Det här är rumpan på min adventshäst som jag köpte för några år sedan. Den var alldeles för dyr, men kunde bara inte motstå den - ett hantverk från en snidare i Norrbotten - har glömt namnet. Manen har jag fått klippa av - fick för mig att den skulle kunna ta eld... Nu är det redan snart andra advent. Förra torsdagen firade vi första advent på skolan - vi hade lite manfall p g a sjukdom och orkade inte traska iväg alla fyrtiofem till kyrkan på deras adventsfirande utan gjorde det i "lugn och ro" på hemmaplan. S tände det första ljuset och jag berättade lite om vad advent betyder och vad vi enligt den kristna trosriktningen väntar på (det är såååå viktigt att vi inte påverkar de små liven med något religiöst "dravel", nej bevare oss väl , påverkan måste få komma från annat håll som TV-spel, dataspel, filmer om våld och död...) Nu är jag som ni märker aningen sarkastisk, men ibland kan jag bara inte låta bli. Kollegan S läste texten för första advent ur Matteusevangeliet och som grädde på moset sjöng vi Bereden väg för herran tillsammans med Lunds studentsångare och det var pukor och trumpeter och jubelsång ... och alla sprakfålar sjöng med i andäktigt rus! ;-)
2 kommentarer:
Vilken fin adventsljusstake! ;-)Apropå advent är det fint med ritualer ibland.
Snygg häst. Kul skrivet om påverkan. Inte är det skadligt att få reda på varför vi firar julen, att den inte kommer från någon version of War of Warcraft. Ingen Jesus, inga julklappar, hehe.
Katarina K
Skicka en kommentar