onsdag 28 augusti 2013

ny fas ?

Nu har jag betalat medlemsavgiften till PRO och vips kom det en broschyr på posten Välkommen till en ny fas i ditt liv och jag utlovades ett medlemsskap som sätter guldkant på tillvaron. Kanske det är så. Men inte än vill jag bli en av de där PRO-medlemmarna som passar upp andra medlemmar med julbord, mannekänguppvisningar med fika och springer som skållade råttor för att passa upp alla. Det borde ju finnas ett annat system så att alla kan få njuta av sin pensionstid. Några passar alltid upp resten! Har länge tvekat innan jag gick med i organisationen eftersom jag tyckte att inget vettigt ordnades i kommunen - mest allmänna danser här och där. Jag försökte också ta kontakt med den parallella organisationen SPF men de hade om möjligt ännu blekare aktiviteter. Så jag valde PRO ... och vi får väl se - det finns väl säkert ett och annat erbjudande som går att utnyttja. Och onekligen känns det ju som en ny fas den här tillvaron då jag inte behöver stiga upp på morgonen förrän jag själv vill, jag behöver inte skynda mig för att göra det enda och det andra här hemma för att hinna med jobbet också ... nog är det en ny fas med eller utan PRO...

fredag 23 augusti 2013

bankrånaren

Idag är det på dagen 40 år sedan Norrmalmsdramat fick sin upplösning. Janne Olsson har korsat min väg på ett diffust sätt på sidan om. Jag har aldrig träffat honom, men efter att han avtjänat sitt fängelsestraff bodde han en tid i Tornedalen, i ett hus i närheten av min mor. Vid ett tillfälle när vi besökte henne fick jag se två små killar, lintottar, som målmedvetet stövlade fram till hennes ytterdörr och jag sa:  -Nu får du besök av två små killar. -Jasså dom, sa mor, det är bankrånarens ungar. Dom vill säkert ha godis igen. - Men inte kan du väl fortsätta och kalla honom för bankrånare mamma! - En gång bankrånare, alltid bankrånare, svarade hon bestämt. Det är ett uttryck som stannat kvar i familjen och som vi använder i olika sammanhang då vi tycker att inget går att ändra på.
Hon var en kärleksfull person, min mor, som gick bort redan 1984, men hon hade samtidigt en väldigt karg
och krass syn på tillvaron och vi tyckte att ett och annat blev nog så inskränkt emellanåt.  Olof Palme var den enda riktiga politikern t ex. När Gösta Boman och Torbjörn Fälldin visade sig i TV-rutan stängde hon resolut av TV:n. Hon hade röda rosen som klistermärke på kylskåpsdörren och var mycket rädd om en kasse som hade en bild av Gunnar Sträng.  Det fanns en hel del förklaringar till varför det blev så för oss enkelriktat. Olof Palme, Tage Erlander och Gunnar Sträng blev symbolerna för att fattigt folk fick det bättre och det var något hon själv fått uppleva. Idag är jag lika gammal som min mor när hon gick bort.  För mig finns inga såna mänskliga symboler överhuvudtaget.
Janne Olsson intervjuades i Aftonbladet idag och han sa sig ha ett bra liv nu långt borta från kriminella handlingar. Och säkert är det så; min mors utsago lär inte bli verklighet. När han bodde i byn, var han bl a judotränare för ungdomar och blev också utsedd till Årets Tornedaling. Vem tror ni fnös högljutt ? Ryktet säger - att han hux flux gav sig iväg till Söderhavet och lämnade kvinnan och barnen han levde med efter att han sålt köksinredningen från huset.