Städar vårt stora förråd i dagarna. Nu ska det ske - efter lång tids "släng-in" är det dags att ta reda på vad det är för skräp och skrot som tar energi varje gång man öppnar dörren. Men det är inte bara skräp naturligtvis - en del klenoder kommer också fram ur skrymslena. Bl a tavlan på bilden som är en del av en större där jag satt upp tuschteckningar av Miodrag och hälsningar från honom och hans studiekamrater på flyktingförläggningen här. Jag jobbade med dem i knappt ett år -93 - 94. De kom vilsna och sargade från flyktingsluss dit de forslats direkt från kriget i Bosnien. Till Blå skolan kom de för att lära sig svenska. De var mycket läraktiga - de visste att ingen återvändo fanns då de alla levde i blandäktenskap och kunde inte återvända för då skulle deras barn inte ha något berättigande. De hade ett otroligt ödmjukt sätt att handskas med det mesta de mötte, kloka och humoristiska. Jag lärde mig så mycket av dem. Miodrag som var en äldre man tyckte mycket om att teckna i tusch och han tecknade av varenda gatsten och hörn av husen i sin hemstad Jajce. Och flera av de teckningarna fick jag som gåva när de åkte vidare till olika kommuner i Sverige där de blev placerade. Några av dem hörde av sig efteråt, men så småningom hittade de sina platser och sina olika sätt att fortsätta att leva.
Miodrag finns inte längre. Han dog i en svår lungsjukdom. Han och hans fru fick tre månader tillsammans då de återförenades här i Sverige, efter att ha varit åtskilda i flera år.
Jag kommer aldrig att glömma dessa viljestarka och kloka kvinnor och män och deras barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar