midsommarminnen

När jag var sex år byggde grannpojken, bondsonen som var tretton år en lekstuga åt mig. Och som jag tyckte om den snälla killen! När jag blev några år äldre beundrade jag honom på avstånd där han gick lång, solbrun med solblekt kalufs och lien över axeln över ängarna - som i en bondefilm från fyrtiotalet. Han och hans lillasyster var sju och fem år äldre, men kom på min och småbrödernas inbjudan varje midsommarafton till lekstugan och festade på mariekex och hemkokt jordgubbs- eller apelsinsaft gjort på essens från handlaren i Vitvattnet (en så´n som sen visat sig vara full av gift). Jag minns att jag hade nystruken bomullsklänning med små Blå blommor - säkert inte varje midsommar, men det är den jag minns. Men det kom naturligtvis en midsommarafton då grannpojken och flickan växte upp och inte längre varken rymdes i lekstugan eller hade lust att vara där. Jag minns besvikelsen när min mamma sa att det åkt till Luppioberget. Så ledsen jag var!  Tills jag själv efter konfirmationen (!) fick lov att åka till Luppioberget för att fira midsommar. Jag var bara tretton år när jag konfirmerades, men då hade inte åldern så stor betydelse, mer att jag var konfirmerad så jag skulle vara skyddad från allehanda försyndelser. Den midsommaraftonen som ett antal fler med åren klev vi där bland stenbumlingarna med vita högklackeskor och högst uppe på berget frågade en finnig kille med snälla ögon om han fick bjuda mig på en "dricka" och det fick han ju så han klev nedför berget till kiosken och uppför igen med två läskedrycker. Den tiden bestod korken av en flärp av mjuk metall, som jag olyckligt nog drog av och hur skulle jag nu få i mig den goda Trocaderon eller vad det var ?! Men killen kom på en genial sak - han slog av flaskhalsen mot en sten och räckte glädjestrålande över  flaskan till mig  - den var nu halvfull och hade förvandlats till en knivskarp sak. Jag kan tänka mig hur det kändes när han förstod att han kanske inte tänkt riktigt fullt ut. Rodnande erbjöd han mig att dricka ur hans läsk!  Den kvällen  lossnade så en av mina taxklackar på de vita skorna som inköpts till konfirmationen och en annan vänlig ung man erbjöd sig att försöka montera dit den, men han fick också rodna då han förstod att det inte skulle gå så bra. Jag och min kusin traskade hemåt och jag barfota, men min moster fixade det hela med ett skönt fotbad åt mig mitt i natten - med pepparkakor och hemkokt saft (gjord på essens ... den där farliga).