Räktjärvändan

En solig eftermiddag i veckan åkte H och jag med vår goda vän L till Räktjärvändan - det är den södra änden av den stora sjön Räktjärv, som är en del av Kalix älv ett par mil söder om Överkalix och byn Svartbyn. Jag har länge längtat efter att få se detta ställe då det finns en hel del intressant historia där. Nu har också Svea Skog öppnat en bom som annars stoppar biltrafiken på den östra sidan av sjön, varför vi tog med oss en kaffekorg och gav oss iväg. Bilden här intill föreställer utsikt från en båtkaj mot norr, men gör inte riktigt miljön rättvisa. Här kan man om man "lyssnar"noga höra ett tåg som tuffar fram och bromsarna gnisslar när det stannar vid Räktjärvanhalten, som var en del av stambanan fram till 40-talet någon gång om jag inte fått det hela helt om bakfoten.
Från anhalten gick ett stickspår ut till kajen där allehanda förnödenheter lastades ombord på två ångare vid namn Fram och Tissnaren, vilka "seglade" norrut mot samhället Bränna och ända upp på Gyljen. Först på 1920-talet byggdes vägen upp mot Gällivare; då också båttrafiken inte längre var lika viktig.
En äldre man kom gående från en röd stuga i närheten och presenterade sig och så satte samtalet och berättelserna igång. Han och frun hade sommarstuga i hans föräldrahem som låg en liten bit ifrån och han hade som 6-åring under andra världskriget varit med om när tysktågen gick norrut, liksom flyktingtågen från Finland söderut. För en liten grabb var det förstås en spännande tid. Här fanns också den tiden affär, café, Folkets Hus och skola; ca 200 personer bodde intill stambanan och sjötrafiken. I naturen kan man se spår efter järnvägen och naturligtvis också den rediga kajen med en stuga mitt på, som var någon slags administrativ station då när ångbåtstrafiken var som intensivast- nu har ett äldre par gjort detta till ett sommarställe och jag blev riktigt avundsjuk när jag såg den lilla röda stugan med hela Räktjärv norrut utanför fönstret - så underbart vackert! Av någon anledning känner jag att jag vill återvända och veta mer .... förstår inte riktigt varför - har jag något förflutet i mina gener som drar åt det håller? ... eller så är det bara den gamla vanliga upptäckarlusten och nyfikenheten som härskar. En fantastisk dag var det i alla fall och mannen som vi sen satt och drack kaffe med var en riktig "guldgruva" av intressanta berättelser.