tisdag 29 september 2009

Robespierre Revbensspjäll


Idag har vi på ett historiepass jobbat med Franska Revolutionen. Eleverna är i den åldern att de mest underliga skrattsalvor kan utlösas från ingenting utifrån my point of wiev. Jag blev aningen irriterad över Robespierre Revbensspjäll och samtidigt deras plojande kring demokrati och varför i hela världen de hungrande i Paris inte skaffade sig mat i stället för att göra uppror.
Det tog en del energi att försöka vända på samtalet för att komma vidare. - Behöver jag verkligen det här i mitt liv ? undrade en av killarna. Men vi enades så pass att vi skulle söka fakta om några av de mer omtalade människorna från den här tiden och presentera för varandra. - Varför är ni lärare så allvarliga och vuxna ? Ni kan väl vara glada och skratta som vi ? sa en annan. Ni är som för vuxna på något sätt!
Och vad kan jag säga mer än att jag håller med - jag har nog blivit förvuxnad med åren!

söndag 27 september 2009

Hoppsan i domkyrkan!





Igår åkte jag till Luleå för att umgås med de två äldre barnbarnen. Efter några timmar på sta'n med bla sushi och fika gick vi på konsert i domkyrkan då jag ville lyssna särskilt till Markus Wargh och hans eminenta orgelhantering - som jag hört lite av förr och har också sjungit till hans ackompanjemang för några år sedan. Och som han hanterade orgeln uppe på läktaren, himmel och pannkaka, det var så att håret reste sig och jag glömde att andas! - Det lät som om han hade 20 händer och fötter! konstaterade P. Mellan hans musikstycken sjöng en blandad kör från Kvevlax i Österbotten och det var inte alls så tokigt - även om det lät lite skevt på nå't håll emellanåt. Men MW imponerar - MW som i Markus Wargh och Mikael Wiehe.

fredag 25 september 2009

Bokmys och - pys

Fredag udda vecka är jag ledig och idag har jag först varit och fått rygg-och nackmassage. Efter det har jag botaniserat och handlat på Coop - det är inte så ofta jag hinner dit före min make nämligen. Fastnade vid hyllan med pocketlitteratur som jag inhandlar en och annan från i vanliga fall. Kollade på intressanta titlar och vände och läste på baksidan. I den första inleddes handlingen av att en 6-åring råkade hitta en död kropp i ett fisknät och fick sin sömn förstörd för några år framöver och i den andra låg en död bakom en tall i skogen vid ett motionsspår. Jag blir så himla less - vad har det blivit med vårt litterära intresse gott folk? död,mord, blod, styckade kroppar, skrämda ungar. Detta byggs historier omkring och som jag nämnt tidigare fixar man till något analytiskt kring något som hände i barndomen nå'nstans - lättsmält så det förslår. Jag läste själv Mannen som hatade kvinnor eller vad den hette, sträckläste den när jag var utomlands en vecka förra året. Men jag har valt bort denna typ av litteratur. På TV sprutar det blod mest varje kväll mot vita väggar i någon thriller och hur många ungar sitter inte med klappande hjärta och tar in det? Föräldrarna verkar vara totalt ovetande - och kanske föräldrar som inte tycker det är så farligt - för det är ju "bara film" ... men hur vet vi vilket barn som äger en mer känslig hjärna med en fantasi som så småningom utvecklas till verklighet ...?? Fråga mig inte vad vi kan göra åt detta samhällsfenomen - jag vet inte - men BLÅ tror att det handlar om att sätta gränser både för sig själv och andra på många olika plan i livet.

Denna bok myser jag med just nu - plockar upp den då och då och läser en stump och blir glad och ibland fundersam på ett lyckligt sätt ... Visserligen överdriver författaren och förlaget i val av outfit. Det är fickor på insidan som jag skall sätta vad i ? och band om boken och band i som bokmärke. Men det är väl något slags säljtrick, som jag inte bryr mig så mycket om - boken är inte särskilt dyr och jag har har läst Bodil Malmsten långt innan attiraljerna kom till. Jag rekommenderar denna varmt!

onsdag 23 september 2009

Uppe på Berget

(Eleverna upptäckte ett hjärta i landskapet - ser ni det? )

Igår var det så soligt och varmt (trodde vi) att vi gick upp på Brännaberget för att måla landskap i akryl. Det blev blyertsskisser innan fingrarna stelnade och själva färgläggningen fick utföras nere på skolan utifrån minnet och foton. Det blev färgglada bilder av utsikten, detaljer i landskapet, av broar, kyrkan, ICA och en och annan bild i satellitperspektiv. För min egen del är det alltid lika inspirerande att gå upp på Berget för att bli varse hur otroligt vackert allt är.





torsdag 17 september 2009

Jag en näsapa ...


...nej inte längre. Men jag gillar hennes (hans) uppsyn varför hon får vara min gäst här hos Blå ett tag ... Tänk att vi är släkt!

måndag 14 september 2009

Kalix




Idag besökte jag mitt ungdoms Mecka Kalix. Besökte frissan och slösade pengar på skor. Innan hemfärden tog jag en räkmacka på Café Lyktan mitt i centrum, bara för att konstatera att på cafe skall man ha någon att sladdra med, inte sitta ensam och "häva" i sig ... Granngården hade inget benmjöl hemma till mina småskaliga odlingar, varför det blir ett besök till framöver... Det mesta av Kalix som fanns förr finns kvar, men ändå inte. Det mesta finns nog i min egen hjärttrakt nå'nstans.

Helt plötsligt vände sommaren om, ångrade sig, ville vara kvar ett tag till - och det är bara att säga välkommen igen några dagar. Men stanna inte för länge, då kanske vi vänjer oss ...

söndag 13 september 2009

I land


De mindre av våra hjärtans fröjd har kommit iland med familjens nya båt. En härlig sommar i skärgårdsstugan och med mormor och morfar och alla kusiner är till ända. Men här råder inga lessamheter - höstvemod är något vi vuxna kan hålla på med. Nya äventyr väntar.

lördag 12 september 2009

Blå skolan-minnen

Minnena blir fler alltefter jag skriver. Jag kan fortfarande känna stark indignation över att t ex ingen hos kommunen tog ansvar för städningen av skolan under hela första fem veckorna då flyktingarna, barn och vuxna vistades i lokalen - ett hundratal varje dag. Jag och de andra lärarna sopade ihop det värsta. Sånt har jag aldrig varken tidigare eller efteråt varit med om ...
Det var väl inte så viktigt kanske. Det var problem med att få utköpt läromedel också åt barnen, som ju var i starkt behov av glada färger i böcker och skrifter. En gammal begagnad kopierings -apparat fick vi hyra som rasslade och rosslade så man trodde den skulle promenera ut genom dörren vilken sekund som helst. - De ska ju ändå snart iväg härifrån, yttrade sig en av alla smarta potentater. Så kan det också gå till i Hjärtat av Norrbotten. Blå skolan är riven för några år sedan. På dess plats finns nu Blåskoleparken som man inte lyckats för stuns på trots ett otroligt fint läge. Den enda gång på året som man ser människor i parken är när det är marknad och öl-fyllan dominerar. Det sades vara en gammal skolhemsföreståndarinna som spökade i Blå skolan - kanske bor hon i parken nu ...
Jag har lagt så mycket av dessa upplevelser från arbetet med flyktingarna åt sidan, men de kommer till mig med lika stor kraft igen när jag ser Miodrags nedplitade gatstenar ... det är nästan som i en dröm ...

Gatstenarna i Jajce


Städar vårt stora förråd i dagarna. Nu ska det ske - efter lång tids "släng-in" är det dags att ta reda på vad det är för skräp och skrot som tar energi varje gång man öppnar dörren. Men det är inte bara skräp naturligtvis - en del klenoder kommer också fram ur skrymslena. Bl a tavlan på bilden som är en del av en större där jag satt upp tuschteckningar av Miodrag och hälsningar från honom och hans studiekamrater på flyktingförläggningen här. Jag jobbade med dem i knappt ett år -93 - 94. De kom vilsna och sargade från flyktingsluss dit de forslats direkt från kriget i Bosnien. Till Blå skolan kom de för att lära sig svenska. De var mycket läraktiga - de visste att ingen återvändo fanns då de alla levde i blandäktenskap och kunde inte återvända för då skulle deras barn inte ha något berättigande. De hade ett otroligt ödmjukt sätt att handskas med det mesta de mötte, kloka och humoristiska. Jag lärde mig så mycket av dem. Miodrag som var en äldre man tyckte mycket om att teckna i tusch och han tecknade av varenda gatsten och hörn av husen i sin hemstad Jajce. Och flera av de teckningarna fick jag som gåva när de åkte vidare till olika kommuner i Sverige där de blev placerade. Några av dem hörde av sig efteråt, men så småningom hittade de sina platser och sina olika sätt att fortsätta att leva.
Miodrag finns inte längre. Han dog i en svår lungsjukdom. Han och hans fru fick tre månader tillsammans då de återförenades här i Sverige, efter att ha varit åtskilda i flera år.
Jag kommer aldrig att glömma dessa viljestarka och kloka kvinnor och män och deras barn.


fredag 11 september 2009

"Fåglesång"




-Idag kommer Christer hem, sa lilla C glädjestrålande när hon mötte kompisen med mamma på fiket, förra gången det begav sig. - Vilken Christer sa mamman, som inte följt med särskilt noga.
- Men Fuglesang så klart, sa C smått indignerat.
Christer skulle kommit hem idag igen , men vädret vid landningsplatsen är för dåligt hörde jag på radion. Nåja, har han åkt upp kommer han säkert ner också ... säkerheten vid liknande evenemang är väl så kollossalt befäst med miljarders kronor.... Lite fascinerad blir jag av hans rymdpromenad, men inte så värst brydd - finns annat som engagerar mer just nu ... t ex att jag idag hos tandläkaren fått monterat in en brygga för åtskilliga papper.

torsdag 10 september 2009

Insekter


Idag har jag ätit surströmming ute på altanen efter jobbet. H har ätit halstrad dito. Flugorna har varit alldeles tokiga så det blev inte så där fullkomligt njutbart som det kan bli när man äter just denna delikatess. Å andra sidan kan jag känna att "verkmästaren i magen" har det lite tufft just nu ... Odjuret på bild är inte en fluga. Det är en insekt som en av tjejerna i 1-3:an gjorde idag. De större barnen hade gett sig ut på cykelutflykt så jag gick in och skapade med de mindre. Det är fantastiskt se hur koncentrerade och seriösa de är när de av mestadels skrot bygger ihop de mest fantastiska figurer.

tisdag 8 september 2009

Tillrättavisad

Nå nu har jag blivit tillrättavisad av älgjägaren som jag delar tidning med. Den gula skylten med Älgjakt pågår är mycket viktig för särskilt eventuella bärplockare som tänker ge sig in i skogen .. så jag tar tillbaka en del av det jag orerat om... så då har jag i alla fall rätt om de där med kulan i hu´vet trots allt ...

söndag 6 september 2009

Älgarna och jag demonstrerar...


På väg hem efter E10 i eftermiddag ser jag en klargul liten skylt vid vägen i jämnhöjd med Räktjärv. Älgjakt pågår. Vah, är det för svammel?! Jag är själv inblandad i makens älgjakt, men nog kan väl älgjägarna hålla till i skogen och inte invid en så starkt trafikerad väg som den här. Eller är det så att man får befara att få en kula i hu´vet ? Varför kan inte älgjakten vara något normalt återkommande varje höst - varför måste det vara sånt jäkla ståhej ?! Jag hörde en man vid ett teatermöte uttala att han tyckte alla Norrbottensteaternas förställningar skulle ställas in under älgjakten ... Vem i sällskapet tror ni gick i taket först ?

lördag 5 september 2009

How fragile we are ...


När regnet och blåsten gett med sig lite körde jag förbi de stora skogarna till hemmet där de gamla sitter och väntar ... Hon har också blivit så gammal och vimsig. Har haft fyra stroke och var också tidigare med om en allvarlig bilolycka. Ena stunden är hon mycket klar och ber mig ta med en libstickaplanta när jag kommer och hälsar på hemma hos henne, för hon skall inte stanna där hon är så länge till. Barnbarnet har lovat komma och hämta hem henne, säger hon ... Hon vimsar på och försöker ställa till rätta gamla oförrätter, blandar ihop nu och då och säger helt plötsligt: -Berätta nå´t roligt. Jag lämnar henne vid middagsbordet och lovar komma tillbaka med svartvinbärssaft längre fram i höst. Åker över till kyrkogården och tittar till mina föräldrars gravar. Stämningsläget är sänkt och helt i fas med första spåren på Nisse Landgrens CD Sentimental journey. Någonstans i höjd med Nordanberget kommer tårarna ...

On and on the rain will fall,
like tears from the stars,
like tears from the stars
On and on the rain will say
how fragile we are, how fragile we are

En liten bit längre fram slänger solen undan molntäcket och strålarna hamnar på mig, rakt genom höstskogen.

Fullmåne


Moon river, wither than a mile... Minns ni den ? med Andy nå´nting. Den här fulllmånen har stört min sömn ett par nätter nu. Den lyste igårkväll över Bladviken mitt i världen och jag tog det här fotot med min digitalkamera, som jag inte riktigt kan använda på rätt sätt tror jag ... utan det är rätt mycket trial and error .. men det här blev väl inte så tokigt?! Idag är det spöregn och stark blåst över samma Bladviken, inte så långt från Kalix älv men med en gyttjepöl emellan.
Gyttjepölen heter Tallviksavan och varje vår är den en fiskesjö, BLÅ och stor.

torsdag 3 september 2009

Just nu

Det blev så makalöst tyst. Alla elever med personal är på promenad och i färd med andra utomhusaktiviteter i den härliga septembersolen och här sitter jag; fylls av den förunderliga tystnaden med aningen ventilationsbrus i. Försöker fånga stunden och planera ett arbete om Sveriges kommuner.