Det blev ett stopp i hembyn hos honom som jag är faster till fastän han är två år äldre - det beror på ett udda åldersfenomen i familjen som vi kan lämna därhän. K bor vid den gamla byskolan där jag nött mina smärtingskor på 50- och 60-talet. Medan herrarna grejade med en bil och förde de evinnerliga samtalen om årets älgjakt, gick jag på upptäcktsfärd och kikade inom genom fönstren på skolan - där stod alla bänkar i rad som på min tid ... även om skolan nu är kallställd och ingen engagerar sig för den nämnvärt. Gick förbi ett par hus där det på min tid bodde trevliga snälla människor. Husen är nu mest sommarnöjesställen, tomma på folk så här i oktober och jag passade på att kika in genom fönstren. Där fanns ingen i närheten som kunde bli störd. Allt var så tyst, så tyst i byn, bara en hund som skällde långt borta. I yngre år kunde jag känna vemod när jag gick där efter vägen många år efter flytten från byn, men nu finns inget sånt längre - bara en mängd konstateranden. På bron över Sangisälv stod jag en stund och filosoferade och såg några stenar intill som jag mycket väl kom ihåg från då när vi plaskade och badade i närapå vilket vatten som helst ... här strömmade vattnet ändå litegrand, längre upp sjönk man ned i gyttjan och skrämdes för vattenormar som de äldre ungarna påstod simmade omkring där.
Det blev en nyttig promenad i oktoberblåsten - inget vemod, ingen ånger, bara ett - Jaha, så här blev det alltså ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar