Lite älvorgier på ett vackert "sted"

Idag är da'n före da'n före da'n då semestern är slut för i år - oåterkalleligen. MEN idag fick jag till det till slut - mina efterlängtade orgier med Kalix älv. Inget har stämt den här sommaren - mina älvomfamningar har helt kommit av sig p g a lynnigt väder, rygg- och benont samt turnérande. Men idag blev det för svettigt i solstolen i +27 bakom rosenbusken så jag tog min specialstrandstol med plats för en burk öl på armstödet, samt lite ditt och datt och åkte till stranden invid campingplatsen. Stranden var öde bortsett från en ensam man som i sin tur hade sällskap av en tidning och en öl.

Vi hälsade artigt på varann och när jag ställt upp min stol med plats för en öl på armstödet; där jag i min tur placerade en rendiskad ramlösa innehållande "dagissaft" (1,5 kg socker i 1 liter vatten kokas i 5 minuter, därefter tillsättes en essens, i detta fall åkerbärsessens, säkert mycket onyttigt, närapå farligt...).... så lät jag det i-i-i-skalla vattnet omfamna mig och det var så strömt, så strömt p g a högt vatten i älven, men som i alla tider så blev det helt underbart härligt när jag väl hade doppat mig. Där simmade jag motströms några minuter och kom ingenvart som vanligt.


Jag intog min stol efter att jag bytt några återigen artiga fraser med den förmodade stockholmaren om hur skönt det var i vattnet trots att det var kallt och hur mycket det strömmade ... ;-) Där satt jag i den varma luften, med näsan mot solen och drack min dagissaft och åt en nektarin. En trevlig kvinna från Fauske i Norge kom för att ta sig ett dopp och frågade om det fanns underströmmar och jag bad henne ta det försiktigt. Men hon sa bara: - Men nu är du ju här och kan rädda mig i fall att...


- Javisst sa jag glatt och sen slog det mig att tänk om människan menar allvar ... som då jag skojade med min resekamrat inför resan i påskas, att jag kunde vara kartläsare när hon körde. I Salzburg kommenderade hon mig att läsa kartan så hon kunde komma ut ur stan. Jag hann ju inte med alla gatorna - det gick alldeles för fort - jag kan ju läsa karta, men inte en främmande stadskarta efter en minuts träning ... Hon skrek och kommenderade och till slut lade jag bara ifrån mig kartan och sa att jag inte klarar av det. Jag kom långt efteråt ihåg att jag skojat med henne innan resan att jag kunde vara kartläsare.... och hon tog det säkert på allvar. Det kan bli farligt med för mycket skoj! Hur som helst så tog kvinnan från Fauske ett snabbt dopp och kom upp och innan hon gick till husbilen och sin gubbe hann vi bekymra oss över bränderna i Sovjet, översvämningarna i Pakistan och det dåliga sommarvädret i Norge ... men hon tyckte att vi bodde på ett vackert "sted" och det gör vi ju ...
(Bilden, som inte är min, är en höstbild, men tänk er 7 augusti och min simtur i vattnet nedanför de röda stugorna i förgrunden)