odlarglädje 1

En kylig fredag för ett par veckor sedan åkte vi i minibussgänget på vår årliga utflykt. En i gänget hade fyllt jämna år så var vi skulle landa i slutändan skulle bli en hemlis, men  pratkvarnar som vi är lyckades vi avslöja slutmålet innan vi hann dit; nämligen Vassholmen utanför Kalix och teaterföreställningen Konsten att begrava en kärring.  Vårt första stopp blev hos Gretel och Bo Johansson i Kölmyrholm som där i ensligheten skapat en trädgård kring sitt hus med en mängd av vackra perenner, ett-åringar, växthus med prunkande tomater och här och där små installationer och sittgrupper. Det var imponerande naturligtvis, men jag kan undra när de hinner njuta av allt det vackra de skapar och när hinner de sitta ned och lyssna till vinden och humlorna ? Men det kanske inte är det viktigaste - det viktigaste är kanske att just skapa. Vinden blåste kall men på deras altan intog vi såväl marängtårta som jägermaister som en i gänget tursamt nog tagit med...och så gick färden vidare genom skogarnas skogar...