allt på en och samma gång

Deja-vue-upplevelser (alltså de där då man tycker att precis det här har jag varit med om förut) förklarades i någon tidskrift som att det är hjärnans sätt att hantera att allt egentligen händer samtidigt och i ett evighetsperspektiv kan jag greppa det när man betänker att vår tid här är som en fis i rymden ungefär ... Men annars har jag svårt att förstå det. Igår fyllde min svägerska 86 år. Fler och fler från hennes familj har tyvärr gått över till en annan värld och den som hon pratar mest om i sin tidvis dimmiga tillvaro är maken, min halvbror. Ena stunden väntar han på henne där hemma och om en stund då oroar hon sig för om någon satt ljus i lyktan på hans grav. Att äldste sonen dog för drygt ett halvår sedan efter en kort tids sjukdom det nämner hon bara i förbifarten, men kanske är det för smärtsamt för att stanna kvar. När vi sitter och pratar med varandra och försöker hitta gemensamma nämnare i något litet sammanhang så slår det mig att för henne i hennes värld är allt samtidigt - yngsta sonen är drygt 60 år en stund och sen är han återigen 5 år och har hittat på något hyss. Det kanske blir så till slut att allt man upplevt i livet finns där i ens undermedvetna men inte i kronologisk ordning utan minnena poppar upp i vilken ordning som helst.