Varje morgon vid 06-tiden hörde jag honom, böneutroparen i moskén intill mitt hotell. Jag har hört det här förut och förundras över hur vackra röster de har - men är väl naturligtvis utvalda för att kunna hålla tonen. Ibland blir det nästan en absurd blandning när man sitter i lunchbaren vid hotellet och The gipsy kings och fler livliga musiker underhåller högljutt vida högtalarna samtidigt som böneutroparen manar muslimerna att be mot Mecka. Ibland landar tonerna från moskén och tonerna från populärmusiken i samma läge och det blir märkligt och suggestivt.
Min gode vän I ville visa mig moskén från insidan, men den dagen vi gick och knackade på var det stängt av någon anledning. Gården bakom moskén var välskött med ståtlig rosenhäck och en morgon tidigt när vi skulle promenera ned till havet upptäckte vi en pistol på den inhägnade gräsmattan intill moskén. I imamens trädgåd låg en pistol...det kunde också blivit en spännande inledning på en roman. En manlig bekant på hotellet såg väldigt förvånad ut när jag visade mobilfotot åt honom och undrade storögt varför jag fotograferat den och varför inte vi tog hand om den. Ja, varför gjorde vi inte det - tog hand om en leksakspistol - det kan man ju fråga sig- vad skulle vi haft för nytta av den kan man fråga sig. Jag glömde fråga honom det. Skrattade bara bort den konstiga frågan. Varför måste man alltid ta hand om allt ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar