Min baksida

Ute stormar höstvinden och jag känner suget efter en långpromenad i varma kläder ut mot Espnäs, men nu har den här ryggen som jag måste bära på och leva med strejkat ordentligt så det får bli några djupa andetag ute på gården tills vidare innan jag sätter mig i min bil och reser mot jobbet ett par km härifrån. Det är trist, men det är bara att gilla läget ... Ortopedkliniken har fått en remiss om mig och min rygg, men lär bli en lång väntan befarar jag och vad kan de göra mer än vad jag redan gör då de inte vill gå in och operera i så känsliga delar om inte ännu större svårigheter tillstöter. Min största tilltro just nu är till måttlig försiktig träning av musklerna runt de sargade kotorna och värme ... jag märker att jag låter lite gnällig, men det står jag för en torsdag som denna mitt i världen!