Kallt igen ...

Så blev det kallt igen, +7, varför yllesockorna åkte fram igen. Skönt att jag inte städat undan dem. Förmodligen får jag ha dem till hands hela sommaren. Våra norrbottniska somrar kan emellanåt vara så här - värmebölja som växlar till hutterkallt. Har ont under min högra fot och foten längtar efter varmt känner jag ... Tänker på A som kommit fram till Nice idag och skall läsa franska några timmar per dag i en vecka - jag tror inte hon tagit med sig några yllesockor och lär nog inte behöva något så´nt heller. Examensdagsstressen börjar lite i sänder växa till sig även om jag idag på min lediga måndag lyckats hålla den ifrån mig. Bara drygt 2 veckor kvar!

På toa

Varför blir folk så skräckslagna om de råkar öppna en olåst toa-dörr och någon sitter där och kikar på en? Jag var häromdagen i regioncentrat och gick in på en toa i ett gammalt hus där man måste sätta fast en hake då det gamla låset inte fungerade. När jag satt där i godan ro så slets plötsligt dörren upp och haken flög åt hota-heiti och en människa med stora mörka ögon skrek Waaaäääååå! ... och jag började skrika likadant, fast inte lika högt och slet tag i toa-dörren.
Vad är det för tokeri ? Vad kan hända? När jag kom ut skrattade jag högt, men kvinnan satt på en soffa helt vit i ansiktet och bad så mycket om ursäkt - hon såg riktigt rädd ut. Sen hade vi en lugnande liten pratstund och hon började också le på slutet så ångesten lade sig väl! Har ni varit med om något liknande ?!

Värme och motvind

Denna värme! Varifrån kom den i mitten av maj ? En värme som tar andan ur en när man går ut. Jag vet inte om jag är onödigt gnällig, men jag tycker det är skönt på jobbet - vår gamla funkis-skola av "sten" som inte släpper in så mycket av solen mer än nära fönstren. Där stretar jag på dagarna .. idag onödigt mycket i motvind ... men kanske är jag för nitisk i mitt uppdrag?!
Väntar på att helgen skall stunda så jag får "omskola" mina s k cherry-tomater och mina stora squashplantor - stora som tryfider! nästan...

Har den äran!

Idag den 13 maj fyller två unga människor i släkten år, varav den ena är min svärdotter och min salig-far skulle blivit 130 år...om han mot alla naturliga odds skulle fortsatt att leva ... inte konstigt att man känner sig gammal emellanåt... ;-)

Trådgårdstankar

Vårvärmen, som inte är så väldigt varm, men ändå...anfaller.... och jag föll ihop i soffan som en hög när jag kom hem från jobbet. Har tagit en tupplur och nu är jag redo för att skola om mina squashplantor som ränt i höjden. I förrgår hade vi besök av Hushållningssällskapet på skolan, då vi skall anlägga en skolträdgård. De kom med fröer och kryddplantor och böcker med vackra bilder på köksodlingar och jag blev så himla peppad. Åkte hem och sa att jag nu skulle vilja ha tre stora lådor bakom huset med grönsaker, men som tur är har jag en med broms i huset, så jag fick lov att lugna ner mig något. Växthuset måste upp nu först så får vi se sen... Men det är inte utan att jag skulle kunna tänka mig att bli trädgårdsmästare i större mått. Det vill jag i stort sett varje vår!

Nu är han snart student

Nedan är ett utdrag ur en krönika som jag skrev 1992-01-18 i NSD:

"D V heter den allra finaste julklappen i hela släkten. Inte hård och inte mjuk, men i allra högsta grad levande. Från bergsstaden La Paz i Bolivia hos några nunnor på ett litet barnhem har hans svenska föräldrar hämtat hem honom under smärre umbäranden. Taxichauffören som körde de tre ut till flygplatsen för hemfärden, tog i hand och tackade för att de tar barnet till Sverige som är ett fritt och välvilligt land där människor har det bra ....

D tre månade gammal, ligger förnöjt och ser på hur släkt och vänner passerar revy och dutti-duttar och helle-do-dane-mejar och står i. Han bara ler sitt vackra flyktiga leende. Han är en ljuvlig liten person med ostyrigt svart hår och mörk-mörka ögon. Hans pappa sjunger sjömanssånger för honom och han somnar i någons famn och snusar förnöjt. Den lilla runda magen höjer och sänker sig och de långa mörka ögonfransarna skuggar kinderna. Hans händer är pyttesmå med genomskinliga naglar och man måste försiktigt få studera de små tårna också, försiktigt, försiktigt så han inte vaknar...

D är min brorsson och tar studenten den 11 juni.

Vanlig enkel glömska eller ...

Åren går och fort utav bara sjutton. Idag har H och jag placerat en kruka på graven vid kyrkan med de första små penséerna - de där som tål kallgrader. Vi gick förbi olika stenar till bilen och såg namn på människor som är så levande i våra tankar. -Nämen är han också död? utbrast jag om en av H:s f d arbetskamrater. - Jo sen 5 år, du ser ju årtalet på stenen! Jag vet ju när jag tänker efter att jag vetat att han är borta, men har liksom lagt det på någon hylla i hjärnkontoret nå´nstans ... och så blir man påmind av ett namn på en sten. Igårkväll var jag på en helt fantastisk konsert med Lil Lindfors och helt otroligt eminenta musiker. Mellan någon av låtarna lät hon humorn flöda och bl a pratade hon om de där figurerna som sitter i hennes hjärna och tar alltför långa kafferaster och ställer inte upp när hon behöver hjälp med att hitta namn på folk som hon pratar med. "Men kl halv fem på morgonen efter då minsann har de hittat igen namnet och väcker henne och meddelar namnet när hon sover som bäst!. " =-)

Jag en hypokondriker light ?

Nu blev doktorn frisk och jag fick möjlighet att komma och berätta om mitt ibland klapprande och galopperande hjärta. Han fann att allt var i sin ordning och jag passade på att prata om mitt smärtande ben också ...Han såg så trött, sliten och bekymrad ut ... men jag tror inte att han var bekymrad över mig så utan mer kanske över alla som kommer till honom och har ont och det klapprar lite här och där... eller så kanske han blev tvärless över ännu en människa som sitter och berättar vad hon själv tror att hon har. För så gör jag och jag ser varje gång att jag trampar läkarna "på tårna", för att jag har gått in på nätet och kollat och pratat med andra och funderat både tyst och högt och hit och dit. Den här doktorn blev inte sur som han som jag var till för ont i foten för ett antal år sen - han som bad mig söka mig till en helbrägdagörare i stället och berätta för denne vad jag hade och vad jag ville ha för hjälp. Nä se tänka på eller tycka olika om sin egen kropp för mycket får man inte - det är väl det som kallas hypokondri eller ...?!

Sjuk doktor

Idag 3 maj, minst halva dagen ledig. Skall ta årets första cykeltur och så frön - tomater, squash och oregano. Det är det som ryms på en passande fönsterbräda nu när växthuset inte ännu är uppmonterat. Fröna får sen dottern umgås med när hon sover över p g a jobb - jag vet inte hur nyttigt det är- men hon kommer säkert att tala om det! ;-) Skulle till farbror doktorn idag, men han är sjuk och det var han förra veckan också när jag skulle på besök. - Vad är det med karl´n? frågade jag sjuksyster, men det kunde hon naturligtvis inte tala om .. Nuförtiden kan ju läkare faktiskt bli sjuka. Under min tid som läkarsekreterare, i knappt tjugo år, slutade för tjugofem år sen, fanns det inga så´na. Men utvecklingen går ju som sagt framåt.

1 maj 2010

1 maj - arbetarnas fridag - och spöregnet ökar. Hur många tappra "trälar uti alla stater" orkar trotsa kyla och regn ?
Inte den här trälen i alla fall! Jag har läst ut en emiment bok; Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón och bakat en päronkaka. En hög av papper som måste läsas igenom ligger här och ropar på mig ... jag låtsas inte höra ett par timmar till. Sen är det bara att ta ändan ur vagnen så man slipper ta sig i kragen. Valborgsmässoafton var lika kall som den här dagen, men en supergod tre-rätters hos kompisar värmde gott. Innan vi vandrade hemåt vid halv tolv-tiden kom vi ihåg hur vi för tjugo år sen vid samma tid nyss sparkat undan mattorna för dansen. Sen började vi sjunga melankoliska visor framåt 3-tiden. Men det var då det - Allt har som sagt sin tid - det står så t o m i bibeln.