söndag 31 oktober 2010

Telefonskoj

Sedan vi anslöt oss till Nix har vi sluppit rätt många av de ofta återkommande telefonsäljsamtalen och det är så skönt. Jag slipper ha dåligt samvete för att jag snäser av glada och hurtiga ungdomar som förmodligen har en ringa timpenning för att sitta och "antasta" folk dagarna i ända. Igårkväll emellertid fick jag ett antal telefonsamtal både på hemtfn som mobiltfn där en fnissig liten röst med tillgjord brytning frågade varför jag inte hämtat pizzan jag beställt. Det mest komiska i det hela var att trots den tillgjorda brytningen så kände jag igen den lille mannens säregna pipiga röst ... det brukar vara lite svårt per telefon, men detta var solklart!
Men man skall väl inte missunna de små liven deras glädjeämnen!

Konstateranden

Snön, ja - den kom och for liksom känslan för att den skulle stanna kvar. Så fel aningarna slår emellanåt. Helgen har gått i städandets tecken medan maken servat med goda maträtter och vin varefter jag legat avdomnad ett par timmar och sen kommit igen - så är det också nu. Höstlov är det till veckan på skolan så det blir en fridfull arbetsmiljö med andra ord för mig som måste göra en mängd pappersarbete. Det vore nödvändigt med en tur till Ikea, men får nog använda online-beställning. De mindre hjärtans fröjd kommer hit ett par dagar och då blir det bullbak och småplättar bl a - det är viktigt att i alla fall någon enstaka gång hinna leva upp till farmorsrollen. Å andra sidan är de små de mest trevliga personer man kan tänka sig emedan de stora hjärtans fröjd mest befinner sig i någon slags musik- och drömbulle .. det är charmigt det också visserligen, men dialogerna är helt på deras villkor. Alla åldrar har ju sin tjusning, även om jag emellanåt undrar vad den här åldern har som tjusar - det skall väl vara att man inte tycker nånting är speciellt märkvärdigt, så mycket har skalats av - emellanåt kan det också kännas lite tråkigt eftersom man bara konstaterar en massa hela tiden. (Vad bilden angår så är den från i somras och är min egen - jag har blivit varse att jag kan råka riktigt illa ut ekonomiskt om jag plockar in bilder som inte är mina från nätet och det vill jag inte råka ut för, varför jag kommer att presentera lite egna spridda bilder från sommaren som gick framöver:

lördag 30 oktober 2010

Det snöar...

Så kom den snön i alla fall - det verkar som om denna tänker stanna kvar - får en sån känsla ... men jag har haft fel förut. Jag får medge att det blir ljusare - igår eftermiddag kom jag i bil från Luleå i det kompakta mörkret som är vid mulet väder i slutet av oktober utan snö. Så jag har så smått ändrat inställning - det får snöa för ljusets skull! Inatt backar klockan en timme och för mig innebär det att jag kommer att vakna kl 05 i stället för 06 - är morgonmänniska den här tiden på året - men jag får väl sitta och sticka sockor tills mitt sällskap behagar möta dagen.

torsdag 28 oktober 2010

Skolbarns ledighet

Jag blev aningen fundersam när jag lyssnade till LR:s Märta Fjelkner, en rektor från Rinkebyskolan samt en elev med utländskt ursprung imorse på Nyhetsmorgon i TV4. Det handlade om möjligheten att ta ledigt från skolan utanför loven. Är det nu agendan sätts för den "nya" kunskapsskolan som pratats om så länge ? Slut på "flumskolan" och dags att satsa på kunskap! Mycket kunde jag hålla med om i samtalet, men vi kan aldrig någonsin inbilla oss att all viktig kunskap hela tiden finns i skolan - det finns kunskap överallt och om en elev får ledigt fem dagar för att åka med sina föräldrar till Turkiet - vilka lärdomar finns inte i detta ? Möjligheten till att se en annan kultur, en kultur därifrån så många boende i Sverige kommer, möjligheten att använda sin engelska när man handlar något o s v, möjligheten att äta ny slags mat ... Sen kan man inte generalisera - allt måste utgå från den enskilde elevens situation i skolan - men jag som skolledare motsätter mig någon slags fastslagen regel som inte medger ledighet utanför loven. Men jag måste följa myndighetens beslut - är en del av de - finns en hel del att fundera på och så småningom ta ställning till.

Morgonen efter ...

Morgonen efter en av alla dessa trevliga matstunder med tjejträffs-tanterna. Supergod 3-rätters av kvällens värdinna och allt hann vi avhandla - allt från osynliga dammtussar till mer allvarliga existentiella frågor, jordens klimat och så tog vi en sväng runt andevärlden också ... så mycket att jag blev aningen mörkrädd och stirrig där jag traskade hem i det mörka spöregnet.
Så gott det är med dessa avbrott i saltgruvans vardagsliv ...

tisdag 26 oktober 2010

Ödslighet

Nu har kärringhalkan slagit till, inte än i sin fullaste kraft, men ändå ... dags att plocka fram broddarna! Usch! Men jag vägrar att längta efter snö!
Kolla på den här dj-a ödsliga vinterbilden! När jag tog den förra vintern tyckte jag den var så vacker - nu blir jag bara ödslig jag också av att se på den. Förmodligen kommer jag att tycka det är lika vackert sen i januari när solen äntligen orkar lysa upp de översta trädtopparna efter allt mörker, men nu vill jag ha kvar barmarken ... utan lårbensfrakturer dock ...

måndag 25 oktober 2010

Besiktning

På tandkliniken där jag kollat mina gaddar och gått igenom diverse reparationer och "tillägg" sedan mer än 15 år tillbaka finns fyra mysiga personer. Idag har jag varit på besiktning och det är nästan som att komma hem. Tandläkaren hade t o m gått och gift sig och berättade om hur kärleken drabbade honom när han minst anade det efter några års singelliv. Därutöver var det ett extra trevligt besök den här gången då hela mitt gap var felfritt och utgifterna minimerades!

söndag 24 oktober 2010

Jultankar och fulllmåne

Har börjat tänka på julklappar. Vi pratar i familjen ofta om att sluta med det, men jag är nog den som allra minst kan låta bli. Något litet, inget märkvärdigt säger jag, något personligt, en kärleksfull handling - det måste vi väl unna oss och varandra. Och så fortsätter vi med våra funderingar och inköp och ibland blir det större och dyrare än tänkt.
Förresten månen är helfull och bara jag tittar på den faller ögonlocken igen, nästan. Varannan fullmåne kan jag inte sova och varannan sover jag som sagt vid anblicken - märkligt fenomen, eller .... ?
(Bilden är min egen)

söndag 17 oktober 2010

Söndagkväll i oktober

På hemvägen efter några dagar i Umeå upptäckte vi orden ÄLSKA och HOPPAS med röda stora bokstäver skrivna på vitt inplastade höbalar invid E 4 innan Skellefteå. Kärleksfulla uppmaningar som behövs i allra högsta grad. Imorse presenterades på Nyhetsmorgon i TV 4 ännu ett av Migrationsverkets som jag ser det flagranta brott mot FN:s barnkonvention. En man från Elfebenskusten hade bott sex år i Sverige och här träffat en kvinna från Ryssland som hade en 13-årig dotter. Kärlek uppstod och de fick ännu två barn. Igår hämtades kvinnan och de tre barnen av polis och sattes på ett plan till Ryssland där hon flyttat än hit, än dit - fanns inget säkert ställe att återvända till. Mannen intervjuades och var helt nedbruten. Han kommer att i sin tur föras ut ur landet till Elfenbenskusten. En kvinnlig landstingspolitiker och psykoterapeut ifrågasatte handläggare hos Migrationsverket och likadant gjorde en advokat, men naturligtvis så kunde handläggaren hänvisa till lagar och praxis och föreslog att mannen skulle söka uppehållstillstånd i Sverige från Elfenbenskusten. Men barnen då ? Under tiden ? Vad sätter detta för spår ? Man blir bara förtvivlad och maktlös ... och då sitter jag här ... tänk alla de som utsätts för liknande behandling; 6 familjer visste landstingspolitikern av f n som hon engagerat sig i. Som kontrast har vi upplevt mysiga dagar med sonens familj och inte minst barnbarnen, vilkas förskoleklass och skola jag besökt - så välordnat och genomtänkt. Jag ber till alla kärleksfulla makter att de får ha kvar den trygghet de lever i .
(Bilden är min - från en föreställning om Kärlek vs Hat på skolan våren 2009)

måndag 11 oktober 2010

I byn

Det blev ett stopp i hembyn hos honom som jag är faster till fastän han är två år äldre - det beror på ett udda åldersfenomen i familjen som vi kan lämna därhän. K bor vid den gamla byskolan där jag nött mina smärtingskor på 50- och 60-talet. Medan herrarna grejade med en bil och förde de evinnerliga samtalen om årets älgjakt, gick jag på upptäcktsfärd och kikade inom genom fönstren på skolan - där stod alla bänkar i rad som på min tid ... även om skolan nu är kallställd och ingen engagerar sig för den nämnvärt. Gick förbi ett par hus där det på min tid bodde trevliga snälla människor. Husen är nu mest sommarnöjesställen, tomma på folk så här i oktober och jag passade på att kika in genom fönstren. Där fanns ingen i närheten som kunde bli störd. Allt var så tyst, så tyst i byn, bara en hund som skällde långt borta. I yngre år kunde jag känna vemod när jag gick där efter vägen många år efter flytten från byn, men nu finns inget sånt längre - bara en mängd konstateranden. På bron över Sangisälv stod jag en stund och filosoferade och såg några stenar intill som jag mycket väl kom ihåg från då när vi plaskade och badade i närapå vilket vatten som helst ... här strömmade vattnet ändå litegrand, längre upp sjönk man ned i gyttjan och skrämdes för vattenormar som de äldre ungarna påstod simmade omkring där.
Det blev en nyttig promenad i oktoberblåsten - inget vemod, ingen ånger, bara ett - Jaha, så här blev det alltså ...

söndag 10 oktober 2010

Men ...

... jag ändrade mig imorse när jag gick ut för att hämta tidningen - vilken underbart hög och klar och frisk luft. Den är så enormt värdefull. Jag vill inte längre gå i ide, inte helt ...
Idag är det ledig dag, som kommer att fyllas av affischuppsättning inför kommande teaterhappenings, besök på gravarna vid Hietaniemi kyrka för lite vinterfixning och så en kväll med Teaterfabriken i Vännäsgården där Daniel Scherp och Kalle Källman framför Kolarhistorier av Dan Andersson. Igår hade vi galaföreställning, som hon kallade det konferencieren, på Folkets Hus, för Världens barn. Det var ett par riktigt bra och sen en massa mindre bra uppträdanden. Men det är så det är här - det är den här nivån på det mesta och det är bara att acceptera eller börja skrika och gorma. För min egen och närståendes sinnesfrids skull efter alla år i byhålan så väljer jag det första. Så många människor vi har här förutom barn och ungdomar som rockar loss, som skulle kunna bidra i ett genomtänkt planerat program, men som överallt är det vissa människor som blir tongivande... och då blir det som det blir. Ihoprafsat, godtyckligt, populistiskt och kvaliteten placerar sig någon annanstans.

Oktobersöndag


Idag har vi fixat det"sista" i trädgården - nordväst om oss sägs det komma snö. Innan vattentunnan tömdes hann jag ta en bild på det som för mig är ett litet vemodigt konstverk ...
nu är det så där 7-8 månader innan vi får fylla tunnan igen för såväl utebastubad som vatten till växterna. Om jag kunde skulle jag gå i ide...

lördag 9 oktober 2010

Finduskatten

Igår kväll träffade jag katten Findus som var här och gästspelade i Folkets Hus tillsammans med självaste Pettson. Jag passade på att fråga hur han som spelade Findus, Anton Raukola, burit sig åt vid sin research och han berättade att syrran har en katt som han har studerat. Det var aningen komiskt att överlämna en burk honung till en människa utsmyckad till katt, men han lovade att han gillar honung, så det blev ju bra. Pettson fick också en honungsburk och han såg riktigt ordentligt trött ut efter en timmes skutt och gorm med den egensinnige katten. - Får ni gå och vila er nu ? frågade jag. - Nej nu skall vi riva scenen och packa in den, sa Finduskatten och viftade med de långa morrhåren.
Inga divalater här inte!

torsdag 7 oktober 2010

Min baksida

Ute stormar höstvinden och jag känner suget efter en långpromenad i varma kläder ut mot Espnäs, men nu har den här ryggen som jag måste bära på och leva med strejkat ordentligt så det får bli några djupa andetag ute på gården tills vidare innan jag sätter mig i min bil och reser mot jobbet ett par km härifrån. Det är trist, men det är bara att gilla läget ... Ortopedkliniken har fått en remiss om mig och min rygg, men lär bli en lång väntan befarar jag och vad kan de göra mer än vad jag redan gör då de inte vill gå in och operera i så känsliga delar om inte ännu större svårigheter tillstöter. Min största tilltro just nu är till måttlig försiktig träning av musklerna runt de sargade kotorna och värme ... jag märker att jag låter lite gnällig, men det står jag för en torsdag som denna mitt i världen!

söndag 3 oktober 2010

Skraj

Egentligen är det ganska skamligt; jag menar att hänga upp sig på ord när det ser ut som det gör runt omkring oss. Har suttit och stickat sockor (det börjar bli som en drog nästan) och samtidigt följt med i TV:ns nyhetsbrus. Nu varnas för terrorhot över hela Europa - främst i England, Frankrike och Tyskland ... men kan i stort sett hända något förödande varhelst människor samlas... Jag blir så skraj. Jag avundas de människor som klarar av att rycka på axlarna och säga att det är så här hela tiden och att man inte skall låta sig skrämmas utan leva sitt liv som vanligt , resa dit man vill och göra det man känner för... Ungdomarna som varit hos oss i helgen längtar att få se världen; London, New York o s v. Jag rekommenderar penningsatsning i rejäla kläder och skor till fjällvandringar och det visar sig att de också längtar att få se de vackra fjällen igen här hemma i Sverige.