försiktiga slutsatser och funderingar

Allhelgonahelgen är över. Det har varit ett par dagar av eftertanke och mer tankar än vanligt kring dem som gått över till en annan värld, den värld som vi här på jorden tror att vi vet både mycket och lite om, men som vi egentligen inte VET något om. Vi kan bara tro och emellanåt förnimma. Det gäller att kunna leva i förtröstan och kanske är det meningen att vi skall klara av att leva ett värdigt liv utan att veta - att försöka ha tilllit. Två minnesgudstjänster har jag varit med om eftersom jag gått med i kyrkokören igen efter snart tjugofem år. Anhöriga från när och fjärran har kommit till kyrkan för att få höra den käras namn blir uppläst. För mig har det också varit viktigt att göra så, att höra namnet på henne eller honom som funnits här och som fattas mig i olika omfattning - det ger en annan dimension åt minnet. Det är viktigt med eftertanke i allhelgonatid.