"Finn-aschhål"

Hittade en text som beskriver en sann tilldragelse när jag botaniserat bland en massa gamla texter och minnen:
Matti var en av Johans kompisar på dagis. Han kom från Finland. Han hade svårt med det svenska språket, men var en glad och positiv prick. Varje morgon mötte han oss med glada tillrop ute i hallen. En morgon hade Johan en blå-vit träningsoverall på sig som han fått i födelsedagspresent. Matti ropade förvånad med hög röst: -Men Johan, det där är ju en finn-aschhåle-färg.
Behöver jag säga att jag satte skrattet som bubblade upp i halsen. Den finska flaggan är vit och blå och Matti trodde på allvar att alla som kom från Finland hette finn-aschhål!!

3 rutor kvar!

I början på sommaren i fjor började jag sticka rutor av restgarner till en framtida pläd. Behövde något att använda händerna till när jag vilade från ståhejet bland blommor och blad och växthus. Jag förberedde mig för cirka ett års arbete för att få till 40 rutor. Nu har jag 3 rutor kvar att tillverka och sen skall det till montering. Det blir en oherrans olika färger och en blandning som säkert kommer att störa både mitt och andras färgöga. Men det blir en varm pläd stickad av mig .. evt med lite broderier på enfärgade rutor. Därefter skall jag ta itu med min bok som jag berättat om att jag skall skriva innan jag är 60 och nu har jag redan gått 3 år över tiden ! ;-)

jag,svenska språket och facebook mm

Jag som så länge hade en så stor aversion mot forumet. Jag menar Face-book. Nu när jag som del-pensionär har mer tid ger jag mig då och då in i olika diskussioner och diskussionslysten som jag är av arv, miljö och hävd vill jag ju också gärna ha sista ordet! Varje gång jag klarar av att inte kommentera det där sista lite ironiska och avfärdande uttrycket som t ex "låg nivå" mm när jag är in och t ex märker ord, ser jag som en stor framgång hos mig själv. Å andra sidan tycker jag forumet skall klara av att man har olika åsikter och att det emellanåt hettar till lite. Men i skriftliga diskussioner kan lätt små nyanser i ord och meningar missuppfattas och leda till emellanåt ganska banala kommentarer. Det är nog viktigt att kanske skriva att nu ironiserar jag , nu skojar jag och nu är jag allvarligt ilsk... och använda symboler som ;-) o s v för att gjuta lite olja på vågorna när det behövs. Jag har sedan jag var sjutton år behandlat det svenska språket. Jag har skrivit patientjournaler i en massa år efter diktat av danska, finska, turkiska, norska och svenska läkare och redigerat det till riktig svenska efter otydliga förvirrande uttryck hos en del med mycket dålig kunnighet i svenska uttryck och fakta. Sen blev det skapande svenska i olika former, såväl privat som på universitetsnivå och så småningom ett antal år som lärare i svenska för invandrare och lärare i svenska såväl i grundskolan och på gymnasiet. Det gjorde att jag kunde starta min enskilda firma ordverkstan 1997 i vilken jag numera utformar skrivelser av skilda slag åt organisationer och privatpersoner där det krävs att nyanserna sitter och blir till klara budskap. Det fick jag också god träning i under mina år som rektor. Nu väntar jag på klartecken för att börja jobba med en utländsk läkare för att vägleda honom i svenska språket och snabbt skall det helst gå - allt handlar om pengar. Det blir spännande och jag avslutar nu lite i sänder mitt engagerade arbetsliv med att återvända till "brottsplatsen" även om det är ett annat uppdrag än då jag var ung och började det mödosamma arbetet med att tolka såväl medicinsk terminologi som andras brister i svenska språket. Vår svenska förändras ständigt och det är helt naturligt då vi idag lever i en mångkulturell tillvaro - nya ord och uttryck tillkommer och det kan emellanåt vara väldigt spännande, men så länge jag förmår kommer jag att påpeka när jag ser att grunderna i vår svenska misshandlas. Det sker inte minst i våra tidningar dagligen av den yngre generationen och inte minst i lokalpressen! (tulpanerna på bilden är en del av flera buketter som jag fick på min födelsedag i tisdags - goda vänner kom och överraskade och barnbarnen bl a sms:ade, ringde och sjöng / det blev en dag med en känsla av stor tacksamhet!)

Gunde 50 år

Tidig januaritorsdagmorgon invid den gröna granen. Den blev lite senare min morgon än vad som varit fallet de sista par månaderna. Sov faktiskt till kl 05.30, satte på en kanna kaffe, tog fram en liten saffransbulle och gick ut för att sopa av trappan och hämta tidningen. Ibland kan jag bli tokig på den här friden och tystnaden som råder all tid, men imorse drog jag djupa andetag och sände en tacksam tanke till den som råder över luft och vind. Huvudrubriken i den lokala blaskan var att man i Gällivare på sjukhuset på kvinnokliniken hittat en livsfarlig bakterie , men av självbevardelsedrift bläddrade jag snabbt framåt och kunde längre in läsa Jan-Erik Larssons (Övermorjärv) artikel med kvalitet om Gunde Svahn som fyller 50 år idag. Vem minns inte hans "Hälsa mamma, pappa och Marie". Dottern med kompis var på språkresa när hon var så där 17 år i Bornmouth och där blev de bekant med en kille som var en som de menade dubbelgångare till Gunde Svahn och de lärde honom också att på svenska säga: "Hälsa mamma, pappa och Marie!" Vid brevväxling senare skrev han alltid under sina kort och brev med Love Gunde. Jag måste komma ihåg och fråga K om hon fortfarande har kontakt med honom och om han började åka skidor också ?!

slänga eller inte ?

När jag slutade förvärvsarbeta i höst startade jag ett rensningsarbete i vårt hus, på hyllor, i skåp och lådor. Helt naturligt har det i dagarna blivit jul-och adventspinaler som jag grävt omkring i. Det är också i juletid min redan fullt utvecklade sentimentala personlighet blir snäppet värre. Jag har sparat på barnens broderade aidavävar från skolslöjden, svärmors och mors alla vävda dukar, mina egna broderade dukar då det intresset var som mest uttalat, tomtar av allehanda slag, julgranskulor (vi har inte haft en innegran på mer än tjugo år sen) o s v. Det är svårt att slänga, men nu har jag gjort det i alla fall - idag - lagt undan ett antal mindre värdefulla dukar till Röda Korset liksom ett antal julgrejer och tänka sig av två lådor julsaker blev det en! Det finns mycket att gå igenom fortfarande - vi har ju inte flyttat sen 1975 då vi flyttade hit till huset och det är ju när man flyttar man får chansen att sortera, värdera och slänga. Vissa dagar finner jag stort nöje i att hålla på med denna botanisering, men emellanåt måste jag bara lägga av, det dammar och jag blir torr i halsen och så in i bomben less ... så imorgon på trettondagen då vilar jag från rensningsaktionerna.

Gott Nytt År

Nyårsdagen 2012 kommer med frisk vind i den gröna granen och lite snöyra. Kör genom ett folktomt (naturligtvis) Bränna vid 9-tiden när jag skjutsar en i familjen till sitt jobb. Igårkväll skickade vi upp två rislyktor, en röd och en vit, och länge efter att fyrverkerierna tystnat och svavelröken stod tät lyste de där högt uppe ovanför oss. De unga började efter tolvslaget hugga in på älgfilén som var kvar från middagen tidigare under dagen och nu sover de och kommer att göra så länge än trots att kl är 11.00 snart. Vi gamlingar vaknar i ottan trots att timmen blev sen. Jag har inte gett något nyårslöfte men gjort ansatser till någon form av beslut, som vi får se vad de resulterar i. Det mesta handlar om att jag måste släppa taget om ett och annat och inte låta företeelser och människor dränera mig på energi - tänk att man som snart 63 år inte fattat det tidigare. Det innebär att man resulterar i att bli mer ensam, men när man stänger en dörr öppnas en ny, är jag övertygad om. Que sera sera