Har ett minne från min högstadietid och en mycket krävande despotisk matte-lärare. Han hade helt nyss fått en kille framme vid svarta tavlan att börja gråta p g a insinuationer om dumhet , allmän korkskallighet o s v och så får han syn på mig där jag sitter en bit längre bort i klassrummet med huvudet lutat i handen, totalt matteointresserd som jag alltid varit.
-Gustavsson, sa han (jag hette så den tiden) ta bort handen så får vi se när huvudet faller ner på bänken ... Helt omedveten om vad jag egentligen gjorde så sänkte jag handen och höjde den andra och la huvudet där i stället. Hela klassen jublade och mattetyrannen vände på huvudet tvärt, men vi hann se att det ryckte runt munnen på honom. Alla i klassen var så glada över att jag vänt på den tråkiga stämningen ... och jag begrep ingenting förrän långt efteråt ...
-Gustavsson, sa han (jag hette så den tiden) ta bort handen så får vi se när huvudet faller ner på bänken ... Helt omedveten om vad jag egentligen gjorde så sänkte jag handen och höjde den andra och la huvudet där i stället. Hela klassen jublade och mattetyrannen vände på huvudet tvärt, men vi hann se att det ryckte runt munnen på honom. Alla i klassen var så glada över att jag vänt på den tråkiga stämningen ... och jag begrep ingenting förrän långt efteråt ...