Genom åren har då och då tanken uppstått om att bo nå´n annanstans. Ibland har jag uttalat detta högt som igårmorse då jag ett par dagar umgåtts med iakttagelser av hur folktomt det är överallt i min närhet. Jag har behov av att se människor omkring mig. Kan älska vidder i naturen och tidvis ensamhet, men bara kortare perioder - vill som sagt se och höra människor omkring mig. - Minns du I och A som vi fjällvandrade med på 80-talet? säger jag en tidig morgon innan uppstigning. - De flyttade från Skellefteå till Malmö när de blev 60 trots att båda är här uppifrån. De ville börja om och göra något nytt och spännande av sina liv. - Malmö, huuva, hör jag muttras från djupet av sänghalmen.
Häromkvällen var vi bjudna på middag hos goda vänner på samhället och mellan tuggorna smög jag iväg och kollade ut från lägenhetsfönstret ned på gatan för att se på "ruschen" - inte ens en katt i farten ... Tycker det är så tilltalande att få ha sin lägenhet, gärna lite högre upp i ett hus och med folk i rörelse på gatan nedanför. Sen är det ju inte fy skam med lite utsikt också över en fjärd eller nå´t sånt. Men min förnöjsamme livskamrat håller inte med. Han är nöjd med att bara se flinten på grannen guppa upp och ned bakom snödrivorna när han går till sin taxibil eller för att hämta tidningen. När det väl blir vår och vi tinar loss och börjar räfsa våra gräsplättar då blir vi fler i rörelse - så jag får väl se fram emot det. Sen kan jag ju ta bussen till Luleå och sitta på Ohlssons på Smedjan eller på fiket i Kulturens Hus och glo på folk några timmar innan jag åker hem. Det blir lite som att ladda batterierna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar