Häromnatten drömde jag om ett odjur som vältrade sig runt i ett grunt vattendrag intill en gles träkoja i vilken jag stod tillsammans med ett eller flera barn och kikade genom en springa på vidundret som både skrämde oss och gjorde oss nyfikna. Det hade ett stort gap och en stor fena och armar som en bläckfisk - ibland stack den in en blöt bläckfiskarm under väggen in till oss och viftade lite och vi kunde försiktigt ta och skaka hand med den. Vi kunde inte lita på om det var ett farligt odjur eller ett mer vänligt sinnat. Det var något lömskt över det. I boken Vägvisare - universum viskar till dig skriver Denise Linn: Djur kan vara en ursprunglig, instinktiv sida av dig själv. Om djuren är vilda och blodtörstiga kan de representera den primitiva aggressiva aspekten av din natur. Om djuren är tama kan de representera ett kontrollerat uttryck av den instinktiva natur. Djuret i drömmen var väl varken blodtörstigt eller tamt, varför jag väl får tolka det hela som att jag får hålla lite koll på min mer primitiva sida (ormhjärnan) som jag vet tar över emellanåt och se till att jag inte blir alltför kontrollerad ... något mellanting. Det är spännande med drömmar. Den här var riktigt tydlig - för mig alltså! Barnen då ... ? Aspekter i mig själv som bildades tidigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar