Robespierre Revbensspjäll

Idag har vi på ett historiepass jobbat med Franska Revolutionen. Eleverna är i den åldern att de mest underliga skrattsalvor kan utlösas från ingenting utifrån my point of wiev. Jag blev aningen irriterad över Robespierre Revbensspjäll och samtidigt deras plojande kring demokrati och varför i hela världen de hungrande i Paris inte skaffade sig mat i stället för att göra uppror.
Det tog en del energi att försöka vända på samtalet för att komma vidare. - Behöver jag verkligen det här i mitt liv ? undrade en av killarna. Men vi enades så pass att vi skulle söka fakta om några av de mer omtalade människorna från den här tiden och presentera för varandra. - Varför är ni lärare så allvarliga och vuxna ? Ni kan väl vara glada och skratta som vi ? sa en annan. Ni är som för vuxna på något sätt!
Och vad kan jag säga mer än att jag håller med - jag har nog blivit förvuxnad med åren!

Hoppsan i domkyrkan!

Igår åkte jag till Luleå för att umgås med de två äldre barnbarnen. Efter några timmar på sta'n med bla sushi och fika gick vi på konsert i domkyrkan då jag ville lyssna särskilt till Markus Wargh och hans eminenta orgelhantering - som jag hört lite av förr och har också sjungit till hans ackompanjemang för några år sedan. Och som han hanterade orgeln uppe på läktaren, himmel och pannkaka, det var så att håret reste sig och jag glömde att andas! - Det lät som om han hade 20 händer och fötter! konstaterade P. Mellan hans musikstycken sjöng en blandad kör från Kvevlax i Österbotten och det var inte alls så tokigt - även om det lät lite skevt på nå't håll emellanåt. Men MW imponerar - MW som i Markus Wargh och Mikael Wiehe.

Bokmys och - pys

Fredag udda vecka är jag ledig och idag har jag först varit och fått rygg-och nackmassage. Efter det har jag botaniserat och handlat på Coop - det är inte så ofta jag hinner dit före min make nämligen. Fastnade vid hyllan med pocketlitteratur som jag inhandlar en och annan från i vanliga fall. Kollade på intressanta titlar och vände och läste på baksidan. I den första inleddes handlingen av att en 6-åring råkade hitta en död kropp i ett fisknät och fick sin sömn förstörd för några år framöver och i den andra låg en död bakom en tall i skogen vid ett motionsspår. Jag blir så himla less - vad har det blivit med vårt litterära intresse gott folk? död,mord, blod, styckade kroppar, skrämda ungar. Detta byggs historier omkring och som jag nämnt tidigare fixar man till något analytiskt kring något som hände i barndomen nå'nstans - lättsmält så det förslår. Jag läste själv Mannen som hatade kvinnor eller vad den hette, sträckläste den när jag var utomlands en vecka förra året. Men jag har valt bort denna typ av litteratur. På TV sprutar det blod mest varje kväll mot vita väggar i någon thriller och hur många ungar sitter inte med klappande hjärta och tar in det? Föräldrarna verkar vara totalt ovetande - och kanske föräldrar som inte tycker det är så farligt - för det är ju "bara film" ... men hur vet vi vilket barn som äger en mer känslig hjärna med en fantasi som så småningom utvecklas till verklighet ...?? Fråga mig inte vad vi kan göra åt detta samhällsfenomen - jag vet inte - men BLÅ tror att det handlar om att sätta gränser både för sig själv och andra på många olika plan i livet.

Denna bok myser jag med just nu - plockar upp den då och då och läser en stump och blir glad och ibland fundersam på ett lyckligt sätt ... Visserligen överdriver författaren och förlaget i val av outfit. Det är fickor på insidan som jag skall sätta vad i ? och band om boken och band i som bokmärke. Men det är väl något slags säljtrick, som jag inte bryr mig så mycket om - boken är inte särskilt dyr och jag har har läst Bodil Malmsten långt innan attiraljerna kom till. Jag rekommenderar denna varmt!

Uppe på Berget

(Eleverna upptäckte ett hjärta i landskapet - ser ni det? )

Igår var det så soligt och varmt (trodde vi) att vi gick upp på Brännaberget för att måla landskap i akryl. Det blev blyertsskisser innan fingrarna stelnade och själva färgläggningen fick utföras nere på skolan utifrån minnet och foton. Det blev färgglada bilder av utsikten, detaljer i landskapet, av broar, kyrkan, ICA och en och annan bild i satellitperspektiv. För min egen del är det alltid lika inspirerande att gå upp på Berget för att bli varse hur otroligt vackert allt är.

Jag en näsapa ...

...nej inte längre. Men jag gillar hennes (hans) uppsyn varför hon får vara min gäst här hos Blå ett tag ... Tänk att vi är släkt!

Kalix

Idag besökte jag mitt ungdoms Mecka Kalix. Besökte frissan och slösade pengar på skor. Innan hemfärden tog jag en räkmacka på Café Lyktan mitt i centrum, bara för att konstatera att på cafe skall man ha någon att sladdra med, inte sitta ensam och "häva" i sig ... Granngården hade inget benmjöl hemma till mina småskaliga odlingar, varför det blir ett besök till framöver... Det mesta av Kalix som fanns förr finns kvar, men ändå inte. Det mesta finns nog i min egen hjärttrakt nå'nstans.

Helt plötsligt vände sommaren om, ångrade sig, ville vara kvar ett tag till - och det är bara att säga välkommen igen några dagar. Men stanna inte för länge, då kanske vi vänjer oss ...