Gott Nytt År!

Alla som är in här vill jag önska ett lyckosamt nytt år med god hälsa och små och stora goda möjligheter ! Låt oss innerligt önska oss en ljusare tid i världen.

Bussbitch

Imorse tog jag Pajalabussen till regioncentrat för att prova "lyckan" på mellandagsrea. P och A åkte i samma buss och såg förskräckta ut när jag uppmanade A att säga till en tjej som låg på fyra säten längst bak så att A inte fick plats bredvid storasyster. Jag avstod från att agera själv för att inte mina tjejer skulle känna sig generade. Det var trångt på bussen och folk fick söka efter plats och där låg den drasutan och snarkade. Jag satt där och övervägde att säga till busschauffören att kräva 4 x platsbiljetten av ungdoman! Nu är jag där, i den här åldern, då man inte drar sig för att säga till när man ser något som är orätt ... och när man säger till om något som är orätt och man är sextio år då blir man ju extra bitchig - annat är det att säga till nå´n när man är trettio ... då kallas man cool förmodar jag. Emellertid så har jag nog ganska länge hållit på så här. För så där 5-6 år sen åkte jag buss mellan Överkalix och Umeå och i Piteå kom ett tjejgäng på så där i 14-15-års åldern och de skränade och berättade högt och ljudligt om sina partajerfarenheter och intimiteter av allehanda slag. De skrek och tjoade. Medpassagerarna började skruva på sig - för det var liksom ingen lugn och ro. Så jag sa till tjejerna att dämpa sig, eftersom jag inte var intresserad av deras utflykter och ville kunna koncentrera mig på min läsning. Nå vad hände - jo de sista tretton milen mobbade de mig med att uttala sig om mina fula byxor, om mina glasögon och de gjorde miner och höll på.
Men de dämpade sig faktiskt och innan vi var i Umeå hade de ledsnat att tjafsa.
Hur det gick på rean ? Jo pengar gick det.. =-(

Annandag jul

Så var de här alla och vi vräkte i oss av julens nyttig- och onyttigheter, samt rev upp paketen. Det blev goda stunder med goda samtal och ett och annat glatt skratt. Men mest för min egen del en mängd eftertanke kring hur nära det är till julen i fjor. Hur som helst så håller kylan i sig och bilden visar en av julbesökarna som är på väg ut i en kall bil - jag själv skall bylta på mig och försöka traska bort en och annan köttbulle ur matsmältningssystemet. Temperaturen ute och inne -23 mot +23, inne med hjälp av en flåsande kamin. =-(

Da'n efter doppareda'n

Juldagsmorgon´2009. -28 ute. Inne + 23 !! Braskaminen börjar ändra färg och form ... har förflyttat mig längst bort i huset "utifall att".

Dan före dan före dopparedan

-Det var den bästa julklapp man kunde ge! utbrast en av tjejerna på högstadiet när alla elever fick varsitt dokument om att vi planterat ett träd åt dem var i Afrika. Jag tänkte innan litegrand på hur alla skulle reagera, eftersom det i år blev varken en hård eller mjuk julklapp utan ett träd i Afrika.

-Om jag åker till Afrika, sa en av de yngre eleverna, kan jag hitta igen mitt träd där då ?

-Nej, jag tror det blir lite svårt, men du kan ju prova att locka på min get som traskar omkring där och som heter Anneli.

-Näää, har du en get i Afrika ...??

De blev så fascinerade så jag blev lite orolig över att de skulle missa skolbussen. Det blev en jättefin sista dag innan jullovet med julbord, frågesport, dans kring granen och långdans runt skolan.

Julkonsert

Himmel vilken himmelsk pipa hon hade, solisten Carina Stenberg från Luleå vid gårkvällens traditionella julkonsert i kyrkan här. Hennes version av Ave Maria och O Helga Natt gick som ett smäck rakt in i kroppspulsådern! Klara vackra sopranröster drillade på i de olika julsångerna och Christmas carols och det hade kunnat bli en mycket fin helhet, men kantorn klapprade fram och tillbaka mellan mikrofon och dirigentpinne och babblade på om "mina favoriter" och att hon grät varje gång hon hörde Jul, jul, strålande jul ... och hälften har jag glömt. Från det vackert smyckade programmet som vi fick vid ingången kunde vi utläsa allt vi behövde i information inför konserten ... ibland blir det lite väl överdrivet och klumpigt !

Utsläpp

Till klimatkonferensen kommer Hillary Clinton och Barack Obama i varsitt flygplan med allehanda lyx kan man tänka. Tänk vad trevligt de kunde ha om de åkte tillsammans, de kunde sitta och samtala om livet och äta räkcocktail och dricka ett glas vitt ... eller rött ... medan planet blåser på bland molnen. Förmodligen finns det någon förklaring till varför de måste åka i varsitt plan - något om rikets säkerhet kanske - men inte är det konstigt om folk blir uppretade ... vilka utsläpp är viktigare - Obamas eller mina ?

Köldsamtal en tidig morgon i december

- Har du nu varmt på dig, det är minus 20 ute?

- Maamaaa, jag är 40 år

- Men nog är det minus 20 ändå

- Jo men jag vet om jag fryser

- Är det säkert ?

(Kanske är det som det sägs ibland att jag är värst)

Era barn...

Era barn är inte era barn/ De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv / De kommer genom er, men inte från er/Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte / Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar./ Ni kan hysa deras kroppar, men inte deras själar/ Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar./ Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er./ Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt./ Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar. / Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt. (Ur Profeten av Kahlil Gibran)

Sorgsen dag

Alla mina tankar hela dagen har gått till närstående som har sorg p g a ett barn som inte finns här på jorden längre...Det finns just nu inga fler ord.

Gruvensamt

Jag måste städa mitt röriga kontor. Jag måste städa mitt röriga kontor. Jag måste städa mitt rörliga kontor... Jag vet inte var i vilken ände jag skall börja. Det jag gruvar mig mest för är att jag blir sittande med gamla papper och blir nostalgisk och till slut har jag inte slängt nå´nting alls och det finns ingen annan lösning än att slänga och slänga och slänga och bränna och bränna ...
hur gammal är man egentligen ?

BLÅ på adventsandakt

Det här är rumpan på min adventshäst som jag köpte för några år sedan. Den var alldeles för dyr, men kunde bara inte motstå den - ett hantverk från en snidare i Norrbotten - har glömt namnet. Manen har jag fått klippa av - fick för mig att den skulle kunna ta eld... Nu är det redan snart andra advent. Förra torsdagen firade vi första advent på skolan - vi hade lite manfall p g a sjukdom och orkade inte traska iväg alla fyrtiofem till kyrkan på deras adventsfirande utan gjorde det i "lugn och ro" på hemmaplan. S tände det första ljuset och jag berättade lite om vad advent betyder och vad vi enligt den kristna trosriktningen väntar på (det är såååå viktigt att vi inte påverkar de små liven med något religiöst "dravel", nej bevare oss väl , påverkan måste få komma från annat håll som TV-spel, dataspel, filmer om våld och död...) Nu är jag som ni märker aningen sarkastisk, men ibland kan jag bara inte låta bli. Kollegan S läste texten för första advent ur Matteusevangeliet och som grädde på moset sjöng vi Bereden väg för herran tillsammans med Lunds studentsångare och det var pukor och trumpeter och jubelsång ... och alla sprakfålar sjöng med i andäktigt rus! ;-)

Tio ...

Min gode stockholmsvän Catarina vill att jag berättar om mig i tio punkter och för att göra det hela snabbt undanstökat så håller jag mig till hennes tio ... men ger mina tio:

1. Jag har krympt, minst 2 cm sen jag var 25!
2. Ett av mina jobb var en gång att riva ned alla gardiner på litteraturcentret i byn. Sen kom en ryska till huset och täckte alla fönster med nya tyger...
3. Jag skulle vilja gå mot en nazistdemonstration och slå första bästa på käften ...
4. Jag gillar djurprogram som den om Caesar, han som kan tala med hundar ...
5. Jag hade en gång en katt som hette Lisa när jag var barn, sen har det varit otaliga såna, som
jag såväl skickat i döden som låtit kastrera - så jag ska inte ha katt!
6. Rymden är fantastisk, men jag har fullt sjå med att hålla mig på jorden så energin går åt till det
7. Har också många intressen - brinner i perioder, slocknar och emellanåt bränns ut ... men sång är något som får mig att lyfta när jag väl får till det ...
8. Jag tycker att jag är en bra lyssnare, men skulle inte alls bli förvånad om någon i min omgivning inte tycker det
9. Reinkarnationstanken är också hos mig väldigt levande, men det är ju det där med Jesus, honom kan jag inte låta bli att tänka på...
10. Det finns de som fnyser åt att jag bloggar, men ingen i familjen ...

Så nu vet ni det!

Soul-searching eller out-going ?

Hörde en kändis på TV igårmorse som sa : - För min del har det varit så mycket soul-searching på senare tid, nu måste det bli mer av out-going... Det är väl lite osäkert vilket av uttrycken som passar bäst in på min utflykt till storsta'n i helgen, Operan Pärlfiskarna var en höjdare, som väntat och jag fick höra den fantastiska arian mellan Nadir och Zurga, de som båda älskar den vackra och goda Leila. Kören var fantastisk, solisterna ännu mer fantastiska och scenografin helt outstanding inkl ljuset - alltså en totalupplevelse. Valdemarsudde med Prins Eugens slott och alla målningar av en bohusländsk konstnär Carl Wilhelmson, samt fikat i prinsens kök blev det också något att minnas ... men det som gör mig på allra bästa humör det är de glada försäljarna på Hötorget: Madame, köp idag, betala imorgon eller Köp dom bästa hallon, fyra för samma krona, ursäkta mig ... och inte tar de illa upp fast de märker att man måste skratta åt deras säljspråk utan skrattar med och blir bara vildare i sin framfart . Och vips är vi övertalade och köper med två kilo vindruvor och två paket hallon "för samma krona". Hälften av vindruvorna lämnar vi på hotellet åt henne som städar.

Musikkvällskräll

Nå nu har jag varit på Folkets Hus och Norrbotten Big Band har blåst ut gråluddet från hjärnan på mig. Det är inte klokt hur de står i och blåser sina irrande tongångar i en alldeles för liten lokal. Men emellanåt blir det rent ut sagt magiskt, så där magiskt så det bildas en klump i halsen, då Sofia Jannok och Jonas Knutsson samarbetar - hon med sin säregna samiska jojkröst och han med sitt skickliga handlag med klarinett och saxofon. De ääääger, som det heter ...

till huvudkommunen!

Imorgon - el-Stockholmo here we come. Jag och A-B, som de utschasade "pedakåker" vi är, skall byta miljö ett par dagar och bo på hotell och strosa, samt vara med om Pärlfiskarna av Bizet på Folkoperan. En gammal dröm går i uppfyllelse ... att få höra den musiken live ! Sist jag var i Sthlm den här årstiden var också det första advent och snorhalt överallt och värst var det i Gamla Stan där jag halkade runt på kullerstenarna och hängde mig i järnräckena utefter de brantare gatorna. Andra människor också på besök på julmarknaderna bara kanade nedför medan jag som den is- och snövana norrlänning jag är hängde där i räckena och försökte att låtsas som ingenting. Snö, is och kullerstenar är inte riktigt min gren ... jag har andra referensramar.

Snöglopp, Einaudi o Jack

Ledig måndag. Snöglopp. I detta skitföre skall jag nu ge mig iväg till min frissa sju mil bort - någon frågade en gång om det inte finns frisörskor här ... jo, men jag har svårt att skiljas från någon som stämmer för mig. Egentligen skulle jag gå på konsert med Magnus Carlsson ikväll, men jag får kasta biljetterna på någon som vill ha dem - tänker inte stanna kvar till mörkret i det här vädret - Carlsson får ursäkta! Här intill snurrar Ludovico Einaudis ljuvliga pianomusik som jag fick med postmannen idag. I samma brev kom Livet från den ljusa sidan, en dvd med Jack Nicholson som den egentligt sjukligt kontrollerande medelålders mannen, som lider sina helvetes kval, men som filmmakaren gjort till en sanslöst otrolig människa trots allt. Jag har sett den tre gånger !- varje gång somnar jag på exakt samma ställe - under en bilutflykt - nu tänker jag se den mitt på dagen någon gång så att jag inte lyckas somna --- jag måste få veta vad som händer där under utflykten!

Söndagmorgon i november

Så kom de hem vid 23-tiden rödrosiga och lyckliga. - Å vad jag blev inspirerad, utbrast äldsten som specialiserar sig på trumspel på gymnasiet på estetiskt program. De pratade i mun på varanda över en kopp te innan de till slut gick till sängs, d v s det tog ett tag innan det blev lugn i lägenheten då katten Finuduswannabee var som mest pigg och plockade bland el-sladdar och med en låtsasmus som pep oavbrutet. Sen lade den sig raklång som en tarm i fotändan. Imorse när den antagligen tyckt att det var färdigsovet kom den och började spinna rakt in i örat på mig ... Och så har jag irriterat mig över att grannen i lägenheten intill förmodligen röker oavbrutet och det kommer in i angränsande boenden. Om jag skulle bo här skulle jag ta itu med det, men nu gör jag ju inte det så jag får väl anpassa mig resten av dagen jag är här. Solen visar sig där ute, bäst att ge sig iväg ut innan mörkret sänker sig igen - i eftermiddag bär det av hemåt igen.

