Konsert, Skavlan och glögg

Trots kvällströtthet har jag varit på julkonsert med Anna-Lotta Larsson och Göran Fristorp.
Magnifikt! ... även om Fristorps höga toner ibland blev till mer skrik än musik - han är väl trött i rösten så här i novemberkvällen. Pratade lite med dem efteråt och berättade att jag lyssnat på dem i en kyrka på Öland i slutet på 80-talet, men att jag inte visste vilken kyrka det var. Fristorp kunde glatt upplysa mig om att kyrkan hette ... Ang... nå´nting, nu for det ur hu´vet!
Köpte en CD åt min svägerska som vi skall besöka imorgon och gratta till 55 år.
Vitvinsglögg som värmde gott tog vi in vid hemkomsten och såg favvoprogrammet Skavlan -
oj,oj,oj Robin Williams och kompisarna - vilket sånggäng! Lasse Åberg var också gäst den här gången - jag berättar som om jag utgår ifrån att det bara är jag som sett programmet - och några underfundiga ord av Sonja Åkesson som han återgav har stannat kvar; - Att åldras är ett långsamt far åt helvete!

En burk sommar

En vänlig förälder kom med maskroshonung som present - så nu har jag en burk sommar på min köksbänk. På bilden tillsammans med tre av de figurer som snart kommer att härja med oss i stort antal tills julen gör sitt intåg.

Om att "gå igång"

"Du går ju igång så lätt" får jag rätt ofta höra och det får man ju inte göra när man har att göra med det uppväxande släktet - där är det ståltålamod, låtsas inte höra, vända ryggen till som gäller. Antingen "går jag igång" för att jag är för gammal och tålamodet tryter eller så går jag igång för att jag ännu tror att det går att förändra, att få bli respekterad som auktoritet ... jag tror idag att jag väljer att ta till mig det senare. Sen när jag sitter på ålderdomshemmet och "går igång" för att jag reagerar på orättvisor kanske eller för lite kanel i gröten eller whatever, då blir jag väl slagen och sparkad om utvecklingen går åt det håll som jag tycker att det gjort ett tag nu.

Novemberblomma

Mitt i det grå novemberljuset upptäcker jag en blomma på min fönsterkarm - en blomma på en spretig stängel. Jag fick ett blomskott av en mysig gammal kvinna i Kitkiöjärvi i somras från denna blomma, som hos henne stod stor och prunkande; tänkte mig att sätta skottet i jord och se den växa till nästa sommar ... men den ville blomma redan nu.

(jag är ingen driven fotograf som ni ser, inställningen blev aningen felaktig, men ni får i alla fall ett hum om hur den ser ut).

Pang!

Igårkväll skjöt man skarpt på Folkets Hus. Hedda Gabler skjöt sig själv i sista akten. - Tur att du lever trots allt, hörde jag någon säga, som kommit från Boden för att se teatern med Anna Strandkvist i huvudrollen. Anna S härstammar just från Boden. Det blev fler i publiken än vi vågat hoppas på. Ännu finns det människor kvar här som uppskattar god teater. Och ute är det -22 och här inne går braskaminen varm. När jag öppnar ytterdörren osar det hett i facet - så har alltså eldarperioden startat igen... ;-)

Novemberljus

Jag tog mitt motsträviga onda ben med mig på stavpromenad idag i novembersolens försiktiga sken. Det blev ett skimmer mellan björkstammarna och kupolen på den ortodoxa kyrkan Sirillus blänkte. Som gjort för några tilltalande fotografier tänkte jag och tog fram min lilla digitalkamera.
No memory card var meddelandet på displayen. Förbaskat, "memorycardet" satt fast i datorn hemma. Nåja att njuta av ljuset och den friska luften kan ändå ingen kamera på allvar återge - det har jag påstått förut och det påstår jag fortfarande ... endast fragment kan man ana emellanåt, men det hade varit trevligt att här få visa hur vacker en novembersöndag vid Kalix älv kan vara. Jag gick in till M på återvägen och fikade bulla med kaffe för att se till att inget gått förlorat i energi vid promenaden ;-) och hade trevligt samtal med den unga vackra svärdottern som har sitt barndomshem over there.

...

Det har blivit något knas med den här bloggen - det är inte onsdagen den 10 nov - det är
torsdagen den 11 november idag och Lillemor och Moa har namnsdag. Jag tänker särskilt på en Moa och hennes familj idag som förlorade en älskad pappa i cancer häromdagen ...

Maaaagiskt!

Och som jag levererar i skrift den här morgonen ...=-)

7 långtradare med lampor och kablar m m har anlänt till Luleå för Idolhappening. - Det kommer att bli helt maaagiskt! säger en sotögd leende artist som slarvade med tandställningen när hon var barn... TV-Sveriges största satsning för närvarande säger en entusiasisk producent. Lucky me som inte behöver vara där ...
(bilden är min och föreställer två supervärldsbästaste sångerskor på Fellesön sommaren 2009)

...tillägg till snöpt katt

Salig svärmor blängde ilsket på maken när vi meddelade att vi kastrerat vår katthanne. - Gör det själv så får du känna hur det känns ! Hon var en stor motståndare till ingrepp av liknande sort och gav mig en aning dåligt samvete. Detta var på 80-talet då vi ännu inte börjat placera frihetsälskande djur i lägenheter och trånga utrymmen. Emellertid levde den kastrerade Misse i tio år och gäspade stort åt trånande kattdamer som gick förbi - men emellanåt gav den sig i kast med en gammal trasig yllesjal som tydligen var trevligare och passade hans "massakrerade" tillstånd bättre. Misse förorsakade mycken sorg och tårar när den vid en av sina vandringar blev överkörd och for till katthimlen.

En snöpt katt

Katten Bosse, som är hos oss på frisklufts-kollo från lägenheten då och då, är nysnöpt! - Hur mår han? frågar jag matte. - Han spinner och äter och är sååå mysig! får jag veta. Det är något konstigt med evolutionen ... hur kan en så kärvänlig katt vara så mysig efter att ha blivit snöpt?
Förmodligen tror jag den om alltför många mänskliga egenskaper...
Såsom en snöpt katt som jag TROR kan känna sig, så känner jag mig emellanåt. Inte bokstavligt talat fysiskt naturligtvis, men mer mentalt.. Varför stångar jag pannan blodig hela tiden - varför ger jag mig inte ? Det är bara jag förmodligen som har svaret ... och jag jobbar på det ..
Kl 04 vaknade jag med ett ryck imorse - drömde något konstigt om en elev som inte kommit in på någon eftertraktad gymnasieutbildning och stod på mitt kontor och skrålade och grät ...
Herregud, varför kan jag inte låta mig få sova ut nu heller ? Innan jullovet är här kommer jag att gå omkring som en zoombie och se i kors om det fortsätter så här.

-16 !

-16 ute kl 05. P g a jobb här har dottern sovit över och jag passar på att koppla hennes bil till motorvärmare när jag går ut och tar in dagens tidning. När hon stiger upp på väg till sitt jobb startar min frågecirkus: Hur har tjejerna det med varma mössor, varma skor, vantar nu när det är så kallt ? Har du ingen mössa själv? Hon svarar avvikande naturligtvis, vad skulle hon göra annat ?! Tonåringar (som ju hennes tjejer är) verkar hanågon slags föreställning om att kläder när det är kallt är överkurs, att kylan skall vara ett lidande som man måste utstå. När de var yngre var de påklädda och varma och rosiga i hyn - nu ser de hela tiden ut som om de ingått i ett evigt huttrande. Varför oroar jag mig då så över halvvuxna unga människor som ju naturligtvis måste sköta detta själv ? Jag har inte hittat svaret ännu - jobbar på det...

(bilden är min egen - en tröstebild från september i år)

Eftertanke och löjromsplättar

Äsch alltid är det något som blir irriterande hinder, den här gången en gruvlig ostadighetskänsla pg a en mycket spänd nacke. Hur som helst så är det allhelgonatid och det brukar kännas viktigt att gå till kyrkan på allhelgonadagen och höra namnen på alla i kommunen som gått bort sedan förra året. Jag har bott här så pass länge och invånarantalet är ganska litet, varför jag känner ganska många och i alla fall vet vilka de flesta är. Men i år fick jag hoppa över det p g a mina fysiska skavanker. Men vi tände ljus på svärföräldrarnas och min mosters grav. Moster gick bort för fyra år sen och fortfarande kan jag få för mig att jag skall hälsa på hos henne.

Dessa dagar i mörka november blir tillfälle för eftertanke. Eftersom vi i december anordnar en föreställningen om Kerstin Thorvalls texter och hennes liv här så kom jag på att jag skulle läsa något av henne, vilket jag inte gjort tidigare. Jag hittade boken När man skjuter arbetare på jobbet bland böcker som skänkts oss och har varit fången hela helgen. Så mycket i den kan jag känna igen från barndomen och vad den äldre generationen berättat, bl a om hur religionen blev till fängelse och förfärliga hinder för människorna; om förljugenhet och hyckleri.

Annars har de två äldre hjärtans fröjd stekt och ätit småplättar här med bl a löjrom på (lyxigt värre låter det som, men är fjorårets och utgående) och annat smått och gott. De har också introducerat filmen Into the Wild för mig, som var mycket vacker och fängslande.

Fia med knuff m m

Hjärtans Fröjd, de yngre årgångarna, är på besök. I eftermiddag har jag hjälpt och lärt H att sticka samtidigt som jag spelat Fia med knuff med lilla I - och jag märkte hur hon mycket finurligt fuskade bort mig - det var ett tag sen jag spelade Fia, men fick lite blodad tand - imorgon skall jag och maken spela Fia med knuff. Det blåser råkallt ute och de yngre männen i familjen värmde utebastun trots ägarens huvudskakningar - den allra yngsta lilla mannen kom in och klagade att han frös om fötterna så nu har farfar lovat att bastun skall byggas till och om ... jag har klagat över att jag fryser om fötterna i den där bastun i flera år ... men nu blev väl måttet rågat som det heter. :-) Har tidigare under kvällen träffat en trevlig musikant och poet som tillverkat en mycket vacker fiol helt själv, vilken han drog några trudelutter på - finfint ljud och en säker musikant även om det skevade lite emellanåt. Vi är tre poesi- och Dan Anderssonnördar som planerat ett program i Korpilombolo på Nightfestival i december, därav kvällens botaniserande.
(Bilden är min och föreställer vår friggeboda genom prydnadsgräset)