"besvikelseberg"

När min salig-svärmor åldrades och medan hon ännu var klar i tanken kunde hon emellanåt uttrycka sig sorgset över att besvikelseberget blev högre och högre. Och då handlade det oftast om människors olika handlingar och uttryck, både i hennes närhet som längre ifrån. Min åsikt var att besvikelse egentligen hade med ens egna förväntningar att göra. Jag tyckte inte om att hon klagade på det där sättet och försökte få henne att se det från ett annat håll. Hon lyssnade, men fnyste så smått åt mig. Menade att jag ännu inte fått känna på det på allvar. Ännu är inte jag lika gammal som hon var då, men min inställning till besvikelser av olika slag har väl ändrat form till en del. Alla har vi förväntningar, både stora och små, kring en mängd olika företeelser och vi drar slutsatser och bestämmer oss för det ena och det andra...och så blir man besviken...visst! Men något berg ser jag inte, inte än, men väl förändringar som inte alltid är så lätta att tas med.