Vem jag - nä - vah ?!

I lördags fixade jag mina fossingar som emellanåt blir illa åtgångna av barfotatrav utomhus. Jag målade naglarna lila för att matcha min fina lila klänning. Jag med mina lila tånaglar och lila klänning blev så upphämtad till "avskedsmiddag" med styrelsen för mitt i alla fall hittills sista jobb. Vi blev fyra till den goda middagen. Av sju ledamöter kom tre! Mina lila tår fick snällt hålla sig under bordet och det var väl bara jag själv som njöt av de glänsande "juvelerna". Ingen dans på hotellet den kvällen och förmodligen inte så många andra kvällar heller här i glesbygden. Efter att vi ätit och börjat gäspa trängde jag in mina lila tånaglar i mina ecco-skor, slängde min yllesjal om kroppen och promenerade hem i den ljumma, mörka kvällen med en förvirrad underlig känsla som jag inte haft förut någonsin. Å andra sidan har jag inte förut lämnat något tidigare jobb med blombukett och presenter utan att ha siktet inställt på något nytt, men nu är det alltså definitivt - pensionär ! - är det mig de menar när de kallar mig pensionär ?? Nej, jag vill nog inte ställa upp på det - jag tänker inte bli heltidspensionär - det finns möjligheter som lockar och pockar på.

Hur som helst så lyckades jag peta för mycket med mina tånaglar så idag måndag har jag en kraftig nagelbandsinflammation i vänster stortå. Vad kan väl det betyda ?

(bilden är hur som helst min och föreställer mina 62,5-år unga fötter)