Minnena blir fler alltefter jag skriver. Jag kan fortfarande känna stark indignation över att t ex ingen hos kommunen tog ansvar för städningen av skolan under hela första fem veckorna då flyktingarna, barn och vuxna vistades i lokalen - ett hundratal varje dag. Jag och de andra lärarna sopade ihop det värsta. Sånt har jag aldrig varken tidigare eller efteråt varit med om ...
Det var väl inte så viktigt kanske. Det var problem med att få utköpt läromedel också åt barnen, som ju var i starkt behov av glada färger i böcker och skrifter. En gammal begagnad kopierings -apparat fick vi hyra som rasslade och rosslade så man trodde den skulle promenera ut genom dörren vilken sekund som helst. - De ska ju ändå snart iväg härifrån, yttrade sig en av alla smarta potentater. Så kan det också gå till i Hjärtat av Norrbotten. Blå skolan är riven för några år sedan. På dess plats finns nu Blåskoleparken som man inte lyckats för stuns på trots ett otroligt fint läge. Den enda gång på året som man ser människor i parken är när det är marknad och öl-fyllan dominerar. Det sades vara en gammal skolhemsföreståndarinna som spökade i Blå skolan - kanske bor hon i parken nu ...
Jag har lagt så mycket av dessa upplevelser från arbetet med flyktingarna åt sidan, men de kommer till mig med lika stor kraft igen när jag ser Miodrags nedplitade gatstenar ... det är nästan som i en dröm ...
3 kommentarer:
Det var nog mitt fel. Jag lyckas alltid komma till arbetsplatser där man får städa själv. Värst var mitt senaste (sista?) jobb, som anställd, på DC. 500 kvadratmeter att städa själv. Så jag för nog otur med mig...
Jag kommer mest ihåg när alla skulle iväg. Och gummistövlarna i den kalla vintern.
Katarina
Jag har inget emot att städa själv - vi gör det på vår skola - eleverna och personalen. Men här handlade det inte om det utan en viss person lyckades inte få fram en städerska just till oss. Det fanns aldrig med i anställningsbeviset - och vi städade ju inte heller. Jag tror också att i väljer vad vi vill minnas...
Jo visst kommer jag ihåg att vi inte fick någon som städade först. Och den saliga städerskan finns i mitt minne tacksamt bevarad. Det var tack vare henne, att hon var där och städade, jag kunde sitta kvar och jobba efter att de andra gått - jag var så rädd för spöket på Blå skolan....
Katarina K
Skicka en kommentar