Nedan är ett utdrag ur en krönika som jag skrev 1992-01-18 i NSD:"D V heter den allra finaste julklappen i hela släkten. Inte hård och inte mjuk, men i allra högsta grad levande. Från bergsstaden La Paz i Bolivia hos några nunnor på ett litet barnhem har hans svenska föräldrar hämtat hem honom under smärre umbäranden. Taxichauffören som körde de tre ut till flygplatsen för hemfärden, tog i hand och tackade för att de tar barnet till Sverige som är ett fritt och välvilligt land där människor har det bra ....
D tre månade gammal, ligger förnöjt och ser på hur släkt och vänner passerar revy och dutti-duttar och helle-do-dane-mejar och står i. Han bara ler sitt vackra flyktiga leende. Han är en ljuvlig liten person med ostyrigt svart hår och mörk-mörka ögon. Hans pappa sjunger sjömanssånger för honom och han somnar i någons famn och snusar förnöjt. Den lilla runda magen höjer och sänker sig och de långa mörka ögonfransarna skuggar kinderna. Hans händer är pyttesmå med genomskinliga naglar och man måste försiktigt få studera de små tårna också, försiktigt, försiktigt så han inte vaknar...
D är min brorsson och tar studenten den 11 juni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar