lördag 27 mars 2010

Snart ...


Om några dagar ger jag mig ut på en resa, som tar nio dagar. Så länge har jag inte varit hemifrån
sen jag gick lärarutbildningen i början på 90-talet.
-Det var på tiden! utbrast en kompis ... och kanske det.
Om jag får möjlighet skall jag skriva dagbok här eller kortare meddelanden på min facebook annars gör jag det vid hemkomsten. Min reskompis skickar nya meddelanden varje dag - "tåg mellan Salzburg och Nyrnberg är nu bokat liksom hotellrum" och idag kom "nu är hyrbilen fixad - det skall bli så kul!" och jag håller med. Ser verkligen fram emot resan. Men jag har ju mina nojor och de handlar om väskryckare, ficktjuvar, urspårade tåg, rövare och banditer ... men bortsett från mina ångestryck så hör det väl förmodligen ihop med att jag så sällan rör mig längre bort än till Brännaberget och tillbaka ... och någon enstaka gång utefter kusten på länge sedan kända vägar.

måndag 22 mars 2010

I helgen ...

I helgen har vi varit hos unga familjen i Umeå och kollat på deras höga snödrivor. Vi åkte även buss in till stan på lördageftermiddag hela gänget för att äta middag. Lilla I ville att vi skulle sitta längst bak allihop och där satt vi i den nästan tomma bussen som svalor på en tråd. Det var debut för H och mig med middag på sportrestaurangen All Star med bl a cajunkryddad mat, som smakade riktigt gott. En viss yrsel infann sig när jag samtidigt om jag tuggade på kycklingifiléer omgavs av en fotbollsmatch på superstora filmdukar till såväl höger som vänster om mig. Det var en trevlig middag, men jag tror inte jag vill äta middag fler gånger under ackompanjemang av en skränig fotbollsmatch. Innan hemfärden besökte vi Hemmakväll - en butik där man kan hyra filmer av alla slag, köpa pop-corn, godis, läsk med sig hem. Under hemma-film-visningen lyckades I peta lös sin fotvårta och gratulerade jublande sig själv!

lördag 13 mars 2010

Småungar på skotrar !

-Ska vi skaffa en skoter? frågade jag en solig morgon. Ett förvånat Vah? hördes bakifrån morgontidningen. Förvåningen hör förmodligen ihop med att jag alltid klagat över väsnande skotrar ute i naturen och fnyst högljutt. Men det var då när jag åkte mycket skidor överallt.
-Ja det skulle vara mysigt åka med en stadig motoriserad kälke till en bergtopp någonstans i närheten, dit vi inte orkar klättra, och sitta där och koksa ut över nejderna och grilla en korv till en kaffeslurk ...
Men så gick jag ut på stavpromenad över älven idag - tacksam över de skoterspår som körts upp, men samtidigt förvånar det mig hur otroligt många småungar som kör omkring på älven i mestadels höga farter, en tvärhand höga. Minst tio st mötte jag med små ryggsäckar på ryggen.
Förhoppningsvis är det choklad och en bulle eller en läsk i ryggsäcken så det inte är något annat stuff ... Jag konstaterar att det måste finnas mycket pengar i kommunen hos såväl arbetande och arbetslösa föräldrar för att dela ut till bensinpengar till vidundren ... eller så mår bankerna väldigt bra just nu och kan förstärka med lån här och var ... räntan skall visst vara låg just nu...

The trombone station

En trubadurliknande figur var på besök igår. Hon är barnbarn nr 2 och har en fantastisk sångröst när hon väl sjunger ut. Igår kväll spelade hon med storasyster, som förresten skriver finfina låttexter och komponerar, samt en kompis på kommunens ungdomsgård. A berättade om hur nervöst det är att spela på hemmaplan - mycket lättare på andra platser.
Trombone Station heter gruppen. Jag har skrivit om dem förr men gör det igen - jag är så glad över att de vågar göra egna låtar och framföra dem och att de orkar stå över det som de tyvärr fått erfara en period, att de är EMO (vad nu det betyder ? men är förmodl inget snällt) - att de gör sig märkvärdiga m m - typisk byhålamentalitet - akta dig för att göra utsvävningar ovan-eller under mittstrecket i tillvaron!!
Hur som helst så gick tjejernas spelning bra - de var nöjda efteråt - och det är ju det viktigaste.

torsdag 11 mars 2010

"Ett fjärrstyrt överfall"

-Jo, vi sköt mot barnen på skolgården, men det var mest hamas-barn, sa den israeliske soldaten till en journalist i samband med det senaste kriget i Palestina. Det senaste ... imorse hörde jag om hur israelerna angriper Gaza igen. Två norska läkare har skrivit en bok om sin helvetes-tid i Palestina då det försökte rädda så många liv som möjligt. På Nyhetsmorgon i TV4 berättade de imorse om sina upplevelser och man förundras över hur de orkade vara i detta helvetiska kaos. De menar också att det inte var ett regelrätt krig utan ett fjärrstyrt överfall.
Vart för ondskan den här världen ? För det är det ondskefulla i människan som inte ser barn som barn utan enbart tillhörande något man avskyr och som man anser sig ha rätt att skjuta på.

På sparken ...

Här är alla tjejer 60+ efter middagen. Alla tanter på 22 hade gått och sova för längesen. Efter fisksoppa med vin och goda både viktiga och oviktiga samtal blev det bra med en sparktur hemåt i mörkret och med mjuka flingor mot näsan. Förresten sörlänningar, ni som haft traumatiska snöupplevelser i vinter, har ni tänkt på att skaffa er en spark ?!

onsdag 10 mars 2010

Tjejmiddag

Ikväll är det dax för tjejmiddag - har bakat smarrigt bröd såväl glutenfritt som dinkelbröd. Avslöjar inte menyn. Tjejer förresten - jag är yngst i gänget .. men som sagt det finns tjejer på 80 och tanter på 22. Ser i alla fall fram emot en trevlig kväll med allmänt humant skvaller och ett och annat glatt skratt.

söndag 7 mars 2010

Lagårdspigans dag!

Idag är det 8 mars, internationella kvinnodagen, som firas på olika sätt runtom i världen. Jag vill slå ett slag för lagårdspigan - inte många av er vet vem det var, kan jag tänka mig. Hon dök upp för mig när jag frågade min man igår om han tyckte jag var tjusig. En del lediga dagar ser jag ut som om jag klär mig i säck och aska. När jag stiger upp på morgonen denna årstid drar jag på mig något som är varmt. En ruggig grå fleecetröja är en favorit, som dras på någon sladdrig t-shirt och nedtill ett par urblekta grå-gröna mjukisbyxor - det enda i färg är randiga yllesockor i grönt och gult. Som kronan på verket har jag så mitt gråbruna hårsvall som stor på ända. -Du ser ut som en lagårdspiga, svarade han. - Och vad är det för fel på en lagårdspiga ? undrade jag. - Nä men de klädde sig ju för att torka skiten av korna och sen mjölka dom - så ser du ut nu!
Min mamma som var fru i huset var också en lagårdspiga egentligen, som steg upp i ottan och började fixa kring de max 3 korna som stod mjölkstinna och väntade. Så höll hon på år ut och år in tills småbruket inte lönade sig längre. Det var väl ett viktigt jobb - att få ut mjölken ur korna till allehanda mathållning och till mejeriet för inkomster. Så idag är lagårdspigans dag!
Men som det står i stjärnorna ... en stenbock kan vara en tjusig primadonna på stadens fester och lagårdspiga när hon vill!

Blååås ut...


Kulturell kväll nr 2 med mr Bernard Fowler, Tim Ries och Norrbotten Big Band på Folkets Hus... här. För liten lokal för alla dessa blåsinstrument, men återigen som förut har gråluddet ur min hjärna förflyttat sig ut ... Fowler skulle det inte varit helt fel att få lyssna på mer- aj, aj, aj vilken sångare. Men ett storband gör inte honom rättvisa alls, tyvärr.

Teaterkväll

Åkte teaterbuss till Norrbottensteatern igår eftermiddag för att se på Glada Änkans Röv med bl a Staffan"vilse i pannkakan"Westerberg och Sara Aarnia. Trots som jag förstår ihärdiga försök från särskilt gubben och den mycket duktiga sångerskan Karin"ava lundbäck"Paulin, så ville det sig inte riktigt - inte i min smak. Det var något trögt över alltihop. Kanske är det dags för vilsemannen att inse att han gett nog nu. Han är ju redan så gammal och stapplig. Vissa scener och repliker gav prov på en vemodig medvetenhet om "detta djävla liv" som Sara "ros-marie lundbäck" Aarnia bl a gav uttryck för ... med en senil gubbe som hon inte längre kan prata med...
och några repliker gav anledning till glada skratt, även om jag glömt de flesta. En kommer jag ihåg: - När kommer barnbarnen, frågar gubben och gumman skriker -Håll käften, vi har ju inga barnbarn. Nu visar det sig att de har fyra stycken som virvlar in på scenen emellanåt och försöker få gamlingarna att förstå att det faktiskt är Åhlens parkering nu som gäller och inte gamla Saga-biografen, för den har ju dom aldrig varken sett eller upplevt. Så är det ju alltid mellan oss olika generationer. Som vanligt var teaterhögskolans studenter helt superba i sina roller - det tycker jag alltid att de är - kanske för att de har det där nya och fräscha i sina uttryck. De ger järnet vad de än gör. Det var skönt att slumra i bussen på hemvägen och efter att ha plockat på broddar på mina snygg-stövlar så promenerade jag hem i marsnatten ... trots allt ganska nöjd med kvällen - inte minst för allt snack vi hann få till innan föreställningen S och jag. Vi hinner inte prata med varandra så ofta, men som det är med goda vänner, man fortsätter ungefär därifrån man befann sig sist.