Äsch alltid är det något som blir irriterande hinder, den här gången en gruvlig ostadighetskänsla pg a en mycket spänd nacke. Hur som helst så är det allhelgonatid och det brukar kännas viktigt att gå till kyrkan på allhelgonadagen och höra namnen på alla i kommunen som gått bort sedan förra året. Jag har bott här så pass länge och invånarantalet är ganska litet, varför jag känner ganska många och i alla fall vet vilka de flesta är. Men i år fick jag hoppa över det p g a mina fysiska skavanker. Men vi tände ljus på svärföräldrarnas och min mosters grav. Moster gick bort för fyra år sen och fortfarande kan jag få för mig att jag skall hälsa på hos henne.Dessa dagar i mörka november blir tillfälle för eftertanke. Eftersom vi i december anordnar en föreställningen om Kerstin Thorvalls texter och hennes liv här så kom jag på att jag skulle läsa något av henne, vilket jag inte gjort tidigare. Jag hittade boken När man skjuter arbetare på jobbet bland böcker som skänkts oss och har varit fången hela helgen. Så mycket i den kan jag känna igen från barndomen och vad den äldre generationen berättat, bl a om hur religionen blev till fängelse och förfärliga hinder för människorna; om förljugenhet och hyckleri.
Annars har de två äldre hjärtans fröjd stekt och ätit småplättar här med bl a löjrom på (lyxigt värre låter det som, men är fjorårets och utgående) och annat smått och gott. De har också introducerat filmen Into the Wild för mig, som var mycket vacker och fängslande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar