"Hå hå ja ja, hå hå jaja, hör va de´blåser i träa idag ...". Lycklig sommarblåst i tre dagar har vi fått ha. Tog en promenad imorse till vårdcentralen (jag vägrar att kalla den hälsocentral!) för att lämna igen en krycka, som jag inte använt alls - fick inte ihop den med mina ben och mitt ryggonda; sjukgymnasten hade förevisning för mig om hur jag skulle gå och hålla i kryckan och då förstod jag ju vad jag gjort för fel .. men nu behöver jag den ju inte för det ryggonda har jag liksom koll på - men är något jag får lev med resten av livet.
Varför blir jag så lycklig av blåst då? Har också det med barndomsminnen att göra - blåsten i de skramlande asparna vid sjöstranden, blåsten i de två stora björkarna på storbondens trädor eller är det bara så enkelt att hjärnan liksom får en uppfräschning när det blåser in genom öronhålen ? Det gör detsamma om det blåser på sommaren eller vintern eller hösten eller våren. -Ja, du har en förmåga att fundera kring allt! säger maken.
Ja, varför inte ?!
2 kommentarer:
Hej på dig!
Vad roligt att du har börjat blogga igen. Jag tycker det är så trevligt att läsa det du skriver om. Hoppas vi ses snart.
Kram Carola:-]
Hej vad kul att du hör av dig - jag vill också prata med dig!
Skicka en kommentar