Fylla år med en ripa

Min födelsedagsmorgon är inte blå, mer gråvit, som den förmodligen varit de senaste minst 50 åren skulle jag gissa, eftersom vädret i januari är som det är. Men det blåser en frisk vind ser det ut som i den stora granen utanför mitt fönster. Igår firade vi våra gemensamma födelsedagar en god vän och jag med att äta en superb middag på Zan - besök gärna det stället! - och därefter välgörenhets-folkmusik- konsert (BRIS) på Kulturens Hus. Kvaliteten var blandad, men mycket njutbar p g a storheter som Anja Storelv och Katarina Rimpi samt en grupp från Luleå som jag alldeles nyss helt glömde namnet på. Men det kommer sen ... minnet har bara tillfälligtvis flugit upp i grantoppen ;-). Konserten avslutades med att Rimpi imiterade en ripa samtidigit som Storelv jojkade sin allra vackraste jojk. Innan dess hade alla medverkande bjudit på Schottis från Luleå. En obestämbar lyckokänsla infann sig, som det gör ibland. Kanske var det ripan. Jag får göra ripan till min symbol för det här året kanske ... Annars har jag ett speciellt rätt komiskt minne av en ripa, som jag tar en annan gång. Min gode vän A skrattar så hon nästan dör när hon minns den.