Julhandelstjuvstart

Är i Luleå hos barnbarnsflickorna som gått på konsert på Lillan med en kompis. Sitter här i den lugna, mysiga och gammaldags lägenheten i stort sett mitt i centrum med den tigerrandiga katten som sällskap. Dagen har ägnats åt inköp och lunch med tjejerna på Mat-o-Prat. Så himla mycket folk överallt. En smäktande röst från högtalaren intill i ena örat och i det andra ungdomar som till ett hamrande piano sjunger julsånger i närheten - ljudnivåer som inte är särskilt njutbara. Så mycket rött och vackert och blingeli-bling överallt. Storgatan som efter all renovering ser ut som något torg i öststaterna (som jag bara sett på TV!) - kalt och grått. Det var faktiskt mycket mysigare förr - lurvigare men mysigare.

Ouppnåeligt

Hur som helst så hade jag önskat att jag hade några tusingar över så jag kunde köpt en fin akrylmålning av den skickliga konstnären Angelika Lantto vars konst hänger på kommun -biblioteket f n.

Livet är nu

-Ibland kan det man tycker är totalt opedagogiskt vara det mest pedagogiska... upplyste mig en "gammal" lärare en gång. Idag har jag varit totalt opedagogisk och opsykologisk och tämligen rabiat så tämligen erfaren och gammal jag är. Såna dagar finns också. Hur var det farbror Melker sa: - Denna dag ett liv eller var det t o m Denna dag inte ett liv...

Mandalas

Idag målade vi mandalas då några sprakfålar behövde lära sig fokuserandets svåra konst. Läste att man innan ett större koncentrationskrävande arbete skulle måla mandalas för att komma rätt i tänket. Mandalas är en form av cirklar med strukturerade mönster i som kan ha såväl enkla som mer omständiga figurformer, vilka upprepas och ger ett vackert mönster. Mandalas finns på en mängd olika ställen i världen, på tempel, institutioner av olika slag, särskilt i österlandet. Skall från börja komma från aboriginerna i Australien. Killarna och tjejerna valde idag egna mandalas som de började färglägga och koncentrationen var i början stor och det var t o m riktigt kul tyckte de. Jag satte på lite avslappnande musik, men de ville ha mera fart och det slutade med att en rivig Creedence fyllde rummet och en av konstnärerna konstaterade med en lycklig suck att det var just den musiken som hon blev mest koncentrerad av ... så var det med det. Alltid lär man sig något nytt.

Att bLoga

I Överkalix har man bloggat i århundranden ... eller bLogat. Vi vet ju vad blogga är, men att
bLoga är att hitta på, luras. (L betyder att man viker upp tungan bakåt när man uttalar bokstaven).

Flunsa-fundereri

Trots extra intag av D-vitaminer, intensifierad handtvätt med handsprit till under ett antal veckor så kom den flunsan som ett brev på posten. Inte vet jag vad den har för namn, om den kommer från grisar eller fåglar eller människor, men det värker här och där och tillvaron är allmänt hostig och vinglig. Inte får man ta ett test heller för att se vad detta är för det kostar landstinget 2000 kr/person och enligt nyheterna på morgon så kommer vaccinationerna att kosta 1 miljon extra för vårt egna landsting av någon orsak. Trots att det kostar så mycket tvingas människor stå i kö utomhus i gråväder och kyla för att få den där sprutan ... äldsta barnbarnet bråkar om att hon inte vill stå där, medan hennes mor försöker övertala henne ...
Olyckskraxare som jag ju är så funderar jag kring om detta är vår framtid - stå i kö och hosta i timmar för en spruta som skall rädda livet på andra och oss - vad är det som kommer härnäst `?

Sexigast i Sverige

Någon journalist hade tydligen lite att göra på Aftonbladet eftersom man i dagens nummer presenterar Sveriges sexigaste byar !!! och vilken by ligger inte längst norr och således överst på kartan, jo min hemby Kukasjärvi, där jag växte upp - en mycket naturskön trakt. Namnet har inget som helst med kuk att göra utan kommer från samiskan har jag fått veta och betyder djup sjö ... Men om någon nu vill tro att vi som kommer från Kokkas, som vi i dagligt tal kallar byn, är särskilt sexiga så varsågod!

En morgonlök

Jag är en lök. Jag växer som löken, men löken den är där och jag är här... så skaldade en liten kille i lågstadiet på 80-talet i en byskola där jag vistades några gånger för att skriva dikter med barnen. Den lilla dikten kom jag ihåg kl 04.30 då jag vaknade imorse (har min sova-lite-period). Varifrån den kom just nu har jag som vanligt ingen aning om ! Det kanske är något med den är där och jag är här ...

Pensionärer på barnteater

Jo jessus vilken finurlig och snabb Finduskatt han var Anton Raukola - det var en fröjd att se hela föreställningen. Men det kändes aningen pinsamt - det kom så många barn och platserna var begränsade och så trängdes vi där en pensionär och en närapå ...

En funderingsBLÅ torsdagmorgon

Såg ett rätt trevligt program häromkvällen med några sommarpratare som samlats runt ett bord för att äta gott bl a. Separationer och barn kom upp och Lena Endré berättade hur hon kan se att hennes vuxna barn blivit mer stjälvständiga och starka av att familjen förändrats ett par gånger. Hon är ju en mycket karismatisk person och jag tror på henne, men ändå kan jag inte låta bli att fundera i min BLÅ hjärna. Kanske är jag fel generation som skall uttala mig, men jag tycker mig se vuxna särskilt män som blivit skadade i samband med föräldrars separation, blivit skadade av att bli kvar med t ex en psykiskt sjuk mor, med en missbrukande förälder, bara för att det lilla barnet tar stort och allvarligt ansvar för sina föräldrar. Om båda föräldrar vid separationen tar ansvar för det enskilda barnet utan att sätta sig själva i fokus (vilket kan vara svårt och ännu svårare om man inte har ett friskt sinne) tror jag också att det kan bli okay för barnet ... men som sagt. Jag är övertygad om att det traskar omkring en hel del svikna barn som blivit stora män (mer än kvinns tror jag, även om jag inte förfogar över någon som helst statistik) som inte kan härbärgera sin ångest utan det resulterar i olika psykiska svagheter som narcissistiska /borderline-personligheter. Så kan det komma en kärleksfull varm kvinna i deras väg som längtar efter tvåsamhet och här får han chansen att börja att kontrollera en annan människa också och inte bara sig själv för att hålla ångesten i schack och till slut finns det bara brända fält kvar ... Barn till psykiskt sjuka, alkoholister och utvecklingsstörda föräldrar skall socialtjänsten ha en särskild omsorg om och följa upp - hur ofta sker det idag ? och hur ofta har det skett tidigare ? Det var några amatör-psykologiska BLÅa tankehopp så här en tidig torsdagmorgon.

Hur som helst, för att göra ett rejält skutt, ikväll hoppas jag på en trevlig teaterkväll på Folkets Hus med Norrbottensteatern och Anton Raukola som katten Findus.

Allt för en fralla ....

Idag har jag åkt 22 mil för en torr ostfralla och kaffe. När jag gick in på Hotell Nordkalotten i Luleå för att delta i försäkringsinformation av Svenskt Näringsliv under en dag, möttes jag av en glad medelålders man som sa att det hela var inställt. Han såg så glad ut att jag var tvungen att fråga om han drev med mig, men det gjorde han inte .... Hon som skulle haft informationen skulle kommit upp från Umeå men hade fått åka ambulans till sjukhus akut. Det tar fyra timmar att åka från Umeå upp till Luleå, alltså borde någon rådig personal hos Svenskt Näringsliv i Luleå kunnat mota oss, i alla fall vi som kom längre ifrån. Det fanns folk som kört ända från Gällivare för att mötas av beskedet. Det var bara att åka hem igen. När jag körde ut
från parkeringen höll en man under medelåldern att backa på mig - han såg inte en gång bakåt när han backade och jag hade tur som kunde krångla mig in på en parkeringsplats till vänster.
Jag klarade det, men han åkte iväg lyckligt ovetande om vad som kunde hänt. Såna här gånger kommer den där typen som liknar Michael Douglas i bilkön i den hemska filmen som jag glömt vad den hette, fram i mig. Det enda jag tänker på att köra upp människan och tala om vad som kunde skett ... men får ge mig och efter en stund med lägre puls talar jag högt lugnande till mig själv. Det var min tisdag den 10 nov - spännande va ?!

Änglarnas tid

Dansband och dansbandssångare har aldrig varit något jag eftertraktat i musikväg mer än någon gång tidigare i livet då jag dansade som mest, men mest som ett nästan nödvändigt taktont .... men så imorse på Nyhetsmorgon sjöng Magnus Carlsson sig rakt in i kroppspulsådern på mig med Änglarnas Tid. Jag gick direkt till datorn och beställde två biljetter till hans konsert i Kalix kyrka. Det där med att man inte kan lära gamla hundar att sitta stämmer inte alltid.

Att höra eller ...

Promenaden till hörseltjejen på vårdcentralen föranledde en långpromenad efteråt med skrämda ben då det tidvis var så halt, riktigt tjuvhalt, att jag trots att jag krampaktigt höll i mina gåstavar höll på att dråsa ned ett par gånger. Hörselkontrollen visade enl tjejen lite konstigt resultat; hörde inte på vänster öra det nästdova ljudet, men det mest dova! Kan det ha att göra med att jag finner basljud i olika former väldigt njutbara ? - har jag frossat för mycket ? Det frågade jag ju inte henne förstås, utan det är mer en egen fundering, eftersom hon sa att det hela inte är något som helst allvarligt. Så än kan jag nog höra syrsorna när jag väl lyckas komma i närheten...

Stackars alla skrämda tonåringar !!

-Nej vi kan inte ta emot praktikanter 14-15 år hos hemtjänsten. De kan bli skrämda! säger "hon som har hand om det" bestämt. Åsså är det det där med sekretessen!
Sicket trams! .. som jag naturligtvis talar om och det blir så den här dagens, om inte goda, så i alla fall gärning. Ungdomar 14-15 år matas med allehanda våld via TV, film, dator hela tiden, men de kan bli skrämda om de ser en gammal människa vårdas i sitt hem! Vad är det för konstig inställning ? Hur ska ungdomarna i den här åldern ens veta vilken slags form av arbeten det finns inom den egna lilla kommunen om de inte får komma ut och uppleva och se. Åsså sekretessen - eftersom jag hela mitt yrkesverksamma liv levt med sekretessfrågor i olika former så är det inga som helst problem att pedagogiskt förklara för ungdomarna vad detta betyder .. och de förstår precis. Det vet jag! Nå nu skall jag gå på hörselkontroll genom solskenet och sänka garden en aning. ;-)

LJUSET TVEKAR ALDRIG ... eftersom allt mörker har ljus i sig...

Tapte gylne stunder

Lördag mitt på dagen. Snöar ute. Världen är vit, olivgrön och med bruna inslag. En skön promenad väntar. Dagen efter en trevlig och god middag tillsammans med goda vänner som tyvärr inte träffas så ofta. Så mycket vi hann dryfta på några timmar medan ljusen både ute och inne brann ner ... viktigt och mindre viktigt, en del rent världsförbättrande ;-). Här intill snurrar Björn Eidsvåg med just nu Tapte gylne stunder.

Ruben M

Såg en artikel om honom i nsd från i fredags och minns hur jag hade honom som gympalärare i Kalix första året på gymnasiet som 15-åring. Han försökte övertala mig att hoppa över en plint på 4 delar från sidan som alla andra i gruppen hade gjort före mig. Jag var livrädd. Hade året innan på högstadiet fått hjärnskakning efter en olycka då jag flög in i en plint. Han stod där i vita trikåer med blick von oben och sa att han var den absolut skickligaste gympa-läraren i världen (Sverige, Europa?) och om jag inte kunde lita på honom skulle jag aldrig kunna lita på någon. Där stod jag skakig, finnig, blyg och ensam. Tror ni jag hoppade ?

(På bilden en annan gladare Ruben som kanske är bäst i världen på maraccas... :-)

Alla Helgons Dag

Gårdagen tillbringade jag till stora delar ensam, då H jobbade. Det var Alla Helgons dag och jag tände ett ljus på mina svärföräldrars grav och hos min moster. Av någon anledning har jag saknat henne extra mycket i höst - saknat våra pratstunder, våra fika- och matstunder ... men det är redan många år sedan ... Eftersom mina föräldrars gravar finns fem mil bort åkte jag inte dit i halkan, men jag vet att mina bröder tände ljus där. Igår eftermiddag besökte jag kyrkan då de läser upp alla namn på de som gått över gränsen till en annan värld. Många visste jag vilka de var och såg dem framför mig. Prästen läste några vackra rader och andakten gick till på samma sätt som alltid. Kören sjöng vackra sånger, som av någon anledning inte berörde särskilt ... Vet inte vad jag saknade egentligen ... Sen bedrev jag en del oandliga iakttagelser, som min far med strängt laestadianskt påbrå skulle kallat för ogudaktighet ... Sitta i kyrkan och vara försmädlig ... Kyrkvärdar för kvällen var kommunalrådet, individ- och familjeomsorgens chef och den pensionerade skolchefen tillika i stort sett alla gamlingars gode man (!). Solosång framfördes av körmedlem med allehanda uppdrag i kommunen och även länsordförande i ett aktat fackförbund. Det har alltid varit väldigt ovanligt med solosång av någon medlem i kören - det har tidigare körledaren själv skött om ... men nu är det nytt folk helt naturligt som tagit över ... och nya kvastar sopar, om inte bäst så i alla fall på något nytt sätt...

Blå tänker...

Har under en tid mer och mer märkt att det inte är så viktigt det jag säger. Antingen är det jag själv som blivit less på vad jag säger och berättar eller så är det väl den ålder jag är i ... Särskilt den yngre generationen (inte den yngsta) ser lidande ut när jag börjar säga något och förmodligen är det för att de hört det förut eller så har det hänt något med mitt sätt att berätta så att det blir patetiskt på något sätt - något slags gnäll eller spydighet i rösten eller helt enkelt att det inte hör ihop med nutiden - nutiden liksom springer ifrån en och man står kvar där i dåtiden... Det värsta är när man märker att ingen lyssnar, att det suckas och kastas blickar ut genom fönstren och så börjar man prata om något helt annat och man får ingen chans att prata till punkt. Andra i min ålder vittnar om liknande upplevelser. Nå, man får väl vara tyst och i stället utöka sin iakttagande, förr eller senare får man kanske chans att komma med något kort inlägg här och där, eller så får man börja prata för sig själv ...

Engagemang i minutrar

-Jobbar du verkligen dina 940 minuter i veckan ?

-Nej jag jobbar 1040 minuter!

Med ferielönesystem räknar man så inom skolans värld på väldigt många håll. Hur ser engagemanget ut hos den som jobbar med det uppväxande släktet, om man sysslar med att försöka kolla och räkna ut hur mycket arbetskamraten arbetar i minuter ? - så funderar BLÅ en torsdagmorgon som denna med blygsamma solstrimmor som letar sig fram under den stora gamla granen intill.

Kvick - är jag inte idag...

Usch sån kulen och grå dag - blir som grått inne i det som jag antar är min själ ... och kvicksilver är det i influensavaccinet .. ringer farbror doktorn som tog hand om min kvicksilverskada för många år sen och han säger att han "förstår", att det är ett rätt jobigt beslut för mig att ta, men han kan inte säga varken det ena eller det andra "beror helt på din känslighet" hmmmm
... sen läser jag att D-vitaminer är bra mot influensa - skall kolla på apoteket vad de har ...
"men det är ju mindre än i en abborre" säger någon - men det behövs väldigt väldigt väldigt lite lite lite för en som är överkänslig mot det där dj-a nervgiftet.

Vårda språket!

... så uttrycker jag mig emellanåt när det blir för mycket svordomar som mellanrum i ord och mellan ord hos mina spralliga adepter. En av dem har tagit efter och nu behöver jag inte säga det själv utan han förkunnar med myndig stämma från djupet av sin keps -"Hur var det nu? Vårda språket!" Snart skaffar jag en dirigentpinne och så får de lära sig att säga det i kör och kanske kan det bli en kanon av det hela - då får jag in en massa av målen i kursplanerna helt automatiskt... ;-)

Billerud

Idag har vi varit till Billeruds pappersmassefabrik i Karlsborgsverken med år 6-9. Vi blev så imponerade av välkomsthälsningen på rullreklam ovanför ingången och sen att vi fick ta på oss hjälmar, hörlurar och reflexvästar gjorde att många kände sig viktiga och jag tror det höjde intresset en hel del. På återvägen passade vi på att bowla och alla var eniga om att det var en superbra utflykts-studie-dag.

---och vad gör vi

i den här mer fridsamma delen av världen. Jo igår åkte vi ut till jaktstugan i Lavasjärv och fixade till inför vintern, som vi gör varje år och nu som alltid gör vi en liten eld och sitter nära som indianerna och grillar några korvar som vi äter huttrande med senap på .. och så lite kaffe därpå... (verkmästaren i magen morrar!) Två ungdomar kommer på fyrhjuling och säger hej och pratar en stund och svågern som varit på älgjakt kommer också "förbi". Ovanlig trängsel bland tallarna må man säga! Vi tar en promenad mot den stora myren i ett härligt väder. Allt i naturen andas stillhet och väntan.

Talibaner och SD

Ledig dag. Läser NSD,DN, ser på Nyhetsmorgon. En del skrämmer; oroligheterna i Pakistan där talibaner förskansar sig i oländiga bergsområden och man tydligen har fullt sjå med att hålla undan kärnvapenattiraljer från dem. Jag har ju vuxit upp med domedagsprofetior och det sitter som ett smäck - varje gång det blir oroligheter någonstans, som det ju är överallt nu när vi nås av alla nyheter, så känner jag hur det kramar över hjärtat ... vad blir det av det här ? ... Inte direkt skrämmer det mig, men aningen betungande är det att höra den där snubben sverigedemokrat som ser ut som en frikyrkopastor nu förtiden och som meddelar att SD känner sig besläktade med Astrid Lindgrns Bröderna Lejonhjärta ... Retorik behöver inte vara sann, den behöver bara verka sann, säger en av de inbjudna specialisterna. Han menar också att "pastorn" tillsammans med övriga inom SD nu ändrat image för att fria till oss - nu är det inte bombajacka och gammal ölstank som gäller längre ...

Om du springer fort och ler så syns det inte hur ful du är ...

-Nu vet jag precis vad Anneli kommer att säga; Bättre med 1 bok i handen än 5 på biblioteket...

sa en kille en morgon när jag hade en ganska intensiv diskussion om värdet av att läsa skönlitteratur. Jag gapade litegrand som en fisk. Inte hade jag hört mig själv uttala olika ordspråk på jobbet, men förmodligen hade jag det ändå omedvetet. Och inte så konstigt kanske; en mängd liknande deviser uttalades under hela min uppväxt - var det inte skrock så var det ordspråk som ovan. Det sätter sig i cellerna förmodligen.

-Vem tänker på dig nu när du hickar, sa min mor hemlighetsfullt ... och fantasin sattes i rörelsen - var det Ingemar eller Krister på andra sidan sjön eller var det kanske Hilding eller ...

- Huuvva vad det kliar kring munnen, vem kommer nu på besök, urvades hon och började koka kaffe. På en stund såg vi faster Maja på vägen upp mot gården. Det hände naturligtvis inte varje gång men det satte sig i minnescentrat. Det som följt mig på ett inte alltid förmånligt sätt är uttrycket : Skrattar du på morgonen, så gråter du innan kvällen! Aj, aj manade morsan med bister blick och hötte med pekfingret! Ge f-n i att var lycklig då går det åt h-vete! Aldrig tvärtom; Gråt kära barn, snart är du glad igen!

Rest hemåt

Hela förmiddagen har vi färdats mellan Umeå och hemma i ett helt underbart höstväder med sol och klarBLÅ himmel. Jag brukar tycka att det blir så tradigt innan vi kör in på gården hemma, att särskilt sträckan mellan Umeå och Skellefteå "suger" som mina unga arbetskompisar uttrycker det! Eftersom H är yrkeschaufför så blir min roll att vara framsätespassagerare hela vägen, finns inget annat alternativ. En gång fick jag ta kommandot vid ratten och det var när han hade opererat sin höft! Jag har läst, men mest låtit tankarna fara utöver skogar och ängar och en del av vägen hade vi Sofia Jannok som ackompanjemang - Liekkas (Warm) är en favorit. - Tänk om man förstod vad hon sjunger om... - På ett sätt så vet man ju det när man hör hennes inlevelse ... Så hennes samiska sånger med stort inslag av jojk har underlättat resan. Nu är vi hemma och en tigerrandig katt som är på besök har spunnit högljutt vid mitt öra när jag sett reprisen av Här är ditt liv med Sven Wollter - ett uppskattat program.

Kära syster!

Jag vill inte samtala med dig om du gömmer ditt ansikte för mig. Om du frågar mig om vägen skall jag respektfullt och vänligt visa dig den, men jag vill inte stanna kvar för att prata om vardagen, om känslor, om behov eller om livet. För du förstår jag har så länge levt i en verklighet där ord, ögon, mun, miner och gester alla har lika stort värde för att jag skall försöka förstå och dela med mig. Jag vill inte delta i denna för mig uråldriga företeelse som gör att mannen bredvid dig med ett vänligt leende har skjorta uppknäppt i halsen och kavaj och du är gömd i mörka tyger förutom dina vackra ögon. Jag vill SE dig och jag hoppas att du så småningom VILL först och främst och sen orkar ta dig ur det som jag ser som ett staket runt den person som är du.

Snööööö

Igår gick alla omkring och citerade SMHI på jobbet - "det kommer 20-30 cm snö inom närmaste dygnet." Och vi suckade och höll på... och avtal med entreprenör för plogning och sandning gjordes i ett hast. Snön skulle övermanna oss under natten ... Eftersom ju så många år av mitt liv handlat om snö och snöplogning med en make som jobbat åt Vägverket i 30 år så brydde jag mig inte fasligt mycket. Imorse låg ett vitt puder på marken och jag fnös ljudligt åt SMHI. Men det skulle jag ju inte gjort för på förmiddagen brakade det lös och samtidigt som det snöade ymnigt lovikkavantar blixtrade det till mitt under en bildlektion och eleverna och jag stirrade storögt på varandra - åskan gick! Och så har det hållit på och vräkt ned nu hela dagen. Just nu har vi ca 7 cm ovanför backen. Två barn har gråtit p g a snöboll mot tinning och öga, andra har skrattat och skrålat och byggt snögubbar och -grottor fulla av löv och gräs. Jag hoppas innerligt att denna första snö försvinner för jag har inte hunnit fixa till i rabatterna så allt ligger nu och hänger och det kommer att bli ett helsicke att ta tag i det där till våren. - Men ge dig, säger H från Umeå där han umgås med de små hjärtans fröjd, det där fixar sig då...

Vaccinationen

Luleåläkare tänker vägra att vaccinera sig, läser jag i NSD. Varför ska jag då göra det när det finns läkare som inte tror på massvaccination ? I artikeln går bl a att läsa att svenska staten redan 2007 förbundit sig massvaccineringen genom ett till stora delar hemligstämplat avtal med läkemedelsföretaget Glaxo Smith Kline i nov 2007. Och Socialstyrelsen vill inte prata om det ....
Är det så att vaccinerna kostat så mycket att de nu måste ut till varje pris så inte nämnda Socialstyrelse "tappar ansiktet" ... Läs gärna artikeln! Den är mycket relevant - jag är inte förvånad.

Marknad och kanelbulle

Vi har haft Mikaeli marknad här i dagarna två. En sorglig historia med bara några marknadsstånd. Det måste till en annan initiativkraft för att göra denna tilldragelse mer attraktiv ... kanske en julmarknad i stället. Brända mandlar köpte jag inte, inga stickade sockor för de stickar jag själv och loppisfynden var inte alls i min smak - annars hittar jag alltid något på loppis, inte minst blomvaser är jag svag för. Men jag köpte bullar på Kanelbullens dag av niorna på skolan som samlar pengar till sin skolresa och jag köpte pajer på gröna tomater och grönkål .... så bytte jag några ord med en gammal bekant som jag inte sett på ett tag och så åkte jag hem ... de två äldsta Hjärtans fröjd kom och mumsade i sig två stora bullar var och såg väldigt nöjda ut efteråt. Så var dem marknadshelgen överstånden och kylan börjar bita i kinderna så smått ... vinterdäcken är påmonterade - det är bara att långsamt men säkert gå ner i höstdjupet!

Nytt jobb - fantasier

Idag har vi varit till IKEA, maken, LM och jag och som vi har hittat grejer igen!! Nu var det väldigt seriöst den här gången, eftersom H reparerat vår hall och vi ville förnya oss och slängde ut det mesta som vi satte in i den här hallen 1975. Och hur mycket folk det var sen ! Bussar i massor från Norge, Finland och Ryssland och så alla svenskar förstås. För att lugna både mig och H försökte jag övertyga oss om att vi skulle strunta i allt folket och låtsas som om det bara är vi två på hela plejset, annars kanske vi fick panik. Nej vi fick inte panik och det gick lugnt till och vi betade av min köplista ganska snabbt även om vi fick vänta en stund ett par gånger då några tanter något äldre än jag själv hade sammanträden mitt i strömmen av folk, de avhandlade barnbarn och åldringsvården ... och säkert också mer, men vi hittade en genväg förbi. Nu som förut när vi varit på Ikea har jag tänkt på att det vore kul att jobba där bland allt folket från när och fjärran. Min kära svägerska ML tyckte att jag skulle prova på att jobba med något helt annat, helt skilt från vad jag gjort tidigare, när jag gnällde över en speciellt tröttsam dag i saltgruvan. Så varför inte ? Det finns inga omöjligheter, bara svikande initiativkraft.

Robespierre Revbensspjäll

Idag har vi på ett historiepass jobbat med Franska Revolutionen. Eleverna är i den åldern att de mest underliga skrattsalvor kan utlösas från ingenting utifrån my point of wiev. Jag blev aningen irriterad över Robespierre Revbensspjäll och samtidigt deras plojande kring demokrati och varför i hela världen de hungrande i Paris inte skaffade sig mat i stället för att göra uppror.
Det tog en del energi att försöka vända på samtalet för att komma vidare. - Behöver jag verkligen det här i mitt liv ? undrade en av killarna. Men vi enades så pass att vi skulle söka fakta om några av de mer omtalade människorna från den här tiden och presentera för varandra. - Varför är ni lärare så allvarliga och vuxna ? Ni kan väl vara glada och skratta som vi ? sa en annan. Ni är som för vuxna på något sätt!
Och vad kan jag säga mer än att jag håller med - jag har nog blivit förvuxnad med åren!

Hoppsan i domkyrkan!

Igår åkte jag till Luleå för att umgås med de två äldre barnbarnen. Efter några timmar på sta'n med bla sushi och fika gick vi på konsert i domkyrkan då jag ville lyssna särskilt till Markus Wargh och hans eminenta orgelhantering - som jag hört lite av förr och har också sjungit till hans ackompanjemang för några år sedan. Och som han hanterade orgeln uppe på läktaren, himmel och pannkaka, det var så att håret reste sig och jag glömde att andas! - Det lät som om han hade 20 händer och fötter! konstaterade P. Mellan hans musikstycken sjöng en blandad kör från Kvevlax i Österbotten och det var inte alls så tokigt - även om det lät lite skevt på nå't håll emellanåt. Men MW imponerar - MW som i Markus Wargh och Mikael Wiehe.

Bokmys och - pys

Fredag udda vecka är jag ledig och idag har jag först varit och fått rygg-och nackmassage. Efter det har jag botaniserat och handlat på Coop - det är inte så ofta jag hinner dit före min make nämligen. Fastnade vid hyllan med pocketlitteratur som jag inhandlar en och annan från i vanliga fall. Kollade på intressanta titlar och vände och läste på baksidan. I den första inleddes handlingen av att en 6-åring råkade hitta en död kropp i ett fisknät och fick sin sömn förstörd för några år framöver och i den andra låg en död bakom en tall i skogen vid ett motionsspår. Jag blir så himla less - vad har det blivit med vårt litterära intresse gott folk? död,mord, blod, styckade kroppar, skrämda ungar. Detta byggs historier omkring och som jag nämnt tidigare fixar man till något analytiskt kring något som hände i barndomen nå'nstans - lättsmält så det förslår. Jag läste själv Mannen som hatade kvinnor eller vad den hette, sträckläste den när jag var utomlands en vecka förra året. Men jag har valt bort denna typ av litteratur. På TV sprutar det blod mest varje kväll mot vita väggar i någon thriller och hur många ungar sitter inte med klappande hjärta och tar in det? Föräldrarna verkar vara totalt ovetande - och kanske föräldrar som inte tycker det är så farligt - för det är ju "bara film" ... men hur vet vi vilket barn som äger en mer känslig hjärna med en fantasi som så småningom utvecklas till verklighet ...?? Fråga mig inte vad vi kan göra åt detta samhällsfenomen - jag vet inte - men BLÅ tror att det handlar om att sätta gränser både för sig själv och andra på många olika plan i livet.

Denna bok myser jag med just nu - plockar upp den då och då och läser en stump och blir glad och ibland fundersam på ett lyckligt sätt ... Visserligen överdriver författaren och förlaget i val av outfit. Det är fickor på insidan som jag skall sätta vad i ? och band om boken och band i som bokmärke. Men det är väl något slags säljtrick, som jag inte bryr mig så mycket om - boken är inte särskilt dyr och jag har har läst Bodil Malmsten långt innan attiraljerna kom till. Jag rekommenderar denna varmt!

Uppe på Berget

(Eleverna upptäckte ett hjärta i landskapet - ser ni det? )

Igår var det så soligt och varmt (trodde vi) att vi gick upp på Brännaberget för att måla landskap i akryl. Det blev blyertsskisser innan fingrarna stelnade och själva färgläggningen fick utföras nere på skolan utifrån minnet och foton. Det blev färgglada bilder av utsikten, detaljer i landskapet, av broar, kyrkan, ICA och en och annan bild i satellitperspektiv. För min egen del är det alltid lika inspirerande att gå upp på Berget för att bli varse hur otroligt vackert allt är.

Jag en näsapa ...

...nej inte längre. Men jag gillar hennes (hans) uppsyn varför hon får vara min gäst här hos Blå ett tag ... Tänk att vi är släkt!

Kalix

Idag besökte jag mitt ungdoms Mecka Kalix. Besökte frissan och slösade pengar på skor. Innan hemfärden tog jag en räkmacka på Café Lyktan mitt i centrum, bara för att konstatera att på cafe skall man ha någon att sladdra med, inte sitta ensam och "häva" i sig ... Granngården hade inget benmjöl hemma till mina småskaliga odlingar, varför det blir ett besök till framöver... Det mesta av Kalix som fanns förr finns kvar, men ändå inte. Det mesta finns nog i min egen hjärttrakt nå'nstans.

Helt plötsligt vände sommaren om, ångrade sig, ville vara kvar ett tag till - och det är bara att säga välkommen igen några dagar. Men stanna inte för länge, då kanske vi vänjer oss ...

I land

De mindre av våra hjärtans fröjd har kommit iland med familjens nya båt. En härlig sommar i skärgårdsstugan och med mormor och morfar och alla kusiner är till ända. Men här råder inga lessamheter - höstvemod är något vi vuxna kan hålla på med. Nya äventyr väntar.

Blå skolan-minnen

Minnena blir fler alltefter jag skriver. Jag kan fortfarande känna stark indignation över att t ex ingen hos kommunen tog ansvar för städningen av skolan under hela första fem veckorna då flyktingarna, barn och vuxna vistades i lokalen - ett hundratal varje dag. Jag och de andra lärarna sopade ihop det värsta. Sånt har jag aldrig varken tidigare eller efteråt varit med om ...
Det var väl inte så viktigt kanske. Det var problem med att få utköpt läromedel också åt barnen, som ju var i starkt behov av glada färger i böcker och skrifter. En gammal begagnad kopierings -apparat fick vi hyra som rasslade och rosslade så man trodde den skulle promenera ut genom dörren vilken sekund som helst. - De ska ju ändå snart iväg härifrån, yttrade sig en av alla smarta potentater. Så kan det också gå till i Hjärtat av Norrbotten. Blå skolan är riven för några år sedan. På dess plats finns nu Blåskoleparken som man inte lyckats för stuns på trots ett otroligt fint läge. Den enda gång på året som man ser människor i parken är när det är marknad och öl-fyllan dominerar. Det sades vara en gammal skolhemsföreståndarinna som spökade i Blå skolan - kanske bor hon i parken nu ...
Jag har lagt så mycket av dessa upplevelser från arbetet med flyktingarna åt sidan, men de kommer till mig med lika stor kraft igen när jag ser Miodrags nedplitade gatstenar ... det är nästan som i en dröm ...

