Igår åkte vi till den lilla jaktkojan bland tallarna in the middle of nowhere. Jag var så jävulusiskt ilsk' då ja äntligen fick tag i en människa på pensionsmyndigheten och fick veta hur många tusenlappar jag kan kvittera ut från augusti. Egentligen vet jag inte vad jag hade trott - att ett mirakel inträffat, att pensionskassaapparaterna joxat på något sätt så jag skulle få mer än... Det blev några ynka tusenlappar efter 45 år i arbete. Det visste jag ju redan, men på något sätt blev det så definitivt och annan irritation lades på denna ilsk´känsla och blev aningen överdriven så här i efterhand. Väl framme i skogen drog jag på massor torra kvistar fast jag inte behövde egentligen och vi grillade korv och kokade kaffe och satt där bland de susande tallarna och himlen byttes från grått till blått. När vi väl hade lyft in några stora stenbumlingar till trädgården i bilen så var en hel del av alla negativa känslor borta. Så är det med naturvistelser och kroppsarbete - det rensar och renar."Vit man göra stor eld och sitta långt ifrån - röd man göra liten eld och sitta nära.."
(bilden är min)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar