Idag har jag åkt 22 mil för en torr ostfralla och kaffe. När jag gick in på Hotell Nordkalotten i Luleå för att delta i försäkringsinformation av Svenskt Näringsliv under en dag, möttes jag av en glad medelålders man som sa att det hela var inställt. Han såg så glad ut att jag var tvungen att fråga om han drev med mig, men det gjorde han inte .... Hon som skulle haft informationen skulle kommit upp från Umeå men hade fått åka ambulans till sjukhus akut. Det tar fyra timmar att åka från Umeå upp till Luleå, alltså borde någon rådig personal hos Svenskt Näringsliv i Luleå kunnat mota oss, i alla fall vi som kom längre ifrån. Det fanns folk som kört ända från Gällivare för att mötas av beskedet. Det var bara att åka hem igen. När jag körde ut
från parkeringen höll en man under medelåldern att backa på mig - han såg inte en gång bakåt när han backade och jag hade tur som kunde krångla mig in på en parkeringsplats till vänster.
Jag klarade det, men han åkte iväg lyckligt ovetande om vad som kunde hänt. Såna här gånger kommer den där typen som liknar Michael Douglas i bilkön i den hemska filmen som jag glömt vad den hette, fram i mig. Det enda jag tänker på att köra upp människan och tala om vad som kunde skett ... men får ge mig och efter en stund med lägre puls talar jag högt lugnande till mig själv. Det var min tisdag den 10 nov - spännande va ?!
5 kommentarer:
Alltså, du lever, det är så tyst. H
Jag blir vansinnig.
jag vill följa din blogg och då ska man ha nåt openid eller vaddetnuär har ingen aning. //H
Men jag har inte bestämt om någon open-ID - det måste vara blogspot som gjort det - har inte du ett login på Google eftersom du är med i facebook? Jo jag lever, men det är en jäkla stressig period nu som sakta men säkert accelererar nu innan jullovet som faktiskt inte är så väldigt långt borta. Jag hör av mig.
Men jag pratar inte om nåt openid.
Jag vill "premunerera" på dina inlägg.
Keine anung!
Skicka en kommentar