Gatstenarna i Jajce

Städar vårt stora förråd i dagarna. Nu ska det ske - efter lång tids "släng-in" är det dags att ta reda på vad det är för skräp och skrot som tar energi varje gång man öppnar dörren. Men det är inte bara skräp naturligtvis - en del klenoder kommer också fram ur skrymslena. Bl a tavlan på bilden som är en del av en större där jag satt upp tuschteckningar av Miodrag och hälsningar från honom och hans studiekamrater på flyktingförläggningen här. Jag jobbade med dem i knappt ett år -93 - 94. De kom vilsna och sargade från flyktingsluss dit de forslats direkt från kriget i Bosnien. Till Blå skolan kom de för att lära sig svenska. De var mycket läraktiga - de visste att ingen återvändo fanns då de alla levde i blandäktenskap och kunde inte återvända för då skulle deras barn inte ha något berättigande. De hade ett otroligt ödmjukt sätt att handskas med det mesta de mötte, kloka och humoristiska. Jag lärde mig så mycket av dem. Miodrag som var en äldre man tyckte mycket om att teckna i tusch och han tecknade av varenda gatsten och hörn av husen i sin hemstad Jajce. Och flera av de teckningarna fick jag som gåva när de åkte vidare till olika kommuner i Sverige där de blev placerade. Några av dem hörde av sig efteråt, men så småningom hittade de sina platser och sina olika sätt att fortsätta att leva.

Miodrag finns inte längre. Han dog i en svår lungsjukdom. Han och hans fru fick tre månader tillsammans då de återförenades här i Sverige, efter att ha varit åtskilda i flera år.

Jag kommer aldrig att glömma dessa viljestarka och kloka kvinnor och män och deras barn.

"Fåglesång"

-Idag kommer Christer hem, sa lilla C glädjestrålande när hon mötte kompisen med mamma på fiket, förra gången det begav sig. - Vilken Christer sa mamman, som inte följt med särskilt noga.

- Men Fuglesang så klart, sa C smått indignerat.

Christer skulle kommit hem idag igen , men vädret vid landningsplatsen är för dåligt hörde jag på radion. Nåja, har han åkt upp kommer han säkert ner också ... säkerheten vid liknande evenemang är väl så kollossalt befäst med miljarders kronor.... Lite fascinerad blir jag av hans rymdpromenad, men inte så värst brydd - finns annat som engagerar mer just nu ... t ex att jag idag hos tandläkaren fått monterat in en brygga för åtskilliga papper.

Insekter

Idag har jag ätit surströmming ute på altanen efter jobbet. H har ätit halstrad dito. Flugorna har varit alldeles tokiga så det blev inte så där fullkomligt njutbart som det kan bli när man äter just denna delikatess. Å andra sidan kan jag känna att "verkmästaren i magen" har det lite tufft just nu ... Odjuret på bild är inte en fluga. Det är en insekt som en av tjejerna i 1-3:an gjorde idag. De större barnen hade gett sig ut på cykelutflykt så jag gick in och skapade med de mindre. Det är fantastiskt se hur koncentrerade och seriösa de är när de av mestadels skrot bygger ihop de mest fantastiska figurer.

Tillrättavisad

Nå nu har jag blivit tillrättavisad av älgjägaren som jag delar tidning med. Den gula skylten med Älgjakt pågår är mycket viktig för särskilt eventuella bärplockare som tänker ge sig in i skogen .. så jag tar tillbaka en del av det jag orerat om... så då har jag i alla fall rätt om de där med kulan i hu´vet trots allt ...

Älgarna och jag demonstrerar...

På väg hem efter E10 i eftermiddag ser jag en klargul liten skylt vid vägen i jämnhöjd med Räktjärv. Älgjakt pågår. Vah, är det för svammel?! Jag är själv inblandad i makens älgjakt, men nog kan väl älgjägarna hålla till i skogen och inte invid en så starkt trafikerad väg som den här. Eller är det så att man får befara att få en kula i hu´vet ? Varför kan inte älgjakten vara något normalt återkommande varje höst - varför måste det vara sånt jäkla ståhej ?! Jag hörde en man vid ett teatermöte uttala att han tyckte alla Norrbottensteaternas förställningar skulle ställas in under älgjakten ... Vem i sällskapet tror ni gick i taket först ?

How fragile we are ...

När regnet och blåsten gett med sig lite körde jag förbi de stora skogarna till hemmet där de gamla sitter och väntar ... Hon har också blivit så gammal och vimsig. Har haft fyra stroke och var också tidigare med om en allvarlig bilolycka. Ena stunden är hon mycket klar och ber mig ta med en libstickaplanta när jag kommer och hälsar på hemma hos henne, för hon skall inte stanna där hon är så länge till. Barnbarnet har lovat komma och hämta hem henne, säger hon ... Hon vimsar på och försöker ställa till rätta gamla oförrätter, blandar ihop nu och då och säger helt plötsligt: -Berätta nå´t roligt. Jag lämnar henne vid middagsbordet och lovar komma tillbaka med svartvinbärssaft längre fram i höst. Åker över till kyrkogården och tittar till mina föräldrars gravar. Stämningsläget är sänkt och helt i fas med första spåren på Nisse Landgrens CD Sentimental journey. Någonstans i höjd med Nordanberget kommer tårarna ...

On and on the rain will fall,

like tears from the stars,

like tears from the stars

On and on the rain will say

how fragile we are, how fragile we are

En liten bit längre fram slänger solen undan molntäcket och strålarna hamnar på mig, rakt genom höstskogen.

Fullmåne

Moon river, wither than a mile... Minns ni den ? med Andy nå´nting. Den här fulllmånen har stört min sömn ett par nätter nu. Den lyste igårkväll över Bladviken mitt i världen och jag tog det här fotot med min digitalkamera, som jag inte riktigt kan använda på rätt sätt tror jag ... utan det är rätt mycket trial and error .. men det här blev väl inte så tokigt?! Idag är det spöregn och stark blåst över samma Bladviken, inte så långt från Kalix älv men med en gyttjepöl emellan.

Gyttjepölen heter Tallviksavan och varje vår är den en fiskesjö, BLÅ och stor.

Just nu

Det blev så makalöst tyst. Alla elever med personal är på promenad och i färd med andra utomhusaktiviteter i den härliga septembersolen och här sitter jag; fylls av den förunderliga tystnaden med aningen ventilationsbrus i. Försöker fånga stunden och planera ett arbete om Sveriges kommuner.

Getingar!!

Herregud vad vi dödat getingar senaste tiden. Ibland kan jag få för mig att dessa flygfän har större hjärnor än de har och inbillar mig att kompisarna kommer för att ge igen när jag daskat deras gode vän till döds. Men jag har inte märkt att det skulle finnas ett liknande fenomen kring getingar som kring kackerlackor. När jag var i San Augustin i vintras fick jag lära mig att inte döda en kackerlacka, för i så fall kommer 100 st på begravning! Men seriöst är det visst så att hondjuret släpper ifrån sig sina ägg när hon dödas ... men sen vet jag inte hur resten går till... Det blir evt ett kommande forskningsprojekt.