sent omsider ...

Sent omsider har jag sått frön i mitt växthus och satt mina ynka tomatplantor i djupare jord. Det har varit en pärs att sitta bakom en stor driva och tråna efter mitt glashus. Det blir spännande att se hur allt klarar sig och hur länge det tar för fröna att gro i år och om de kommer att bli nog stora för utplantering i juni ... eller juli ....
En snörik vinter har det varit, men nu "går det undan" som H säger och stirrar på snödrivorna som sjunker dag för dag utanför våra fönster. Jag tyckte jag hörde storspoven drilla långt borta också ... det är ett vårtecken om något! Till helgen åkter jag söderut för att möta vitsipporna hos en kompis. Jag har varit på väg dit i flera år, men arbetet i skolans värld har inte tillåtit särskilt mycket ledighet i slutet på vårterminen. Men sedan juni 2011 är jag fri...

Titta hit, titta bort och titta fel

Häromdagen märkte jag tydligt hur en människa som jag känt i många år och mött i olika sammanhang, både negativa och positiva, medvetet tittade bort när jag sökte hennes blick för att säga hej. Fåntratt hade jag lust att säga, men alla har ju sina olika skäl för varför de gör som de gör. Hon hade väl en orsak.

En motsats till ovan kan väl delvis skönjas i boken Morjärvmannen som jag läser f n. Ett mycket läsvärt material litterärt, men samtidigt en mycket märklig historia om SÄPO som bevakar och så småningom ser till att en vanlig familjefar häktas på tveksamma grunder för spioneri. Det mesta hämtas från olika människors skvaller på bygden där en människa som vågar leva annorlunda än de flesta blir misstänkliggjord. Här låtsas man verkligen inte se utan här ser man allt och gör egna fantasifulla tolkningar. Sanfrid Eriksson blir en fri man efter en tid, men såväl han som familjen i övrigt far illa.

Jag har ett svagt minne av det som hände här, eftersom min man hade sitt föräldrahem i närheten och jag minns också att mina svärföräldrar hela tiden sa att det hela bara var svammel, att Sanfrid inte var någon spion.

Samtidigt kan jag inte låta bli och fundera över denne man som gick omkring i gårdarna och bläddrade med tusenlappar och när han så småningom när han upptäckte att han var bevakad tog olika svängar hit och dit i området och på det viset skapade än fler misstankar. Vad är det som driver honom ? Jag tycker det är en lika intressant fråga som vad det är som driver SÄPO att i åratal jaga en oskyldig människa. Sanfrid var en smart och intresserad människa - kanske var hans tillvaro så pass trist här i obygden och han mötte kanske inte så många som tänkte lite annorlunda tankar eller genomskådade tillvarons system som han, så han tog chansen och gjorde livet lite mer spännande med att lura de av allmänheten så upphöjda och respekterade poliserna. Ja vad vet jag, jag bara funderar, men boken är onekligen mycket läsvärd.

Agnus Dei, curling, god mat och rysare - påskhelgen 2012!

Påskhelgen 2012 är på väg att lite i sänder lämna oss. Idag på annanda'n har H och jag tagit en längre sparktur på hård skare över Tallviksavan och en bit av Kalix älv. På hemvägen besökte vi en gammal lada var snickaren tog lös en grå bräda som kanske ska bli "snapsholkar" så småningom. Det blev nästan lite sakletar-stuk på turen. Några kvistar med videkissar fick vi också med oss hem. Annars har helgen som brukligt är innehållit mycket körsång i kyrkan. På långfredag sjöng vi Agnus Dei och igår på påskdagen Livet segrar bland mycket annat. Jag har alltid upplevt påskens budskap som mer speciellt än julens. Kanske för att det innehåller så´na kontraster - plåga och förtvivlan mot liv och förhoppning. Påskdagen innehöll även en tur till Fellesön med en kortare skotertur över blåis till familjen Bäckmans stugor. Vårt yngsta Hjärtans Fröjd I fyllde 8 år igår och det blev presentöppning och go´fika och senare go´mat som det alltid blir hos detta gästvänliga sällskap. I med storebror och kusinerna sökte hela tiden något att ta sig för med. Om man inte låtsas höra så mycket när de tjatar om att de inte har något att göra så kommer idéerna så småningom av sig självt. Det blev till slut curlingmatch med ihopplockade piasavakvastar på en blank isfläck ute på sundet - hur reglerna konstruerats fick jag aldrig riktigt klart för mig, men glada barn med rödrosiga kinder slängde sig halsbrytande omkring på det hala underlaget. När så solen började gå ned åkte vi tillbaka med skoter över isen till bilen och så vidare hem. Och så förstörde jag hela den trevliga dagen med att fastna vid filmen Flickan som lekte med elden som jag dessutom sett en gång. Vid sänggåendet så småningom bad jag om beskydd åt de äldsta Hjärtans Fröjd som befinner sig i vimlet i Paris några dagar. Det var som om den där filmen gjorde mig aningen ångestfylld mot natten. Har alldeles för vild fantasi. Min moster fick de sista åren sluta se på TV-serier som Falcon Crest (om ni minns den) för hon fick en så'n förfärlig hjärtklappning ... så jag har väl något att brås på.