Mitt vänstra underben är som en röd stolpe - Erysipelas säger den allvarliga doktorn bestämt. Det är så tryggt med doktorer som tittar en i ögonen och säger vad man har, även om hon inte skulle veta det. Det känns tryggt. Rosfeber kallas sjukdomen också och handlar om att en hudbakterie blivit så elak att den bestämt sig för att krypa in i min kropp och särskilt plåga mitt vänstra underben. Nu har jag visat eländet åt ett par bekanta och de slår handen för munnen och säger: -Men herreguuud vad är det ? Huuvva!
Riktigt så illa är det ju inte även om det ser illa ut måste jag konstatera. På tal om trygghet med människor - jag tyckte också att det var tryggt fastän jag hade svår respekt och aningen rädsla för en gammal kirurgöverläkare i Kalix, frid över hans minne, dr Ekholm, som hälsade på oss 17-åringar (1966) till nya läkarsekreterare på röntgenkliniken i Kalix med att göra honnör och slå ihop klackarna på sina blankborstade skor och dessutom glo på oss med en skarp blick som om han trodde han kunde se igenom en. -Godmårrrrrgon!! Av någon anledning har jag alltid varit svag för just det där uppförandet hos särskilt män, även om det skulle varit ganska kul om han någon enda liten gång skulle missat när han slog ihop klackarna och fallit omkull, men det gjorde han aldrig. Han skulle blivit lite mer mänsklig på något sätt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar