Mitt i sommargrönskan och mitt bland läsarnas sommarbilder och Almedahlssägner, -skrönor och
skrock i NSD hittar jag en medelmåttigt stor artikel om självbordsbombare i Pakistan; mitt bland åldringar som står i kö för att möjligen få en rullstol tillskänkt sig, mitt i marknadsvimlet sprängs bomber som sitter på en vandrande människa av kött och blod. Jag är rädd för Pakistans talibaner likasom Afghanistans dito ... vad kommer de att göra med den här världen om ingen får stopp på dem ? De lever som psykade råttor i grottor bland bergen med oländig terräng ... i mörkret verkar de förstärka sin fundamentalistiska kraft. I en mycket speciell musik- och matteaterföreställning i veckan i Erkheikki vid namn Drömmar framförde Jenny Abdelkader en viktig text ... hon var länge så rädd för det onda i världen, men av någon hade hon hört en fråga om vad hon kunde göra för att sprida godhet, se godhet i stället för ondska omkring sig "give it some inner space". Hon påstod sig ha blivit mycket mer tillfreds efter det, inte lika rädd längre när hon väl försökte lämna det onda därhän. Å andra sidan så bor ju den där ondskan liksom godheten inuti oss själva och det är väl där man får börja sitt trevande kärleksarbete för världen ... i sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar