tag:blogger.com,1999:blog-21614852717324562952024-03-05T07:57:23.698-08:00Blåannelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.comBlogger416125tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-33586198973775856852014-12-13T00:29:00.004-08:002014-12-13T00:33:11.181-08:00mitt i VärldenHar inte kunnat låta bli igen .. diskussionslysten som jag är av födsel och ohejdad vana. Hela min uppväxt var fylld av diskussioner i vårt trånga lilla kök av såväl hög som låg dignitet, väder, politik. I början lyssnade man bara på de vuxna, grannen bondeförbundaren som varje morgon besökte min far socialdemokraten för att diskutera politik en stund innan arbetet på bondgården tog vid. Sen började man själv delta i snacket om än lite trevande i början men det riktiga diskuterandet kom nog igång sen när man flyttat hemifrån och börjat få grepp om samhället lite mer.<br />
<br />
Jo har inte kunnat låta bli att gå in på sidan Överkalixdebatt igen och har blockerat folk hit och dit för att slippa alla ältanden och personliga närapå påhopp emellanåt. Nu deltar jag bara där det finns relevans och sätter in aktuella artiklar som belyser allt möjligt.<br />
<br />
För ett antal år sedan när jag besökte med barndomshem så hittade jag bakom en bräda på bron något som jag skrev en gång: Anneli Gustavsson - Kukasjärvi - Vitvattnet - Kalix - Norrbotten - Sverige - Europa - Världen. Trots att vi växte upp mitt i skogen så var vi nog alla ungar i byn mycket medvetna om var vi befann oss. Det har jag i alla fall nog att tacka bonden och pappa med sina politiska snack och den folkskola som fanns i byn där så mycket av trevligheter fanns för det mesta.<br />
<br />
När jag läser en del inlägg på Överkalixdebatt om invandrare, tiggare och liknande så verkar det som om de lever i en tro om att det här är Världen...annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-45154521012425509472014-10-19T08:37:00.005-07:002014-10-19T08:37:41.008-07:00Idag tände jag ett ljus ...Jag besökte söndagsgudstjänsten idag och tände ett ljus för Marietta. Av de i min närhet som gått bort senaste halvåret och vid alla kistor jag sjungit på senare tid så var detta något som tog mig hårdast. Marietta som jag lärde känna på högstadiet på 60-talet och senare blev min lillebrors svägerska, skulle jag ju träffa och ha samtal om livet och gemensamma minnen. Men så långt kom jag inte. Hon fick en allvarlig cancersjukdom och inom en kort tid var hon borta från livet här och det var för sent för några samtal. <br />
Vi möttes alltid då och då eftersom hon på senare år bodde i kommunen och känslan var alltid varm och bekant och vi log och hejade och varje gång tänkte jag att jag vill träffa henne mer och pratas vid. Det känns så gott med människor som levt i som Marietta en mycket hård verklighet, men som tagit sig uppåt och samtidigt blivit en ödmjuk och livsbejakande person. Det har inte alltid varit så lätt att komma tillbaka till det sociala liv där vi sätter gränser för hur människor ska och inte ska vara.<br />
-Du var alltid så snäll mot mig, sa hon en gång och jag kom ihåg att hon var en person som det var lätt för omgivningen att se ner på och hon blev också mobbad i perioder. Hon sökte sig till mig under högstadietiden när hon mådde sämre fysiskt då hon led av någon slags epileptisk åkomma som gjorde att hon emellanåt blev okontaktbar. Ibland kändes det jobbigt. Jag visste inte riktigt hur jag kunde hjälpa henne, men jag fanns där och det räckte nog kanske ... <br />
Nu finns hon där dit vi alla ska gå en gång och vet något som vi andra inte vet. Men som den person jag minn att hon var så bejakar hon nog också det där i andevärlden ... Det är så lessamt - hon hade behövt få leva många år än och vara tillsammans med de sina och med sin sambo; de lyckades klättra uppåt tillsammans och stötta varandra. <br />
För mig är det bara att konstatera att jag missat våra samtal och det får jag leva med.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjI7LsF575NUbpT-WWtrDg3P4dCW37AIrttUGZxu056FkJKVBaKm7V6BSQ8JcnW0-rYkSwrQR2ckGT5qnjDsCcTAOMwBAvkVttJufhlgN7d9nLX2laI59Yh6Wz2jj84-bReO_V8zd01ByA/s1600/IMG_0094%5B1%5D.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjI7LsF575NUbpT-WWtrDg3P4dCW37AIrttUGZxu056FkJKVBaKm7V6BSQ8JcnW0-rYkSwrQR2ckGT5qnjDsCcTAOMwBAvkVttJufhlgN7d9nLX2laI59Yh6Wz2jj84-bReO_V8zd01ByA/s1600/IMG_0094%5B1%5D.JPG" height="320" width="240" /></a></div>
annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-35252967823024417722014-01-06T09:25:00.001-08:002014-01-06T09:25:52.008-08:00handikappad ?Ibland kan jag fundera över om jag har något slags uttryckshandikapp; som igår när en släkting var på besök och jag berättade om hur jag på morgonen suttit och läst tidningen och att det plötsligt surrade kring mitt vänstra öra. En fluga! I januari! Jag upptäckte sedan att jag hade en blomma som var full i flugor. Jag berättade bara det här så där i förbifarten. Hon stirrade på mig och sa´ med brysk och allvarlig min: -Inte gör väl det nå´nting! Sen är jag trög i tanken också - för först ett par timmar efteråt började jag fundera över detta. Berättade jag det hela på ett sätt som om det var en katastrof, eftersom hon reagerade som hon gjorde. Dessutom kan jag ju fundera väldigt mycket och länge och älta över varför människor säger som de gör och varför de gör det o s v. Av en god vän som hör till den rättframma sorten har jag fått höra att jag är väldigt tröttsam med mitt tjatande om vad människor har sagt och på vilket sätt de har gjort det. Jag så att säga "hänger upp mig"... Sen kan jag bli väldigt fundersam över en så´n grej som hände vid en middag med människor som känner mig och som jag känt längre - en av damerna vänder sig till en person bredvid sig och frågar om namnet på den där byn, som ligger där bredvid den andra byn och de funderar tillsammans och skiter totalt i att det är mina hemtrakter! Vaffö gör di på detta viset då ? Förmodligen har jag för mycket tid och för mycket energi som tar sig såna här funderingsuttryck... ?annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-53293072197993641512013-12-01T22:35:00.001-08:002013-12-01T22:35:40.076-08:00pSalmer och så´ntIgår var det första advent och som brukligt deltog vi i kyrkokören i gudstjänsten. Konfirmanderna deltog också och den här gången var det lite annorlunda då biskopen för Luleå stift gjorde oss den äran med biskopsmössa, stola och hela köret. Överkalix kyrka firar 70-årsjubileum, varför det skulle vara lite extra festligt. -Är det biskopen? frågade min granne i stämman och fick stora ögon. Hon kommer från Schweiz och den katolska traditionen. Det var medan biskopen sprang runt i vanlig skjorta och kollade mikrofon och annat världsligt på "podiet". -Får han gifta sig? frågade hon. - Jo han är nog gift och har nog också ett antal barn. Hon berättade att det också i den katolska världen med den nya påven i spetsen skulle komma att bli en förändring i det där att leva i celibat eller ej. <br />
I övrigt så slog det mig trots pampiga adventssånger och vackra ord om förväntan och kärlekens budskap att alla såg så dystra ut. Psalmerna som skulle hjälpa till med jublet var de flesta stämda i moll och uppförda på 1600- eller 1800-talet. De hade nog ingen anledning att komponera dur-trudelutter på den tiden, kanske ... eller så skulle man väl få folk att böja sig ännu mer mot jorden än vad de redan var. Konfirmanderna som alla är så där 14-15 år såg trötta och håglösa ut de också där de satt längst fram. Men de var betydligt gladare ute i foajén där jag hälsade på ett par som jag haft som elever i skolan. Kan vi inte börja sjunga nya psalmer med ett mer glädjefullt stuk, för nu är det ungefär som med finska visor som de flesta går i moll och samtidigt har glada texter eller också tvärtom. Bara så - en lite fundering så här på måndagsmorgonen den 2 dec 2013 vid den gröna granen mitt i den stora fantastiska, vansinniga, glada och sorgliga världen.annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-63898035989196131982013-11-04T00:30:00.001-08:002013-11-04T00:30:28.042-08:00relativitetPå en lokal facebooksida har en ung mamma bett om förslag på någon som kan sjunga på det nyfödda barnets dop. Det kommer alla möjliga förslag på de som är "bra" - allt från kändisar som amatörer. Hur bra man sjunger eller överhuvudtaget är, är som sagt högst relativt. Efter min sång på Kulturens Hus den 31 augusti fick jag varma applåder och spontana betygelser, kramar och ryggdunk. I ett dokument överlämnat av synbart missnöjda pubertetstjejer som lämnade nian för några år sedan stod det: "Vem har sagt att Anneli kan sjunga? Man borde dra ut hennes tunga!" Jag var en i mängden av all personal som fick veta vad de gick för - och om man försöker bortse från just pubertetskris och elakhet så hade de gjort helt superba rimmade verser. Att bo i en liten kommun där alla vet närapå allt om alla, vilken familj och släkt man tillhör, vem man är vän med, vad man sysslar med, vilket jobb man har o s v, har stor betydelse för hur man blir behandlad och bedömd. En av våra Hjärtans Fröjd sa redan som 13-åring: -Här beror det inte på hur bra man är, utan vem man är. Det har tagit lång tid för mig att såväl se fenomenet som acceptera det, som jag egentligen inte vet om jag gjort, men i alla fall börjat gilla läget. Det är som det är - det finns en del trygghet i det konstaterandet - bättre det än bli bitter och vara ledsen - även om man kan få vara det också ibland; så länge man är medveten om det kan det skada en mindre är min övertygelse. Och ju äldre man blir desto mindre viktigt är det att vara så "bra" i andras ögon - man ska göra det som känna bra.annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-26522076724730606962013-10-19T23:56:00.001-07:002013-10-19T23:56:59.399-07:00mommoNär jag ser den här bilden av mormor - mommo - i Armassaari, Nuotioranta, Finland så blir jag helt varm. Hon är en av de goaste människor jag mött i mitt liv. Jag hann inte träffa henne så många gånger - hon dog redan 1962 eller 1963 - men jag kan ännu minnas hennes varma händer. <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFI5yHT9PrvocvavgCywsoAD3r-MvB_qQGYl4hP2piIgbNycTtVmmLOPBT4eCPM3XiZuCiUGo36Q5xPujDQu2X1Pnp9YVJEQ28OVrkGuHycpmubSC0wPQK3Rrno8oXDE9Y3DwdM6OAqgw/s1600/%C3%A4itinmommo.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="299" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFI5yHT9PrvocvavgCywsoAD3r-MvB_qQGYl4hP2piIgbNycTtVmmLOPBT4eCPM3XiZuCiUGo36Q5xPujDQu2X1Pnp9YVJEQ28OVrkGuHycpmubSC0wPQK3Rrno8oXDE9Y3DwdM6OAqgw/s320/%C3%A4itinmommo.jpg" width="320" /></a></div>
annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-13159908477000287512013-10-19T23:50:00.002-07:002013-10-19T23:50:55.403-07:00när jag kräktes på drottningen....Den unge bosniern som fanns med i en grupp elever som jag handledde i svenska i början på 90-talet efter deras flykt från Bosnienkriget, upplyste mig om att Sveriges drottning Silvia var den vackraste kvinna han sett! - Ojdå, kom det ur mig på engelska, hennes kräktes jag på i helgen... Även om dessa män och kvinnor från forna Jugoslavien trots sina umbäranden hade ett speciellt sinne för humor så blev det nu alldeles tyst i rummet och de stirrade på mig. Jag fick lov att förklara. <br />
Min man och jag hade varit på besök hos min son och hans dåvarande sambo i Umeå och jag hade drabbats av en jobbig magsjuka. De bäddade ned mig i den stora sängen och så gick resten av sällskapet på en middagsbjudning och där låg jag och försökte koncentrera mig på att spy eftersom det alltid varit svårt för mig, men jag visste ju att det hela skulle lätta om jag bara fick ur mig eländet. Jag slängde veckotidningen som hade en bedårande bild av den unga drottning Silvia på omslaget, på golvet och låg och stönade. Helt plötsligt vände magen ut och in och jag hann slänga mig åt sidan utanför sängen och så kom allt på veckotidningen ... den vackra drottning Silvia täcktes av mitt maginnehåll. Det har sen dess blivit något vi påminner varandra om när vi ser henne på TV - "minns du när du kräktes på drottning Silvia?" annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-34367377449141484092013-09-01T03:31:00.003-07:002013-09-01T03:31:53.127-07:00tacksamhetHur uttrycker man tacksamhet ? Ibland händer det sånt som gör att ett Tack blir för fjuttigt och vem ska man tacka; Kärleken, Gud, Livet ? Jag har varit med om sånt sista året som verkligen förtjänar min tacksamhet. I oktober förra året firade vi trettioårsjubileum i kyrkokören och blev förstärkta av körsångare från körer i Luleå och solister. Vi brassade på med bl a Förklädd Gud av Hugo Alfvén så hårtestarna fladdrade och hjärtat gjorde trettiotvå lyckliga volter minst. Sen tappade jag min röst efter en operation p g a ett förlamat stämband och ovissheten var stor; skulle stämbandet komma igen eller var nerven skadad för alltid ... Men tre månader efteråt hörde jag min egen röst bli fullfjädrad igen efter ett idogt träningsarbete med stöd av en duktig logoped. Igår lördag den 31 aug var jag med om en happening på Kulturens Hus i Luleå på stora scenen med Nattfestivalen i Korpilombolo som besökte regioncentrat - en mängd erfarna kändisar till artister blandat med en än större mängd glada amatörer bjöd på en helkväll av musikalisk fröjd. Jag var med där och fick nöjet att sjunga till Pia-Karin Helsing Group. Det fanns en kärleksfull känsla hela kvällen både bakom och på scenen. Kanske upplevde jag det speciellt eftersom jag inte funnits med på ett tag i liknande sammanhang. Men jag känner en stor tacksamhet över att jag fick uppleva det - naturligtvis kan jag tacka min kompanjon och vän Anders Drugge som dragit igång hela evenemanget, men det känns som om något/någon annan också fanns med i bilden och drog i tåtarna.annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-44940468653859541042013-08-28T13:29:00.001-07:002013-08-28T13:29:13.797-07:00ny fas ?Nu har jag betalat medlemsavgiften till PRO och vips kom det en broschyr på posten Välkommen till en ny fas i ditt liv och jag utlovades ett medlemsskap som sätter guldkant på tillvaron. Kanske det är så. Men inte än vill jag bli en av de där PRO-medlemmarna som passar upp andra medlemmar med julbord, mannekänguppvisningar med fika och springer som skållade råttor för att passa upp alla. Det borde ju finnas ett annat system så att alla kan få njuta av sin pensionstid. Några passar alltid upp resten! Har länge tvekat innan jag gick med i organisationen eftersom jag tyckte att inget vettigt ordnades i kommunen - mest allmänna danser här och där. Jag försökte också ta kontakt med den parallella organisationen SPF men de hade om möjligt ännu blekare aktiviteter. Så jag valde PRO ... och vi får väl se - det finns väl säkert ett och annat erbjudande som går att utnyttja. Och onekligen känns det ju som en ny fas den här tillvaron då jag inte behöver stiga upp på morgonen förrän jag själv vill, jag behöver inte skynda mig för att göra det enda och det andra här hemma för att hinna med jobbet också ... nog är det en ny fas med eller utan PRO...annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-5620299508039265042013-08-23T11:23:00.002-07:002013-08-23T11:23:16.548-07:00bankrånarenIdag är det på dagen 40 år sedan Norrmalmsdramat fick sin upplösning. Janne Olsson har korsat min väg på ett diffust sätt på sidan om. Jag har aldrig träffat honom, men efter att han avtjänat sitt fängelsestraff bodde han en tid i Tornedalen, i ett hus i närheten av min mor. Vid ett tillfälle när vi besökte henne fick jag se två små killar, lintottar, som målmedvetet stövlade fram till hennes ytterdörr och jag sa: -Nu får du besök av två små killar. -Jasså dom, sa mor, det är bankrånarens ungar. Dom vill säkert ha godis igen. - Men inte kan du väl fortsätta och kalla honom för bankrånare mamma! - En gång bankrånare, alltid bankrånare, svarade hon bestämt. Det är ett uttryck som stannat kvar i familjen och som vi använder i olika sammanhang då vi tycker att inget går att ändra på.<br />
Hon var en kärleksfull person, min mor, som gick bort redan 1984, men hon hade samtidigt en väldigt karg<br />
och krass syn på tillvaron och vi tyckte att ett och annat blev nog så inskränkt emellanåt. Olof Palme var den enda riktiga politikern t ex. När Gösta Boman och Torbjörn Fälldin visade sig i TV-rutan stängde hon resolut av TV:n. Hon hade röda rosen som klistermärke på kylskåpsdörren och var mycket rädd om en kasse som hade en bild av Gunnar Sträng. Det fanns en hel del förklaringar till varför det blev så för oss enkelriktat. Olof Palme, Tage Erlander och Gunnar Sträng blev symbolerna för att fattigt folk fick det bättre och det var något hon själv fått uppleva. Idag är jag lika gammal som min mor när hon gick bort. För mig finns inga såna mänskliga symboler överhuvudtaget.<br />
Janne Olsson intervjuades i Aftonbladet idag och han sa sig ha ett bra liv nu långt borta från kriminella handlingar. Och säkert är det så; min mors utsago lär inte bli verklighet. När han bodde i byn, var han bl a judotränare för ungdomar och blev också utsedd till Årets Tornedaling. Vem tror ni fnös högljutt ? Ryktet säger - att han hux flux gav sig iväg till Söderhavet och lämnade kvinnan och barnen han levde med efter att han sålt köksinredningen från huset.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYbNj9oD0PuXyPPTuXLLaAf5ZnkzKoxvdBETeDF6MvNa7o9I8u5GnPYKH5Cn8dxajR-H06XVG5FqhyvdaXAC0njW7-dYYaoJwmw9IYJlW-FKDxuHBXCJEH0i2ZTq2uhkJq7cV5qig5tec/s1600/norrmalm.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYbNj9oD0PuXyPPTuXLLaAf5ZnkzKoxvdBETeDF6MvNa7o9I8u5GnPYKH5Cn8dxajR-H06XVG5FqhyvdaXAC0njW7-dYYaoJwmw9IYJlW-FKDxuHBXCJEH0i2ZTq2uhkJq7cV5qig5tec/s1600/norrmalm.jpg" /></a></div>
annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-83133030026792180242013-07-23T09:44:00.001-07:002013-07-23T09:44:50.179-07:00rastlösJuli månad vandrar på. Idag har varit en dag med önskeväder - sol,blåst och varmt. Rosmarin, salvia och fransk dragon har jag skördat och hängt upp. Lade mig i solen en stund, men blev snart rastlös. Varifrån kommer den här rastlösheten egentligen? åldersångest ? för lite att ta itu med för en som tagit itu med alltför mycket under lång tid ? Har börjat läsa en ny bok; Artighetsreglerna av en författare som jag inte kan namnet på utantill. En bra bok, men också den intresserar mig 5 sidor i taget, sen måste jag hitta på något annat. Till middagen lyckades jag få upp mer än en liter jordgubbar ur vårt så i år misskötta jordgubbsland - fullt av smörblommor, maskrosor, en och annan nässla som man bränner sig på och gu´vet vad allt heter. Hittills har vi nog plockat upp sådär 5-6 lit ur den lilla misskötta plätten. Moder Jord är givmild ... Har inte tagit ett enda dopp i älv eller sjö i sommar - känns som om jag missat något viktigt och överväger en liten resa österut till min brors sommarställe vid en sjö - Liehittäjä. Vår sommarmarknad i fyra dagar gav mig inte mycket mer än ett dunkeli-dunk i sovrumsväggen från högtalaranläggningen tvärs över älven tre kvällar och halva nätter. Men en viskonsert i kyrkan med Visa Nordica får jag inte glömma - en enkel, lite tafatt, men en riktigt musikalisk höjdpunkt. Umgänge med goda vänner, vilkas antal minskar stadigt och inte sörjer jag det heller - nej nu börjar jag låta riktigt deprimerad - hur ska jag göra för att komma upp på banan igen ?! Att finna sig till rätta, vara förnöjsam och lugn - är en konst.annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-12945220630441400162013-07-04T12:46:00.001-07:002013-07-04T12:46:34.035-07:00en app med poesiEn kille som jobbar med gamla foton vill ha poetiska texter av mig att kombinera bilder med till något som kallas app. Jag förstår ungefär vad det är och är något som jag också kan ladda ned när jag väl skaffar mig en sån där telefon som dottern kallar "klösbräda" - eller inte nu längre när hon väl hajat funktionerna och sitter allt som oftast fördjupad i kommunikationsbruset. Ibland sitter tre personer som bor hos oss tillfälligt med varsin så´n klösbräda och svarar allmänt förvirrat eller inte alls på tilltal. Det är så man kan få nippran. Ett är då säkert att om man absolut inte vill ha kontakt med annat folk så ska man sätta sig med en sån där för ingen orkar ens närma sig om man i och för sig inte själv har en och kommunicerar den vägen 3 meter ifrån. Men det var de där poetiska texterna - har lovat försöka - men hur locka fram poeten i mig i det allmänna kommunikationsbruset. Lär få ta fram min meditations-CD och stänga in mig med den för att få kontakt med själen igen.annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-39792995735838546982013-06-26T05:25:00.001-07:002013-06-26T05:25:09.535-07:00håhå ja ja..."Hå hå ja ja, hå hå jaja, hör va de´blåser i träa idag ...". Lycklig sommarblåst i tre dagar har vi fått ha. Tog en promenad imorse till vårdcentralen (jag vägrar att kalla den hälsocentral!) för att lämna igen en krycka, som jag inte använt alls - fick inte ihop den med mina ben och mitt ryggonda; sjukgymnasten hade förevisning för mig om hur jag skulle gå och hålla i kryckan och då förstod jag ju vad jag gjort för fel .. men nu behöver jag den ju inte för det ryggonda har jag liksom koll på - men är något jag får lev med resten av livet.<div>
<br /></div>
<div>
Varför blir jag så lycklig av blåst då? Har också det med barndomsminnen att göra - blåsten i de skramlande asparna vid sjöstranden, blåsten i de två stora björkarna på storbondens trädor eller är det bara så enkelt att hjärnan liksom får en uppfräschning när det blåser in genom öronhålen ? Det gör detsamma om det blåser på sommaren eller vintern eller hösten eller våren. -Ja, du har en förmåga att fundera kring allt! säger maken. </div>
<div>
Ja, varför inte ?!</div>
annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-4589874924960529062013-06-20T23:35:00.002-07:002013-06-20T23:35:40.209-07:00midsommarminnenNär jag var sex år byggde grannpojken, bondsonen som var tretton år en lekstuga åt mig. Och som jag tyckte om den snälla killen! När jag blev några år äldre beundrade jag honom på avstånd där han gick lång, solbrun med solblekt kalufs och lien över axeln över ängarna - som i en bondefilm från fyrtiotalet. Han och hans lillasyster var sju och fem år äldre, men kom på min och småbrödernas inbjudan varje midsommarafton till lekstugan och festade på mariekex och hemkokt jordgubbs- eller apelsinsaft gjort på essens från handlaren i Vitvattnet (en så´n som sen visat sig vara full av gift). Jag minns att jag hade nystruken bomullsklänning med små Blå blommor - säkert inte varje midsommar, men det är den jag minns. Men det kom naturligtvis en midsommarafton då grannpojken och flickan växte upp och inte längre varken rymdes i lekstugan eller hade lust att vara där. Jag minns besvikelsen när min mamma sa att det åkt till Luppioberget. Så ledsen jag var! Tills jag själv efter konfirmationen (!) fick lov att åka till Luppioberget för att fira midsommar. Jag var bara tretton år när jag konfirmerades, men då hade inte åldern så stor betydelse, mer att jag var konfirmerad så jag skulle vara skyddad från allehanda försyndelser. Den midsommaraftonen som ett antal fler med åren klev vi där bland stenbumlingarna med vita högklackeskor och högst uppe på berget frågade en finnig kille med snälla ögon om han fick bjuda mig på en "dricka" och det fick han ju så han klev nedför berget till kiosken och uppför igen med två läskedrycker. Den tiden bestod korken av en flärp av mjuk metall, som jag olyckligt nog drog av och hur skulle jag nu få i mig den goda Trocaderon eller vad det var ?! Men killen kom på en genial sak - han slog av flaskhalsen mot en sten och räckte glädjestrålande över flaskan till mig - den var nu halvfull och hade förvandlats till en knivskarp sak. Jag kan tänka mig hur det kändes när han förstod att han kanske inte tänkt riktigt fullt ut. Rodnande erbjöd han mig att dricka ur hans läsk! Den kvällen lossnade så en av mina taxklackar på de vita skorna som inköpts till konfirmationen och en annan vänlig ung man erbjöd sig att försöka montera dit den, men han fick också rodna då han förstod att det inte skulle gå så bra. Jag och min kusin traskade hemåt och jag barfota, men min moster fixade det hela med ett skönt fotbad åt mig mitt i natten - med pepparkakor och hemkokt saft (gjord på essens ... den där farliga).annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-21036257487789360422013-06-20T01:46:00.001-07:002013-06-20T01:48:03.292-07:00pånyttfödelseJag hade ju tänkt ut det - men bara litegrand och det blev så inget av det. Men det är ingen idé gräma sig över det. Jag fortsätter mitt bloggande fr o m idag den 20 juni 2013 på min gamla blogg Blå. Hade tidigare tänkt mig något nytt flaschigt, kanske med någon slags banner som blinkade förföriskt och väl uttänkt bakgrund, men nej jag har bestämt mig för att det är det jag skriver om som får vara det viktigaste - för mig och min blogg Blå. Just nu bakar jag cupcakes till födelsedagsfirande imorgon midsommarafton då äldsta Hjärtans Fröjd fyller 20 år! Och jag tänker inte börja gnälla om "vart tog tiden vägen" - "när var de små och när blev de stora" osv som jag hållit på med några år nu. Nej nu är det bara att gilla läget och tänka att det är helt fantastiskt att jag får ha dessa kära människor både stora och små. En smulpaj ska jag också få till här innan kl 12 och basilikapesto måste till av mina mammutbasilikor. Återkommer.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeOeIgeIZEir6PtRlB7zoD6eOLmJ5Uu6IjSGCgl8_Dy227xgWl0C9m9qyAw5Ddl_75q2pZ2nnEEhApP8U1Buj9GEJqLNv7t5gGNthbhi4_cZKpPQpAUnMwoB5J-94MF5ojm4KHvCbycxM/s1600/Foto0917.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgeOeIgeIZEir6PtRlB7zoD6eOLmJ5Uu6IjSGCgl8_Dy227xgWl0C9m9qyAw5Ddl_75q2pZ2nnEEhApP8U1Buj9GEJqLNv7t5gGNthbhi4_cZKpPQpAUnMwoB5J-94MF5ojm4KHvCbycxM/s320/Foto0917.jpg" width="240" /></a></div>
annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-70567779827818812912012-10-06T04:31:00.000-07:002012-10-06T04:31:47.458-07:00Jag har planer på att förändra den här bloggen eller göra en ny ... vi får väl se!annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-31421886394048559252012-08-21T03:56:00.001-07:002012-08-21T03:59:37.346-07:00slutfört och rastlöst<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdGOjuULEu57qVOfghesKPSObveqCM9TWsUHW6aQLMYdlgrxz-6b_yhZMuk9d0Drjkgaf1XheP9btG23kzPe2SVs4e3QOQFCPtjJVwEiMNzNHMefzTXn-v9p7nQKYlDu8wGJUNTak_Ms4/s1600/487720_508449132515622_1439197831_n%5B1%5D.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="200" mda="true" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdGOjuULEu57qVOfghesKPSObveqCM9TWsUHW6aQLMYdlgrxz-6b_yhZMuk9d0Drjkgaf1XheP9btG23kzPe2SVs4e3QOQFCPtjJVwEiMNzNHMefzTXn-v9p7nQKYlDu8wGJUNTak_Ms4/s200/487720_508449132515622_1439197831_n%5B1%5D.jpg" width="133" /></a>Längesen jag skrev här. Sommaren har inte rusat förbi, men haft nog så bråttom till höst. Även om jag inte vill tro att det är riktigt höst ännu. Har bara sett en och annan gulfärgad björk och någon blomma i trägården som gulnat, men det beror nog mer på mitt vattnarengagemang, som brukar avta en bit in i augusti. Imorgon är mitt uppdrag slutfört med yrkessvenska där min elev gjort makalösa framsteg och särskilt då han ökade tiden på läkarmottagningen och vi drog ned på återkopplingsdagarna till 1/v nu i augusti. Känns lite tråkigt, men samtidigt helt rätt att sluta nu. Vi har ju blivit goda vänner och vi kommer att hålla kontakten även fortsättningsvis även om den inte sker i en lektionssal som vår som väl haft ett och annat att önska, men vi har funnit oss och när jag väl fick en bättre stol så har jag slutat gnälla. </div>
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">
Mitt påtande i växthus och övrig trädgård har inte haft likadana proportioner som t ex förra året. Det mesta har liksom skött sig själv p g a det ymniga regnandet särskilt i början av sommaren och nu skördar vi frukterna med att ta in våra egna tomater, basilika, sockerärter, persilja, sallad och stora mängder jordgubbar från ett förhållandevis litet tätt bevuxet jordgubbsland. För mig är det och har alltid varit från tidigt i livet en enorm rikedom att gå barfota ut på morgonen och plocka in några salladsblad och tomater till frukost. Idag är det regnigt, kyligt så nu sker mycket jobb här inomhus - teaterföreningens olika föreställningar måste affischeras bl a och kylskåpet ser onödigt tomt ut. Sen som ett brev på posten kommer den här underliga rastlösheten; vad ska jag göra nu ? och med göra finns JOBB tryckt in i ryggmärgen hur jag än talar till mig själv om att jag nu tagit pension och bara skall ha ströjobb - jag lovade ju mig själv det. Men å andra sidan är man väl inte sämre än man kan ädnra sig. - Men naturligtvis kommer du att få fler uppdrag i höst, sa en kompis övertygande häromdagen - men hur vet hon det ?! Det är andra hösten som pensionär och den känns nästan värre än den första. Jag kikar in på friskolans hemsida och där ser jag hur allt rullar på med ny personal, säkert en hel del nya tag med ny ledning, precis som det skall vara och jag vill absolut inte tillbaka, men vart försvann de där intensiva, krävande, utmanande och tidvis riktigt lyckliga sju åren? Det är martyren i mig som nu slagit sig ned på min axel och gräver ned sina äckliga fingrar i min nacke - usch, fy, försvinn hemska figur!!! Det ordnar sig och mitt kontor sedan 1991 är ännu inte sorterat och städat ...</div>
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">
<em><span style="font-size: x-small;">(Bildtext: En sång en gång för länge,längesen - en av sommarens begivenheter som jag redan nästan glömt bort här i rastlösheten - musikkvällen vid Brännvalls café tillsammans med Hjärtans Fröjd m fl.)</span></em></div>
annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-9041021407865585302012-07-18T10:30:00.000-07:002012-07-18T12:09:28.625-07:00om att återvända1985 lämnade jag mitt läkarsekreterarjobb på vårdcentralen. Jag ville jobba med andra saker i mitt liv, men det var inte helt lätt att lämna goda vänner, trevliga arbetskamrater, men jag ville vidare efter att ha funnits i yrket sedan 1966 då jag som blyg och oerfaren sjuttonåring började vikariera på röntgenavdelningen i Kalix. Ibland kan jag undra över hur vi klarade det Gun-Britt och jag, som kompanjonen hette, men med ett glatt humör och okuvlig vilja gjorde vi det. I slutet av februari återvände jag till vårdcentralen för ett utbildningsuppdrag som pågår till i slutet av augusti. Jag har skojat en hel del om att "brottslingen återvänder till brottsplatsen" och det har varit riktigt roligt att komma tillbaka och träffa en del av de som fanns där när jag lämnade 1985 - det är som om det var igår. Man bara fortsätter "samtalet" där man slutade sist. Jag såg också fram mot att återvända men ganska snart började jag fundera över hur jag kunnat tro att det skulle vara likadant som då jag slutade där. Hur naiv kan man vara ? Jag kom tillbaka till en nedrustning utan dess like. En till högst två läkare jobbar i sommar. Väntetiden är upp emot två månader för ett läkarbesök. Hon som är chef för vårdcentralen är hela sommaren i ambulanstjänstgöring. Hela f d distriktsvården med den omfattande verksamhet som bedrevs där på min tid är väck. Lokalerna gapar tomma. Det stora köket och den trivsamma matsalen är borta för längesen. Lokalerna står också de tomma. Alla lokaler ägs av Landstingsfastigheter och vårdcentralen betalar hyra till dem för sin verksamhet och det är väl en av anledningarna till att distriktsvården knölats in på läkarmottagningen. Hur länge kan man tänka sig att Landstingsfastigheter kommer att betala för lokaler som inte används och hur går det sen ? När börjar man riva ? När gör man som med Harads vårdcentral , att man manövrerar Överkalixpatienter till Kalix eller någon annanstans. <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4Z1NTiwHAvPm9N341FCcRQrjbSgKVzeEPeE53zAhmOMvTEw_GUl0xjSbXxHY_V-EPnqswQ3uYa96s0SmaIM6Ky3K2qn4D8Wk4pYKf4PTur66ye4XQRp50kbVhC-lnSl9SDK1VC4Wwmlc/s1600/v%C3%A5rdc+18+juli%5B1%5D.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4Z1NTiwHAvPm9N341FCcRQrjbSgKVzeEPeE53zAhmOMvTEw_GUl0xjSbXxHY_V-EPnqswQ3uYa96s0SmaIM6Ky3K2qn4D8Wk4pYKf4PTur66ye4XQRp50kbVhC-lnSl9SDK1VC4Wwmlc/s320/v%C3%A5rdc+18+juli%5B1%5D.jpg" width="240" /></a></div>
Det är med inte så lite sorg i hjärtat och en hel del ilska som jag konstaterar att det som jag lämnade en gång, en livaktig vårdcentral med fyra läkare, med en stor stab av personal som tog emot patienterna och de fick tillgång till den primärvård de var i behov av. Naturligtvis har invånarantalet i kommunen sjunkit sedan 1985, men det känns inte som om landstinget gör sitt bästa för att det här skall vara en trygg arbetsplats för personalen och inte heller en trygg verksamhet för den som kommer och är sjuk. I sommar har observationsavdelningen stängt en hel månad och akut sjuka hänvisas kvällar och helger till Kalix och Sunderby sjukhus. Hur länge kan vi bo här nu när vi närmar oss den ålder då vi själva så småningom blir beroende ? Sover styrande politiker i kommunen eller ... jag kan undra om de är medvetna om vad som sker på den egna vårdcentralen. Om de själva befinner sig i en tillvaro där sjukdom och smärta finns någonstans långt i periferin så har de väl föräldrar och andra äldre släktingar som är eller inom en snar framtid blir i behov av sjukvård. Men det är som vanligt en stor del yta och en allt mindre del djup ...annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-35000636845453266042012-07-08T14:27:00.000-07:002012-07-08T14:27:01.953-07:00odlarglädje 3<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYSdIhrXB_9a5gVMZXSBZWA0IN-_fB0iPFdjuawW76p21Aq3tg4BTyEzYmVNinSjoYJjw8xuPcRJwpuC5UsSsfEMupUXVP9qkie_kevLcG-G1cXw_7RrWUoaMThd5IJVuc_wUuy7wykcw/s1600/lavasheden+5.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYSdIhrXB_9a5gVMZXSBZWA0IN-_fB0iPFdjuawW76p21Aq3tg4BTyEzYmVNinSjoYJjw8xuPcRJwpuC5UsSsfEMupUXVP9qkie_kevLcG-G1cXw_7RrWUoaMThd5IJVuc_wUuy7wykcw/s320/lavasheden+5.jpg" width="240" /></a>I slutet av förra sommaren drog vi upp våra gamla krusbärsbuskar som inte längre gav bär och som stod och skräpade och drog till sig en sorts gröna larver som vi jagade förgäves. -Jag ska ta dem till jaktstugan sa H . Jag skrattade mycket åt detta, men han var envis. Han skulle ge krusbärsbuskarna nytt liv på Lavasheden i en sandgrop. Vi åkte dit en regnig dag och han skottade ned dem. Häromdagen åkte vi dit i regnvädret och han tog med sig en påse hönsgödsel och sa att han skulle göda krusbären. Döm om min förvåning när vi kommer fram och där står en frodig krusbärsbuske i sanden på tallheden. En liten bit ifrån hade också en risig gammal hansarosplanta fått nytt liv .... för mig liknade det trolleri, men för H något helt självklart.</div>annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-3348549303429145752012-07-08T14:14:00.000-07:002012-07-08T14:14:00.662-07:00odlarglädje 2<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieocm5ilUrS74NrPGcI-ut_TgtBa7sG49jHI7R7zUBATe3OwA7IS8GamAP2fpRaemTIsUPBpMrMqAvXAmK9cDzepe8B_NbqHYU_fK2bEdKDbbBkQg_ouE5Qf8DwVKBaN1K4n2p7c-NzYA/s1600/antn%C3%A4s+8.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieocm5ilUrS74NrPGcI-ut_TgtBa7sG49jHI7R7zUBATe3OwA7IS8GamAP2fpRaemTIsUPBpMrMqAvXAmK9cDzepe8B_NbqHYU_fK2bEdKDbbBkQg_ouE5Qf8DwVKBaN1K4n2p7c-NzYA/s320/antn%C3%A4s+8.jpg" width="240" /></a></div>
En av våra hittills få riktiga varma sommardagar tog Britt-Marie och Lennart emot oss i sin paradisiska trädgård. Av en måttligt stor villaträdgård i Antnäs har de skapat en magnifik växtlighet med små dammar med fiskar i, ståtliga träd, en stor mängd perenna blommor, mm mm. Allt är mycket kunnigt uttänkt med häckar som ger skydd åt även växter som annars inte trivs så bra på våra breddgrader, men här trivs de. Lennart hälsar oss glatt med orden: -Här kommer trälen, men han ser ut som en ovanligt nöjd träl ...annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-23040843051303681802012-07-08T13:43:00.000-07:002012-07-08T13:47:35.245-07:00odlarglädje 1<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh08QVqQhOEBZQ7z4_LoBRIzUw7qIz9-3rOGZmNMne2ZxDexP0rQv70ryvhSW0hp_DlBTFo7nlZ8a_lD3ubiDAJbS5R7LJRK1dtkKZwB6ulFkbeCfKGNCyKxBiWLjDbJlrWDx5J1Y9fsL0/s1600/k%25C3%25B6lmyrholm+4.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh08QVqQhOEBZQ7z4_LoBRIzUw7qIz9-3rOGZmNMne2ZxDexP0rQv70ryvhSW0hp_DlBTFo7nlZ8a_lD3ubiDAJbS5R7LJRK1dtkKZwB6ulFkbeCfKGNCyKxBiWLjDbJlrWDx5J1Y9fsL0/s320/k%25C3%25B6lmyrholm+4.jpg" width="240" /></a>En kylig fredag för ett par veckor sedan åkte vi i minibussgänget på vår årliga utflykt. En i gänget hade fyllt jämna år så var vi skulle landa i slutändan skulle bli en hemlis, men pratkvarnar som vi är lyckades vi avslöja slutmålet innan vi hann dit; nämligen Vassholmen utanför Kalix och teaterföreställningen Konsten att begrava en kärring. Vårt första stopp blev hos Gretel och Bo Johansson i Kölmyrholm som där i ensligheten skapat en trädgård kring sitt hus med en mängd av vackra perenner, ett-åringar, växthus med prunkande tomater och här och där små installationer och sittgrupper. Det var imponerande naturligtvis, men jag kan undra när de hinner njuta av allt det vackra de skapar och när hinner de sitta ned och lyssna till vinden och humlorna ? Men det kanske inte är det viktigaste - det viktigaste är kanske att just skapa. Vinden blåste kall men på deras altan intog vi såväl marängtårta som jägermaister som en i gänget tursamt nog tagit med...och så gick färden vidare genom skogarnas skogar... </div>annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-74056390082511107982012-06-11T13:32:00.002-07:002012-06-11T13:32:27.290-07:00löftet-Har du glömt ditt nyårslöfte mormor ? frågar äldsta Hjärtans Fröjd, nybakade studentskan. - Jaha, vilket var nu det, undrar jag. - Att du ska prata mindre och lyssna mer... Jag sitter och orerar om hur trist det är när alla unga tjejer och äldre med ljust hår nu måste vara kompakt svarthåriga. Att det är konstigt! Dottern och barnbarnet undrar varför jag hänger upp mig på sånt. - Men jag tycker så, ni får väl ha era åsikter, men jag tycker så. - Men varför blir du så upprörd, undrar dottern. Och återigen förstår jag inte vad hon menar, eftersom jag inte känner mig speciellt upprörd, bara uttrycker min åsikt. Det kan väl inte vara så illa att jag håller på att tappa - inte förståndet - men ramar och begrepp - jag kanske skriker fastän jag inte hör det själv, eller vad är det som händer? Studentskan berättar om vår nyårsafton när hon firade med oss gamlingar och då vi på TV hörde ett citat av Shakespeare: "You shall listen to many, and talk to few..." och att jag då sagt att det skulle bli mitt nyårslöfte, men att jag formulerade om det lite : Jag skall lyssna mer och prata mindre... Men som sagt det hade jag glömt. Kan man ge midsommarlöften ?annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-89045828106358813452012-06-06T01:48:00.000-07:002012-06-06T01:53:02.497-07:00drömmar...I den här familjen har vi alltid haft en egenhet - vi tycker om att berätta om våra drömmar - ju galnare desto mer fascinerande är det. D v s alla i familjen är inte lika fascinerande som andra, men de får stå ut!<br />
Inatt hade jag en tydlig dröm om att jag var på en flygplats. Då jag glömt min väska gick maken före till gaten och när jag skulle in där blev jag stoppad av en uniformsklädd man som sa att jag var tvungen att stanna där jag var för att det gått ett larm. Jag försökte övertala honom då mitt flyg skulle gå om en stund, men han var orubblig. Jag satte mig för att vänta på en bänk bland alla andra som väntade och jag hörde spridda kommentarer om terroristdåd och jag försökte ringa till maken och säga att han inte skulle vänta på mig utan ta bokat flyg och så skulle jag komma efter, men min mobiltfn var död. Plötsligt hördes en enorm smäll och jag såg hur cement och rök slog ut ur en byggnad intill och därefter en gäll kvinnoröst : - Det var den där jävla grädden på äppelpajen! .. och så vaknade jag.<br />
