Ali

Ali pinnar på mellan borden i restaurangen. Han ler och bockar och kommer att bli den bästa och trevligaste kyparen i Turkiet vad det lider ... Ali är femton år och har valt att lämna skolan. Hans handledare retar honom och säger att han var lat och därför fick han sluta och man kan förmoda att det var så, att han kanske var lat och ointresserad. Skolan kan också här i Sverige kännas jättetrist för en femtonåring som är aktiv och rörlig. Den hänger inte med i samhälls -utvecklingen, den lever sitt eget liv och det har den alltid gjort. En av mina lektorer i pedagogik på lärarutbildningen menade att skolan är en mastodont koloss som är mycket svår att vända på och svänga om. Så har det alltid varit och kommer så att förbli menade han 1991. Nu har jag ett antal år bakom mig inom skolans värld och tvingas konstatera med någon distans att det till stora delar är så. Han Sigurd, lektorn sa också att skolan är det första som reser sig upp ur sanden och ödeläggelsen vid varje jordbävning, varje krigsaktion i alla länder. Den lever som sagt sitt eget liv.

Alis handledare berättade för oss att det finns en möjlighet för elever i Turkiet att sluta vid femton års ålder och i stället ge sig in i yrkeslivet och skaffa sig en utbildning den vägen - liknande ett lärlingssystem. En piggare femtonåring än Ali tycker jag det är längesen jag stött på.

Han får några lira extra i handen som dricks när vi går och skrattar gott när jag säger - Goodbye Ali Baba! See you! ( maybe)

(bilden är min)