tankar mitt i en huvudvärk

Norrbottens Järn får fina recensioner idag efter sin föreställning på Kulturens Hus igårkväll - och här satt och låg jag i feber och huvudvärk. Idag skulle vi varit på teaterpremiär Snövit på Norrbottensteatern, men här är man däckad baki snödrivorna. Snövit får vi hit, men Norrbottens Järn kunde väl komma hit och uppträda för mig så jag också fick bli lite nostalgisk och få tårar i ögonvrån som han skriver om Rolf Nilsén i Kuriren. Fast ibland kan det bli för mycket av den där nostalgin, för mycket prat om hur det var då. Å andra sidan är det väl ganska naturligt eftersom framtiden krymper alltmer. Men det är det här med nuet, som jag aldrig blivit riktigt klok på, hur man gör för att leva totalt i nuet...

satsningar

Nu när jag börjar planera för att retire - märker ni så snyggt det ser ut ordet mot den svenska varianten - kanske man skulle ägna sig åt politiken ... men vem vill ha med en halvilsk, emellanåt irriterande slagfärdig, småspydig, vasst iakttagande 60+:are till tant med rondör ? Alltså när man betänker hur de som skockas kring statsministern ser ut - strömlinjeformade med något travhästliknande smidigt över sig och som en kompis sa häromdagen om Reinfeldts kavaj att den såg ut som en korsett! Alla ser likadana ut - det finns inget skrövligt folk så långt ögat når i de stora salongerna. Men jag behöver ju inte satsa på regeringen direkt - jag kan ju hålla till lite i utkanten, men som jag är så blir det ju någon utbrytarvariant och var finns den ? Nä det är nog kört - jag får ägna mig åt nå´t annat mindre synligt. Lars Molin, manusförfattaren med bl a Den tatuerade änkan sa : - Vad är det med alla kvinnor som försvinner vid 57 och kommer fram vid 62 ? Det är väl det jag ska ta reda på!

Söndagsprommis

Knirr-knarr ... har varit på min innan-söndagsmiddagen-promenad. Jag har säkert tjatat om det förut, men det är helt fantastiskt med den här friska höga luften. Det riktigt känns hur energin kickar igång när man påbyltad traskar på i -16 och lite blåst. Förr när jag var igång med fjällvandringar minns jag att man kunde gå nästan hur långt som helst bara man gick i samma takt ... 1,2 1,2 .. tills man blev törstig och hungrig... men det var då mitt högra ben var i större kontakt med den övriga kroppen. Se oli sillon se, suckade min salig-mamma emellanåt - Det var då det! (ha överseende med min finska stavning, men jag tror det blev rätt...)

i ett nafs

Mitt tekniska barnbarn har fixat till utseendet på min blogg i ett nafs - jag har fifflat och sökt och försökt och error och fram och tillbaka, men så kom hon den sköna och i ett nafs hade hon gjort en massa på min begäran. Det är bara att konstatera att jag nu inte längre hänger med riktigt som jag gjorde förr när datatekniken var ung - så mycket har farit mig ur händerna - men det jag kan det kan jag ... det flickorna har i lissabon har dom i lissabon!

Yamato-drummers

För 62 år sen..

Imorse för 62 år sen födde en kvinna ett flickebarn på Haparanda BB efter en strapatsrik färd i snöstorm i bil från denna lilla byn i östra Tornedalen. I värkar fick hon pulsa ett par km till den beställda bilen som inte kunde komma ända fram till gården. Det var min älskade stor-lilla mamma som födde det där flickebarnet, mamma som gick bort redan 1984. Imorse när jag skottade snö här ute - det finns inget i alla fall hos mig som skapar så mycket tankar, både kloka som irrelevanta som snöskottning - kunde jag för en bråkdels sekund återigen tro att hon levde och skulle ringa och säga Ha´den äran Annukka, som hon kallade mig ibland. Det kan jag känna då och då - så intensivt levande, men så flyktigt. Men det måste finnas något där när vi levt färdigt - vi måste väl ändå få ses igen - vi som hållit av varandra och inte mig emot även dem vi inte hållit av - vi kan ju inte börja slåss på andra sidan också! Så rör sig tankebanorna här "baki" snödrivorna mitt i världen. Nu blir det tårtabak och annat smått och gott. Att fira sin födelsedag är att säga ja till livet!
(bilden är min)

Igelkottens elegans

Har alldeles nyss avslutat en mycket bra pocketläsning med titel enligt rubriken, av författaren Muriel Barbery. Om du inte vet vad du nu skall ta itu med för litteratur - läs den ! Jag citerar sammanfattningen: Renée Michel är portvakt i en ståtlig fastighet i Paris finare kvarter. Hon är en självlärd älskare av konst. musik, filosofi och litteratur. Hon lever ett diskret liv bakom en övertygande schablonbild av den vresiga och obildade portvakten med få intressen utöver katten och skräniga teveprogram. Tolvårliga Paloma Josse bor med sin familj i en paradvåning i samma hus. Hon är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig oälskad och har bestämt sig för att begå självmord på sin trettonårsdag ... men så korsas Renées och Palomas vägar av den japanske affärsmannen Kakuro Ozu.
Mest bedårad blir jag nog av den 12¨-årige tjejens iakttagelser av sin omgivning. Om ni inte läst den rekommenderar jag den.
Nu skall jag ta itu med Sofie Oksanens Utrensningen.

Är ni med ?

God Gud hjälp mig så jag slipper bli allvarligt sjuk och hamna på sjukhus där personalen håller på att jobba ihjäl sig och måste anmäla sig själva för fel de gör p g a att de är slutkörda. Vad är det som händer med vårt samhälle där människor som skall värna om vårt väl och ve när vi blir sjuka och gamla höjer sina egna löner till höga höjder, ser till att samla olika människor omkring sig som också får samma höga löner ... tror de att de är odödliga - men de har väl fixat något slags gräddfil in på någon lyxklinik någonstans - och de bör de ju kunna göra med de pengar de kvitterar ut av våra skattepengar varje månad. Jag märker att jag inte kan tänka klart och förnuftigt utan jag blir så upprörd så jag t o m tycker att landstinget nu får sluta satsa pengar på kultur och liknande, trots att kultur är något som jag vet utvecklar människan, men om det står mot att jag skall få hjälp för att jag har ont så väljer jag prioritering av sjukvård - för ingen kultur i världen kan hjälpa mig för att man cyklade över mig på skolgården och min rygg blev skadad !!
Vi måste börja protestera - gå med plakat och skrika och väsnas och väcka landstingsråden på nätterna så de inte kan sova så får de själva ont i huvudet och magen och måste till akutsjukvården för jag tror inte lyxkliniker har akutsjukvård ... vi kan ta med matsäck och tända eldar och sitta utanför deras bostäder och dricka vin och skräna och leva f-n tills polisen kommer och kör iväg oss - lite hinner vi väl irritera ? Är ni med ? ;-)

Så in i helsicke super-duper!!

Dagen efter en helt otroligt fantastisk musikupplevelse på Kulturens Hus med Lunds studentsångar och Peter Mattei, samt några lokala samt till konserten medföljande musiker. Det var ett så starkt musikaliskt uttryck att jag upptäckte att jag satt och höll andan med händerna för bröstet som om jag skulle svimma ... och det gjorde jag nästan, men mest var jag så musiklycklig som i alla fall jag kan bli när jag hör musik och sång framförd med så´n magnifik professionalitet, värme och emellanåt underfundig humor - som när studentsångarnapå slutet i körsättning lugnt och tyst började med något som vi funderade över - vad är det ? - det där känner jag ju igen .. och så drog de igång med Oboy vilket vackert väder ... Helgdagskväll i timmerkojan, den också på slutet med sång av Peter Mattei och bl a dragspelsackompanjemang av min kursare på rektorsutbildningen R S (lite skryt: vi har också musicerat ihop ) och kören i bakgrunden gjorde mig nästan salig. Nä nu skall jag sluta att ösa komparativer och superlativer om vartannat - helt kort och gott Så in i helsicke bra alltihop och detta kommer jag att minnas länge!

Nå'n annanstans...

Genom åren har då och då tanken uppstått om att bo nå´n annanstans. Ibland har jag uttalat detta högt som igårmorse då jag ett par dagar umgåtts med iakttagelser av hur folktomt det är överallt i min närhet. Jag har behov av att se människor omkring mig. Kan älska vidder i naturen och tidvis ensamhet, men bara kortare perioder - vill som sagt se och höra människor omkring mig. - Minns du I och A som vi fjällvandrade med på 80-talet? säger jag en tidig morgon innan uppstigning. - De flyttade från Skellefteå till Malmö när de blev 60 trots att båda är här uppifrån. De ville börja om och göra något nytt och spännande av sina liv. - Malmö, huuva, hör jag muttras från djupet av sänghalmen.
Häromkvällen var vi bjudna på middag hos goda vänner på samhället och mellan tuggorna smög jag iväg och kollade ut från lägenhetsfönstret ned på gatan för att se på "ruschen" - inte ens en katt i farten ... Tycker det är så tilltalande att få ha sin lägenhet, gärna lite högre upp i ett hus och med folk i rörelse på gatan nedanför. Sen är det ju inte fy skam med lite utsikt också över en fjärd eller nå´t sånt. Men min förnöjsamme livskamrat håller inte med. Han är nöjd med att bara se flinten på grannen guppa upp och ned bakom snödrivorna när han går till sin taxibil eller för att hämta tidningen. När det väl blir vår och vi tinar loss och börjar räfsa våra gräsplättar då blir vi fler i rörelse - så jag får väl se fram emot det. Sen kan jag ju ta bussen till Luleå och sitta på Ohlssons på Smedjan eller på fiket i Kulturens Hus och glo på folk några timmar innan jag åker hem. Det blir lite som att ladda batterierna.

För Bolombólo 6 dec 2011

Trettondagen kl 18 00 skall jag och pianisten A medverka vid en välgörenhetskonsert i Korpilombolo kyrka för människor i Bolombolo i Colombia vilka finns mitt i en naturkatastrof. Jag känner mig hedrad som fått förfrågan. Skall framföra visor av Mikael Wiehe och Björn Afzelius. Förresten kallas visst Mikael Wiehe för vänsterextremist numera - så då är jag väl också det då ...

(Bilden är inte särskilt bra, men min!)

Ballong igen ....

Så kom de minsta på besök och vi skickade upp en ballong som vi hade kvar. Det var klart väder och vi såg den länge, länge. Både vi vuxna och barnen spekulerade om hur långt bort den åkte- om den åkte ända bort till Kalix-Nyborg ...

Blir senare lite förskräckt när jag läser om en liknande ballong som landade på en av kyrkstugorna i Gammelstad och kunde som det stod i tidningen "orsakat en katastrof" ...

Man måste alltid tänka "längre än näsan räcker".

(Bilderna är mina egna!)