ur Morsan

Detta är en del av en kommande roman (om den nå´nsin blir färdig). Men det är "vägen som är mödan värd".

Maja satt och såg ut över sjön. Vid Karlströms-stranden där det annars brukade stoja och skvalpa och tjuta och stå i var det tyst. Alla hade åkt iväg till Barnens Dag i Storbyn. Alla utom Maja. Stranden var den enda med sand i den här änden av byn och det var storbonden Karlström som ägde den.
-Alla ungar upp ur sjön! brukade han hojta kl 12 på dagarna när byns ungar stojade som mest i vattnet och alla fick brått upp för storbonden skulle ta sitt mitt-på-dagen-dopp när han kom hem på rast från högbärgningen för att äta fil och tunnbröd.

Bonden vägrade använda sina pengar till att köpa en badbyxa. Han badade naken och ville inte visa sina doningar åt byns ungar. Men Maja hade sett dem en gång när hon vågade snegla åt det hållet när bonden gick ned i vattnet innan hon hunnit upp riktigt. De såg ut som ett djur som levde där hängande och slängande mellan benen på den stora bonden ... som ett kamelhuvud eller nå´t så´nt som hon sett i en tidning en gång.

Men nu var det tyst i Karlströms-stranden. Maja lade sig på mage och såg småfiskarna kila mellan stenarna under bryggan. En bit längre ut var det sand och hon tänkte på att hon kunde hämta sina gamla blå smärtingskor och gå på de vassa och hala stenarna ut och se´n bada där ute. Skorna kunde stå och vänta på bryggan.

- Voi perkele, skrek det från stranden. Svosh och svish och voi, voi, hoi, hai lät det när morsan slänge med ett tygstycke ommkring sig.

Maja förstod att det var en geting i farten för då blev morsan så där galen. Getingen bodde säkert i slänten bakom vattenvärmaren och hade blivit väckt av röken och surrade irriterat omkring. Vart skulle morsan ta vägen om inte rakt ut i sjön. Hon missade t o m bryggan när hon tjutande i en vit bomullsrock, med röda blommor på, sprang ut i sjön; halkade på stenarna på botten och satte sig pladask. Där satt hon och den ljusa rocken gungade som ett blött segel i vattnet. Först lät det som om hon grät, men sen kunde Maja se att hon fnissade och hissade med hela sin stora kropp och Maja log stillsamt där hon satt på bryggan.

Vinden tog i, asparna invid stranden skramlade mer och mer. Morsan stånkade och stönade och kom upp ur vattnet blöt som en katt.
- Voi, voi, tur att det är sommar och varmt, suckade hon där hon stod och vred ut det mesta av vattnet ur rocken sin. - Hördu, hjälper du mig och sköljer lakanen sen ?