Imorse tog jag Pajalabussen till regioncentrat för att prova "lyckan" på mellandagsrea. P och A åkte i samma buss och såg förskräckta ut när jag uppmanade A att säga till en tjej som låg på fyra säten längst bak så att A inte fick plats bredvid storasyster. Jag avstod från att agera själv för att inte mina tjejer skulle känna sig generade. Det var trångt på bussen och folk fick söka efter plats och där låg den drasutan och snarkade. Jag satt där och övervägde att säga till busschauffören att kräva 4 x platsbiljetten av ungdoman! Nu är jag där, i den här åldern, då man inte drar sig för att säga till när man ser något som är orätt ... och när man säger till om något som är orätt och man är sextio år då blir man ju extra bitchig - annat är det att säga till nå´n när man är trettio ... då kallas man cool förmodar jag. Emellertid så har jag nog ganska länge hållit på så här. För så där 5-6 år sen åkte jag buss mellan Överkalix och Umeå och i Piteå kom ett tjejgäng på så där i 14-15-års åldern och de skränade och berättade högt och ljudligt om sina partajerfarenheter och intimiteter av allehanda slag. De skrek och tjoade. Medpassagerarna började skruva på sig - för det var liksom ingen lugn och ro. Så jag sa till tjejerna att dämpa sig, eftersom jag inte var intresserad av deras utflykter och ville kunna koncentrera mig på min läsning. Nå vad hände - jo de sista tretton milen mobbade de mig med att uttala sig om mina fula byxor, om mina glasögon och de gjorde miner och höll på.
Men de dämpade sig faktiskt och innan vi var i Umeå hade de ledsnat att tjafsa.
Hur det gick på rean ? Jo pengar gick det.. =-(
2 kommentarer:
Hurra för bussbitcharna, själv brukar jag mest lida i det tysta. Åkte förra veckan. Hann bara sätta mig så blev jag less på teens och deras göromål; Å ja´ba´, å han ba´. Ångrade att jag inte tog bilen. Vadå läsa en bok.
Sanningen att säga har jag hört en del intressant också genom åren (åkt flera år till och från universitetet). En ung pojk från Morjärv glömmer jag aldrig. Han var i lumpen, och bara så kul, och full av självinsikt.
Ett par satt en gång och diskuterade namnen på Shakespears barn, och huruvida de var vanliga på den tiden. Ja, sånt kan ju var intressant. Men ja´ba´å....
Håller med. Hurra för dem som törs/ids säga till folk som stör!
Skicka en kommentar