Samtal med en högre uppsatt tjänsteman i en norrbottenskommun:
- Jah!!
- Vem är det jag talar med?
Flåsar ut namnet. Jag presenterar mig och framför mitt ärende.
- Ja fan, jag måste ropa på Vanja. Vaanja !
- Jaa, pep det i bakgrunden.
- Kom hit!
- Ja kommer, pep det igen.
- Hon kommer, flåsade den högt uppsatte
- Ja, sa jag syrligt, för nu hade mina mer primitiva hjärnfunktioner satt igång, jag
hör att hon kommer när du kommenderar!
- Ja va fan då ?
Jag låtsades inte om det utan fortsatte att fråga för att få reda på det jag behövde ... han avbröt mig med:
- Ja, skit samma, det där får du fråga Katri-Helena. Vad hon nu har för anknytning. Vaaanja! ylade han igen. Vad har K-H för anknytning ?
- 12345678, kanske, pep det .
Jag avslutde det hela raskt och jag hörde hur min röst lät som syrlig melass (det där som korna får ibland):
- Jo, jag skiter i detsamma och ringer henne. Hon är ju kvinna, så hon har säkert koll! Adjö!
(Vanja och Katri-Helena heter naturligtvis något annat)
3 kommentarer:
Vilken knallkork till tjänsteman, undrar om han alltid ger samma fina service till de som ringer ??
Det här med melass som korna äter ibland, är inte det mera gammelmodigt? Nu har de gått över till fransk meny och äter ensilage :)
Hahaha!
...eller ska man gråta?
Jo grååt Katarina! och Sivan det är ju ett tag sen jag fanns nära kor så det har ju ändrats och egentligen så vet jag ju inte hur melass smakar - när jag tänker efter var den nog mer söt, för mina barndomskor var totalgalna i denna sörja - men jag tog i med något bara...
Skicka en kommentar