Den gode och den onde

Sista dagarna har jag umgåtts med tankar om Gud och Satan. Jag vill tro på Gud, men inte på den andra finns överhuvudtaget . Men livet har väl bjudit på ett och annat som gjort att tankarna gått i andra banor och jag minns att jag för många år sedan läste en bok av prästen och psykologen Scott Peck där han redogjorde för just ondskan hos människorna med olika exempel som han mött i sina båda professioner. Den var gräslig att läsa, men han menade att det bästa man kan göra när man möter Satan är att vända honom/henne  ryggen för då kvävs han/hon i sina egna ond-ormar (min benämning) när han/hon inte kan slänga dem på någon.  Det stora bekymret är att  veta med säkerhet när det är just ondska man möter och inte bara sorgliga och bedrövliga effekter av trauman och uppfostran och hur ser egentligen det ondskefulla ut inom en själv ?? - men det måste ju också gå att vända ryggen till.  Jag fortsätter och funderar och försöker hitta den förfärliga boken igen! Är Anders Breivik ond ?

Johnny

Den lilla stora människan och barfotamannen Johnny Holmberg har inatt gått över till en annan värld och vet nu något som vi inte vet. Skogsmannen, den hängivne socialisten, poesivännen. Överkalix är en stor profil fattigare. Johnny som irriterade sina politiska vänner och motståndare med att läsa poesi av Dan Andersson och Gustaf Fröding i samband med kommunfullmäktiges möten. Johnny som genomskådade marknadskrafternas härjningar. Johnny som kunde ställa frågan: - Tillväxt, varför är det så viktigt med tillväxt?  Denna  fråga ställde han bl a till de församlade i samband med ett samtal mellan skogsarbetare nu och då vid  Nattfestivalen i Korpilombolo i december 2011 där det framkom hur de äldre skogsarbetarna slitit ut sina kroppar i hårt arbete. Det var viktig historia som framkom under det mötet och så var det med Johnny, varhelst det handlade om mer filosofiska tankegångar, om utveckling, om medmänsklighet så presenterade han egna tankar och rön. Och det är inte populärt i småborgerligheten. Så snart du visar att du har en egen tanke så blir du klassad som att du vill vara märkvärdig och blir undanskuffad i många kretsar. Johnny tror jag inte hade något emot att bli undanskuffad ur vissa kretsar. Han njöt av att tända brasor lite här och där, placera ut lite vassa stickor som irriterade och klämde.

Sista gången vi sågs var i tisdags då vi var och lyssnade på en ung trubadurska som sjöng visor till gitarr på ett sätt som jag vet att Johnny uppskattade. Jag kom sent, nickade hej åt honom och han nickade tillbaka och det slog mig att han såg så allvarlig ut, men sen lämnade jag det därhän. Tills jag hörde att vad som hänt. Vi jobbade tillsammans, han Anders och jag med ett Dan Anderssonprogram vid en tidigare nattfestival. Han gick in med hela sin själ i det arbetet och presenterade fakta om poeten, som få fått höra om tidigare. Med Johnnys egenhändigt byggda fiol och den svarta slokhatten lutande mot som enda rekvisita presenterade vi tillsammans sång, musik och berättelser med hans starka stämma. Han tyckte att jag var för försiktig när jag började sjunga "Jag är spelman, jag ska spela ...". Du måste ta i mer!... Precis som jag tolkade ett av hans motton i livet - du måste ta i mer! - såväl vad gällde poesi som politik.

Det slår mig så här efteråt att han när han berättade om VI:s littearturbåt som han rest med tidigare i vår, var lite mer återhållsam än tidigare, även om han var så glad över att han tagit chansen att åka med och lyssna på alla goda författare och träffa likasinnade.  Johnnys filosofiska och politiska tankegångar var det nog inte alla som kunde ta till sig här i bygden. Som så´n blir man emellanåt väldigt ensam även om jag tror att Johnny så småningom förstått och accepterat det mesta av egenheterna här.