Söndagsprommis

Knirr-knarr ... har varit på min innan-söndagsmiddagen-promenad. Jag har säkert tjatat om det förut, men det är helt fantastiskt med den här friska höga luften. Det riktigt känns hur energin kickar igång när man påbyltad traskar på i -16 och lite blåst. Förr när jag var igång med fjällvandringar minns jag att man kunde gå nästan hur långt som helst bara man gick i samma takt ... 1,2 1,2 .. tills man blev törstig och hungrig... men det var då mitt högra ben var i större kontakt med den övriga kroppen. Se oli sillon se, suckade min salig-mamma emellanåt - Det var då det! (ha överseende med min finska stavning, men jag tror det blev rätt...)