Vanlig enkel glömska eller ...

Åren går och fort utav bara sjutton. Idag har H och jag placerat en kruka på graven vid kyrkan med de första små penséerna - de där som tål kallgrader. Vi gick förbi olika stenar till bilen och såg namn på människor som är så levande i våra tankar. -Nämen är han också död? utbrast jag om en av H:s f d arbetskamrater. - Jo sen 5 år, du ser ju årtalet på stenen! Jag vet ju när jag tänker efter att jag vetat att han är borta, men har liksom lagt det på någon hylla i hjärnkontoret nå´nstans ... och så blir man påmind av ett namn på en sten. Igårkväll var jag på en helt fantastisk konsert med Lil Lindfors och helt otroligt eminenta musiker. Mellan någon av låtarna lät hon humorn flöda och bl a pratade hon om de där figurerna som sitter i hennes hjärna och tar alltför långa kafferaster och ställer inte upp när hon behöver hjälp med att hitta namn på folk som hon pratar med. "Men kl halv fem på morgonen efter då minsann har de hittat igen namnet och väcker henne och meddelar namnet när hon sover som bäst!. " =-)