11 juni 2011 kl 00.30

Det här såg jag när jag stannade med cykeln invid älven på väg hem från personalfest-efter-examen, som i år också var en avskedsfest då jag slutar i och med semestern som börjar 20 juni. Det var en helt underbar känsla att cykla där invid den stilla älven med lite dis i bakgrunden och den tunna blusen var helt tillräcklig i värmen som vi haft nu några dagar. Jag lärde mig för några år sedan på en utbildning av något slag att en chef/ledare aldrig skall stanna för länge på personalfester och det har jag brukat hålla mig till - en chef skall inte riskera att när ledarskapet prövas utsättas för hågkomster om hur det minsann gick till på festerna och därmed äventyra företagets anseende och sociala trygghet. Den här gången handlade det inte om såna farhågor - jag är ju inte längre chef-(om jag nu någonsin har varit det ;-)- jag var helt enkelt så in i bomben trött av värmen, jobbet under daen och på eftermiddagen matlagning tillsammans. Dessutom började sängen där hemma ropa på mig så ihärdigt att jag gav upp. Men det blev en helt fantastiskt härligt trivsam kväll med allehanda upptåg och trevligheter och inte minst fick jag så fina presenter av gänget som jag kämpat ihop med i mer än sju år flera av dem. Men idag finns inte längre något vemod där efter den sista examen - idag känns det bara så helt rätt - låt vara att tusenlapparna minskar i antal rätt kraftigt - idag känner jag mig riktigt ordentligt fri men samtidigt känner jag en innerlig tacksamhet över de här åren - för såväl rosorna som riset!