Titta hit, titta bort och titta fel

Häromdagen märkte jag tydligt hur en människa som jag känt i många år och mött i olika sammanhang, både negativa och positiva, medvetet tittade bort när jag sökte hennes blick för att säga hej. Fåntratt hade jag lust att säga, men alla har ju sina olika skäl för varför de gör som de gör. Hon hade väl en orsak.

En motsats till ovan kan väl delvis skönjas i boken Morjärvmannen som jag läser f n. Ett mycket läsvärt material litterärt, men samtidigt en mycket märklig historia om SÄPO som bevakar och så småningom ser till att en vanlig familjefar häktas på tveksamma grunder för spioneri. Det mesta hämtas från olika människors skvaller på bygden där en människa som vågar leva annorlunda än de flesta blir misstänkliggjord. Här låtsas man verkligen inte se utan här ser man allt och gör egna fantasifulla tolkningar. Sanfrid Eriksson blir en fri man efter en tid, men såväl han som familjen i övrigt far illa.

Jag har ett svagt minne av det som hände här, eftersom min man hade sitt föräldrahem i närheten och jag minns också att mina svärföräldrar hela tiden sa att det hela bara var svammel, att Sanfrid inte var någon spion.

Samtidigt kan jag inte låta bli och fundera över denne man som gick omkring i gårdarna och bläddrade med tusenlappar och när han så småningom när han upptäckte att han var bevakad tog olika svängar hit och dit i området och på det viset skapade än fler misstankar. Vad är det som driver honom ? Jag tycker det är en lika intressant fråga som vad det är som driver SÄPO att i åratal jaga en oskyldig människa. Sanfrid var en smart och intresserad människa - kanske var hans tillvaro så pass trist här i obygden och han mötte kanske inte så många som tänkte lite annorlunda tankar eller genomskådade tillvarons system som han, så han tog chansen och gjorde livet lite mer spännande med att lura de av allmänheten så upphöjda och respekterade poliserna. Ja vad vet jag, jag bara funderar, men boken är onekligen mycket läsvärd.