När jag gick en ledarskapsutbildning för några år sen jobbade vi en del med våra drömmar och fick av kursledaren alltid frågan om vilken stämning det var i drömmen - t ex var det otäckt ? eller hur var det ? Stämningen i nattens dröm var enbart en form av konstaterande, accepterande. Inga dramatiska känslor alls. Och så har det blivit mer och mer i det vakna livet - väldigt lite förvånar en längre även om man kan tänka t ex : - Nä, inte du också ... eller -Nä vad i hela friden ... och så går man ut och krafsar i krukorna i växthuset för där är allt som det varit i årtusenden - får växterna vatten och omsorg så håller de ut även om inte solen är närvarande för tillfället.annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-66318770821834914942012-05-21T05:04:00.001-07:002012-05-21T05:04:24.428-07:00Den gode och den ondeSista dagarna har jag umgåtts med tankar om Gud och Satan. Jag vill tro på Gud, men inte på den andra finns överhuvudtaget . Men livet har väl bjudit på ett och annat som gjort att tankarna gått i andra banor och jag minns att jag för många år sedan läste en bok av prästen och psykologen Scott Peck där han redogjorde för just ondskan hos människorna med olika exempel som han mött i sina båda professioner. Den var gräslig att läsa, men han menade att det bästa man kan göra när man möter Satan är att vända honom/henne ryggen för då kvävs han/hon i sina egna ond-ormar (min benämning) när han/hon inte kan slänga dem på någon. Det stora bekymret är att veta med säkerhet när det är just ondska man möter och inte bara sorgliga och bedrövliga effekter av trauman och uppfostran och hur ser egentligen det ondskefulla ut inom en själv ?? - men det måste ju också gå att vända ryggen till. Jag fortsätter och funderar och försöker hitta den förfärliga boken igen! Är Anders Breivik ond ?annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2161485271732456295.post-68653634515161538192012-05-13T05:20:00.000-07:002012-05-13T07:14:18.931-07:00Johnny<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgymhbxWvBx3NUcmhlXzGZrqjhmSthv0taFTosDr3y1agnaZIb6F2bX58zbr1tS19wId9XeugtcJtzfRjZvB3mzGirnTAN8bvWvWtcox-E3wIU1SH2DJwbV9kHtYiJOn6y-ZSGer-NFx_w/s1600/johnny.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; cssfloat: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" dba="true" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgymhbxWvBx3NUcmhlXzGZrqjhmSthv0taFTosDr3y1agnaZIb6F2bX58zbr1tS19wId9XeugtcJtzfRjZvB3mzGirnTAN8bvWvWtcox-E3wIU1SH2DJwbV9kHtYiJOn6y-ZSGer-NFx_w/s320/johnny.jpg" width="320" /></a>Den lilla stora människan och barfotamannen Johnny Holmberg har inatt gått över till en annan värld och vet nu något som vi inte vet. Skogsmannen, den hängivne socialisten, poesivännen. Överkalix är en stor profil fattigare. Johnny som irriterade sina politiska vänner och motståndare med att läsa poesi av Dan Andersson och Gustaf Fröding i samband med kommunfullmäktiges möten. Johnny som genomskådade marknadskrafternas härjningar. Johnny som kunde ställa frågan: - Tillväxt, varför är det så viktigt med tillväxt? Denna fråga ställde han bl a till de församlade i samband med ett samtal mellan skogsarbetare nu och då vid Nattfestivalen i Korpilombolo i december 2011 där det framkom hur de äldre skogsarbetarna slitit ut sina kroppar i hårt arbete. Det var viktig historia som framkom under det mötet och så var det med Johnny, varhelst det handlade om mer filosofiska tankegångar, om utveckling, om medmänsklighet så presenterade han egna tankar och rön. Och det är inte populärt i småborgerligheten. Så snart du visar att du har en egen tanke så blir du klassad som att du vill vara märkvärdig och blir undanskuffad i många kretsar. Johnny tror jag inte hade något emot att bli undanskuffad ur vissa kretsar. Han njöt av att tända brasor lite här och där, placera ut lite vassa stickor som irriterade och klämde. </div>
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">
<br /></div>
<div style="border-bottom: medium none; border-left: medium none; border-right: medium none; border-top: medium none;">
Sista gången vi sågs var i tisdags då vi var och lyssnade på en ung trubadurska som sjöng visor till gitarr på ett sätt som jag vet att Johnny uppskattade. Jag kom sent, nickade hej åt honom och han nickade tillbaka och det slog mig att han såg så allvarlig ut, men sen lämnade jag det därhän. Tills jag hörde att vad som hänt. Vi jobbade tillsammans, han Anders och jag med ett Dan Anderssonprogram vid en tidigare nattfestival. Han gick in med hela sin själ i det arbetet och presenterade fakta om poeten, som få fått höra om tidigare. Med Johnnys egenhändigt byggda fiol och den svarta slokhatten lutande mot som enda rekvisita presenterade vi tillsammans sång, musik och berättelser med hans starka stämma. Han tyckte att jag var för försiktig när jag började sjunga "Jag är spelman, jag ska spela ...". Du måste ta i mer!... Precis som jag tolkade ett av hans motton i livet - du måste ta i mer! - såväl vad gällde poesi som politik.</div>
<br />
Det slår mig så här efteråt att han när han berättade om VI:s littearturbåt som han rest med tidigare i vår, var lite mer återhållsam än tidigare, även om han var så glad över att han tagit chansen att åka med och lyssna på alla goda författare och träffa likasinnade. Johnnys filosofiska och politiska tankegångar var det nog inte alla som kunde ta till sig här i bygden. Som så´n blir man emellanåt väldigt ensam även om jag tror att Johnny så småningom förstått och accepterat det mesta av egenheterna här.annelihttp://www.blogger.com/profile/07474994568774038487noreply@blogger.com0