Känt folk

Idag på min lediga dag gjorde vi några inköp till helgen jag och H. Vi tog en fika på Brännvalls Café för att "kolla på folk" ... som om det skulle komma några nya intressanta varelser förbi. Men hamnade ganska snabbt i prat med andra gäster intill, som var allt annat än nya varken till härkomst eller ålder. Men så är det ju här - det är få man inte känner och ibland längtar jag bort från det, men när jag längtat bort ett tag så känns det ganska bra ändå. Man kan ju alltid ta en tur till Luleå och gå på café och kolla på folk - men då dyker det alltid upp någon överkalixbo!! Så var det kört! ;-) ... men fåglarna i den höga granen och de som flyger hit och dit utanför fönstret - de känner jag inte ...

En Människa

Underbara lilla stora människa - med smala ben - texter med melankolisk poesi som träffar rakt i mellangärdet - och så sången sen ... Jag har varit på konsert i mer än 2 h med Tomas Andersson Wij !!!

Skandaler ?

Så där i ögon- och öronvrån såg-lyssnade jag på TV medan jag läste en tidning igårkväll. En ungersk glad journalistkvinna var i Stockholm för att följa förberedelserna inför Bröllopet. Hon sa glatt att Sverige sett ur Ungerns perspektiv är ett så tråkigt land. Vi har t ex inga stora politiska skandaler och därför skriver journalisterna aldrig om Sverige. Nu tar de tydligen igen det hela och invaderar huvudstaden, eftersom vi nu verkligen kan visa upp något riktigt intressant! Jag tyckte det lät väldigt konstigt och trist - jag har massor av intressanta förslag på skandaler som jag skulle kunna komma med ... men tyvärr vet jag så lite om Ungern och förmodligen går inte "mina" skandaler att jämföra med deras. Så är det nog.

Våren smyger fram

Så har vi varit ut i naturen och debuterat med vårens korvgrillningar, hos goda vänner i deras stuga. Solen värmde framifrån och bakifrån blåste isiga vindar. Att vårvindar är lömska fick jag tidigt lära mig och ändå satt jag där med tunn jacka och huttrade. Man blir kanske aldrig vuxen och totalklok ... Min trädgård är fortfarande det mesta av den täckt av snö, men jag kan skymta jordgubbarna mellan snöhögarna, vilka minskat i raketfart sista veckan. Jag har så lite nytt att komma med för närvarande. Ni vet ju redan allt om Madeleine och Jonas !

Tänk om ?

Hur hade det varit om vulkanmolnet inte varit ett vulkanmoln utan ett moln från ett havererat kärnkraftverk på Kolahalvön ? ... såna hemska tankar har jag emellanåt och har nog haft hela livet då och då - domedagsprofetiorna spöade tätt i min barndom och där satt man med stora runda ögon och bultande hjärta - grymma omedvetna vuxna (lestadianer och annat löst "folk")fanns det gott om!

Goodbye och Auf wiedersehen!

Jag har fotograferat massor och många bilder genom bilfönstret, vilka jag kasserat en hel del av. Nu väljer jag att avsluta min reseberättelse och gör det med nederst en bild från slalombacken i Kranskij Gora i Slovenien. Här brukar worldcuptävlingarna i utförsåkning genomföras och härifrån kom han den där killen som var Ingemar Stenmarks stora motståndare i slalomsammanhang - namnet kanske någon annan kommer ihåg ?! Bilden överst visar hälsningen vid dörren när man lämnar St Lorenskirche i Nyrnberg. Det får bli min sista reserapport för den här gången!

"Äktenskap"

Denna skulptur av en konstnär, som jag tappat bort namnet på, finns uppställd på ett torg i Nyrnberg, bakom Weissekirche och nära Paulus Buchhandlung där jag köpte en CD med vacker chantmusik av en nunna. Skulpturen föreställer sex olika äktenskap - jag väljer att visa dessa tre, som hade bästa fotografiska kvalitet. Bilderna får tala för sig själv!

Andra minnen

I Wien under andra världskriget var nazismen förhärskande. Bilden överst visar moståndsrörelsens kod. Nu fann jag den på en fotografisk fasad på Stefansdomen, som var under restaurering utvändigt. Den nedre bilden är en installation som minne över judeförföljelsen då judarna i Wien tvingades skura gatorna med tandborstar! Om jag minns rätt finns den på ett litet torg utanför konsmuséet Albertina.

Wien...

...bild från lördagsmarknaden

Rådhuset

Stadshuset


Operan

på nöjesfältet..

Vi skulle åka med praterhjulet på tivolit utanför Wien, men det hann stänga innan vi kom oss dit. Intill fanns ett Knusperhäusehen, en kopia av det hus som häxan i Hans och Greta bodde i ?! I de små "husen" på praterhjulet kan man hålla olika fester, som t ex bröllop - man stiger på och äter förrätten medan hjulet snurrar ett varv eller två, sen kommer personal in och städar undan och serverar huvudrätten och så kan det hålla på ...

Klagenfurth

Kvällsbild från staden Klagenfurth i Österrike där vi letade sovmöjligheter och hamnade på
en fräsch och trevlig Rosenbergeranläggning utanför.

Soca valley

På väg till Kobarid i nordvästra Slovenien inte långt från den italienska gränsen färdades vi genom vackra Soca valley, intill floden Soca (uttalas Såtja), som hade ett bedårande turkosgrönt vatten, vilket beror på den höga kalkhalten i vattnet.Området kallas också ibland Hemingwayland - här i området utspelar sig en del av händelserna i boken Farväl till vapnen. Ernest Hemingway var ambulansförare här under första världskriget och just i det här området pågick flera stora krigiska slag med ett stort antal döda.

Hästsnuva

Kolla vilket furstligt stall lippizanerhästarna i Wien bor i. På ridskolan i Wien hade hästarna fått snuva, varför vi fick nöja oss med att se på de vita vackra varianterna genom en glasruta. Ovan hästskjuts var ett mycket vanligt gatuinslag ... och när de stannade vid rött i trafiken passade hästarna på att kissa så det skvalade ...

Caféerna ...

Det anrika café Sacher var överfullt och kön ringlade ut på gatan. Så småningom fick vi en plats och kunde vila våra ben och vräka i oss denna godsak. Sachertårtans hemvist är detta café. På flygplatsen i Wien såg jag små och stora förpackningar på Sachertårtor som man kunde köpa med sig, men den vi åt var så mäktig att den höll i flera dagar för mig. Ett annat café i Wien är Café Landtman där det i motsats till Sacher bara var män som serverade - så var också fallet på de restauranger vi besökte - och det verkade som om det bara vara vissa män som fick ta betalt,en rejäl rangordning. Och så RÖKTES det. Överallt! På Augustinerkeller stod en i personalen och rökte bakom beställningsdisken. På varje matställe fanns ett rökfritt rum, men vad hjälpte det ... röken stannar ju inte vid en dörrkarm! Men nu har jag alltså besökt café Sacher som man tydligen skall göra när man är i Wien. Jag rekommenderar det varmt, inte bara för den mäktiga kakan, men också för den trevliga miljön.

...och vin

I byn Sofije i Slovenien besökte vi en trevlig vinman, Milan som skänkte oss varsin liter av vinet Refosk, som verkligen smakade superbt vid provningen...

Mera mat ...

På restaurang Fieglmyller i Wien serveras världens största wienersnitzel - stor som en tallrik , som

vi delade på. Det var väldigt gott med fräscha grönsaker till, men jag blev aldrig klar över vilket djur de slaktar och gör den här schnitzeln av ... ;-)

Mat ???

Bratwursthäuse i Nyrnberg
...var jag beställde in denna korvrätt, ivrigt påhejad
av en familjefar som klappade sig på magen och
sa: Sehr gut! Sehr gut! Fr v ser ni något rosa -
det är köttet från grisens buk, den vita korven är
leverkorv, den stora mörka som ser ut som ett djur
är blodkorv - ett par potatisar finns med och surkål.
Jag åt två av de små bratwurstarna och lite surkål -
resten lämnade jag ... iiiisssscchhh!

medan min medresenär åt detta och smackade och gick
an; Aaahh, fleischbein - det är såååå gott!
Tur att det fanns gott öl att tillgå!

Våren...

Våren kan se ut på olika sätt. Jag har under påskhelgen sett blommande ginst, äppelblom, körsbärsträd i blom, gröna fält i södra Österrike och Slovenien. Jag väljer ändå att visa våren med två färgglada människor i Wien. Tjejen gick om oss på väg mot påsklördagsmarknaden i sta´n och samma eftermiddag lyssnade jag till den skicklige spelemannen med den glada tröjan.

Väskor

Jag skall kolla med min son som är en hel del ut och reser om han hjälper kvinnor med tunga resväskor. När vi skulle ur tåget i Nyrnberg så kom en ung man, medresenär, fram till mig och frågade om han fick hjälpa mig med resväskan - jag blev jätteglad och förvånad, för detta är jag inte van vid. Och det verkade så självklart. När vi gått fel på järnvägsstationen i Salzburg och tappat väderkorn på hissen kom en ung spenslig man och frågade om vi behövde hjälp - han bar våra resväskor uppför en massa trappor och till sist också väskvagnen ... han såg svettig och röd ut men glad och jag lovade att jag skulle fixa en stjärna åt honom på himlavalvet! Jag måste säga åt sonen att han alltid måste hjälpa kvinns med tunga väskor!

Påskresan

Jag har varit ut och rest i stora vida världen, eller i alla fall en bit bort. Luleå - Arlanda - Salzburg Nyrnberg - (hittar inte igen de tyska u:na)Salzburg -Wien - Graz - Ljubljana - Izola vid adriatiska havet -Sofije - Kobarid- över delar av Julienalperna in i Italien - tillbaka in i Slovenien och Kranskij Gora - in i Österrike igen till Klagenfurth - åter till Wien - flyg därifrån tillbaka till Arlanda. Igårkväll kom jag hem. 9 dagar tog resan totalt. Min tanke var att jag nog kunde få större tillgång till nätet och kunde skriva reseberättelser, men tyvärr var det bara i Wien som det fungerade. Dessutom hör min medresenär till den gammelmodiga skara människor som fortfarande fnyser åt datatekniken. Salzburg var bara något vi som hastigast nosade på eftersom en reseledare som I är, åker runt på egen tid och inspekterar platserna som bussresenärerna sedan skall njuta av - kollar på hotell, lunch- och middagsställen, bestämmer utflyktsmål såväl på landsbygden som vid stadsvandringar. Och jag lovade i ett svagt ögonblick att jag skulle följa med som sällskap då jag räknade ut att jag på relativt få dagar kunde få syn på ett och annat. Första dagarna i Wien tänkte jag på att jag skulle bli kvar där ett par extra dagar och inte åka vidare, men jag hade ju lovat och ju längre bort vi kom ju svårare blev det att tänka ut hur jag skulle komma hem (någon van resenär är jag ju inte). Så jag åkte med ... för att jag på något sätt skulle kunna påverka resrutten insåg jag efter ett par dagar var helt uteslutet. Och det var något som jag inte hade räknat med. Nå nu är jag här hemma i mitt lilla älskade hem och skall lite i sänder smälta det jag upplevt och sett och en del av det får ni följa med på ... om ni vill.
(Bilden föreställer blommande mimosa i Sofije i Slovenien)