Fick för mig imorse att cykla till kyrkan och lyssna på vad prällen ville ha sagt en dag som denna och tända ett ljus speciellt till minne av K.
När jag kommer in möter jag kyrkvärden - en f d chef, en tornedaling m m - som hurtigt på bonska säger något som låter som Gudé sa bräora mitt i dén (utsäkta min stavning; men betyder väl Goddag, sa bruden mitt på dagen eller nå´t liknande). -Åhå, har du lärt dig så där mycket bonska, säger jag. - Det är det enda jag kan säger han glatt och lämnar över en psalmbok. - Jaha kan du ta det på meän kieli (tornedalsfinska) då. - Nej, säger han högt utan att bry sig om vem som hör eller inte hör, och jag mår illa när jag hör meänkieli nämnas. Det är bara en rotvältska som de i Tornedalen talar som inte kan finska. - Men det är ju vår barndoms språk trots allt, säger jag. Då börjar han orera om att han aldrig blivit antastad för att han varit tvåspråkig m m. - Och förresten så tycker Sven-Olof Hederyd (författare från Haparanda) precis som jag om meän kieli. Jag försöker skaka av mig irritationen och tänder mitt ljus och går och sätter mig. Jag borde ha sagt att det är tur att det som Han och Hederyd tycker inte är någon allomfattande sanning. Vad prästen sa´? Jo hon predikade om något väldigt intressant; om vad det finns för orsaker till att vi Tror. När jag kom till min cykel kom jag ihåg att det ju är Första maj för folk stod i glesa rader och väntade på demonstranterna. Funderade på att stanna kvar och kolla på vad dessa Tror på, men det var så in i bomben kallt så jag cyklade hem till värmen i mitt hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar