rastlös

Juli månad vandrar på. Idag har varit en dag med önskeväder - sol,blåst och varmt. Rosmarin, salvia och fransk dragon har jag skördat och hängt upp. Lade mig i solen en stund, men blev snart rastlös. Varifrån kommer den här rastlösheten egentligen? åldersångest ? för lite att ta itu med för en som tagit itu med alltför mycket under lång tid ? Har börjat läsa en ny bok; Artighetsreglerna av en författare som jag inte kan namnet på utantill. En bra bok, men också den intresserar mig 5 sidor i taget, sen måste jag hitta på något annat. Till middagen lyckades jag få upp mer än en liter jordgubbar ur vårt så i år misskötta jordgubbsland - fullt av smörblommor, maskrosor, en och annan nässla som man bränner sig på och gu´vet vad allt heter. Hittills har vi nog plockat upp sådär 5-6 lit ur den lilla misskötta plätten. Moder Jord är givmild  ... Har inte tagit ett enda dopp i älv eller sjö i sommar - känns som om jag missat något viktigt och överväger en liten resa österut till min brors sommarställe vid en sjö - Liehittäjä. Vår sommarmarknad i fyra dagar gav mig inte mycket mer än ett dunkeli-dunk i sovrumsväggen från högtalaranläggningen tvärs över älven tre kvällar och halva nätter. Men en viskonsert i kyrkan med Visa Nordica får jag inte glömma - en enkel, lite tafatt, men en riktigt musikalisk höjdpunkt. Umgänge med goda vänner, vilkas antal minskar stadigt och inte sörjer jag det heller - nej nu börjar jag låta riktigt deprimerad - hur ska jag göra för att komma upp på banan igen ?! Att finna sig till rätta, vara förnöjsam och lugn - är en konst.

en app med poesi

En kille som jobbar med gamla foton vill ha poetiska texter av mig att kombinera bilder med till något som kallas app. Jag förstår ungefär vad det är och är något som jag också kan ladda ned när jag väl skaffar mig en sån där telefon som dottern kallar "klösbräda" - eller inte nu längre när hon väl hajat funktionerna och sitter allt som oftast fördjupad i kommunikationsbruset. Ibland sitter tre personer som bor hos oss tillfälligt med varsin så´n klösbräda och svarar allmänt förvirrat eller inte alls på tilltal. Det är så man kan få nippran. Ett är då säkert att om man absolut inte vill ha kontakt med annat folk så ska man sätta sig med en sån där för ingen orkar ens närma sig om man i och för sig inte själv har en och kommunicerar den vägen 3 meter ifrån. Men det var de där poetiska texterna - har lovat försöka - men hur locka fram poeten i mig i det allmänna kommunikationsbruset. Lär få ta fram min meditations-CD och stänga in mig med den för att få kontakt med själen igen.

håhå ja ja...

"Hå hå ja ja, hå hå jaja, hör va de´blåser i träa idag ...".  Lycklig sommarblåst i tre dagar har vi fått ha. Tog en promenad imorse till vårdcentralen (jag vägrar att kalla den hälsocentral!) för att lämna igen en krycka, som jag inte använt alls - fick inte ihop den med mina ben och mitt ryggonda;  sjukgymnasten hade förevisning för mig om hur jag skulle gå och hålla i kryckan och då förstod jag ju vad jag gjort för fel .. men nu behöver jag den ju inte för det ryggonda har jag liksom koll på - men är något jag får lev med resten av livet.

Varför blir jag så lycklig av blåst då? Har också det med barndomsminnen att göra - blåsten i de skramlande asparna vid sjöstranden, blåsten i de två stora björkarna på storbondens trädor eller är det bara så enkelt att hjärnan liksom får en uppfräschning när det blåser in genom öronhålen ? Det gör detsamma om det blåser på sommaren eller vintern eller hösten eller våren. -Ja, du har en förmåga att fundera kring allt! säger maken. 

Ja, varför inte ?!

midsommarminnen

När jag var sex år byggde grannpojken, bondsonen som var tretton år en lekstuga åt mig. Och som jag tyckte om den snälla killen! När jag blev några år äldre beundrade jag honom på avstånd där han gick lång, solbrun med solblekt kalufs och lien över axeln över ängarna - som i en bondefilm från fyrtiotalet. Han och hans lillasyster var sju och fem år äldre, men kom på min och småbrödernas inbjudan varje midsommarafton till lekstugan och festade på mariekex och hemkokt jordgubbs- eller apelsinsaft gjort på essens från handlaren i Vitvattnet (en så´n som sen visat sig vara full av gift). Jag minns att jag hade nystruken bomullsklänning med små Blå blommor - säkert inte varje midsommar, men det är den jag minns. Men det kom naturligtvis en midsommarafton då grannpojken och flickan växte upp och inte längre varken rymdes i lekstugan eller hade lust att vara där. Jag minns besvikelsen när min mamma sa att det åkt till Luppioberget. Så ledsen jag var!  Tills jag själv efter konfirmationen (!) fick lov att åka till Luppioberget för att fira midsommar. Jag var bara tretton år när jag konfirmerades, men då hade inte åldern så stor betydelse, mer att jag var konfirmerad så jag skulle vara skyddad från allehanda försyndelser. Den midsommaraftonen som ett antal fler med åren klev vi där bland stenbumlingarna med vita högklackeskor och högst uppe på berget frågade en finnig kille med snälla ögon om han fick bjuda mig på en "dricka" och det fick han ju så han klev nedför berget till kiosken och uppför igen med två läskedrycker. Den tiden bestod korken av en flärp av mjuk metall, som jag olyckligt nog drog av och hur skulle jag nu få i mig den goda Trocaderon eller vad det var ?! Men killen kom på en genial sak - han slog av flaskhalsen mot en sten och räckte glädjestrålande över  flaskan till mig  - den var nu halvfull och hade förvandlats till en knivskarp sak. Jag kan tänka mig hur det kändes när han förstod att han kanske inte tänkt riktigt fullt ut. Rodnande erbjöd han mig att dricka ur hans läsk!  Den kvällen  lossnade så en av mina taxklackar på de vita skorna som inköpts till konfirmationen och en annan vänlig ung man erbjöd sig att försöka montera dit den, men han fick också rodna då han förstod att det inte skulle gå så bra. Jag och min kusin traskade hemåt och jag barfota, men min moster fixade det hela med ett skönt fotbad åt mig mitt i natten - med pepparkakor och hemkokt saft (gjord på essens ... den där farliga).

pånyttfödelse

Jag hade ju tänkt ut det - men bara litegrand och det blev så inget av det. Men det är ingen idé gräma sig över det. Jag fortsätter mitt bloggande fr o m idag den 20 juni 2013 på min gamla blogg Blå. Hade tidigare tänkt mig något nytt flaschigt, kanske med någon slags banner som blinkade förföriskt och väl uttänkt bakgrund, men nej jag har bestämt mig för att det är det jag skriver om som får vara det viktigaste - för mig och min blogg Blå. Just nu bakar jag cupcakes till födelsedagsfirande imorgon midsommarafton då äldsta Hjärtans Fröjd fyller 20 år! Och jag tänker inte börja gnälla om "vart tog tiden vägen" - "när var de små och när blev de stora" osv  som jag hållit på med några år nu. Nej nu är det bara att gilla läget och tänka att det är helt fantastiskt att jag får ha dessa kära människor både stora och små. En smulpaj ska jag också få till här innan kl 12 och basilikapesto måste till av mina mammutbasilikor. Återkommer.

Jag har planer på att förändra den här bloggen eller göra en ny ... vi får väl se!

slutfört och rastlöst

Längesen jag skrev här. Sommaren har inte rusat förbi, men haft nog så bråttom till höst. Även om jag inte vill tro att det är riktigt höst ännu. Har bara sett en och annan gulfärgad björk och någon blomma i trägården som gulnat, men det beror nog mer på mitt vattnarengagemang, som brukar avta en bit in i augusti. Imorgon är mitt uppdrag slutfört med yrkessvenska där min elev gjort makalösa framsteg och särskilt då han ökade tiden på läkarmottagningen och vi drog ned på återkopplingsdagarna till 1/v nu i augusti. Känns lite tråkigt, men samtidigt helt rätt att sluta nu. Vi har ju blivit goda vänner och vi kommer att hålla kontakten även fortsättningsvis även om den inte sker i en lektionssal som vår som väl haft ett och annat att önska, men vi har funnit oss och när jag väl fick en bättre stol så har jag slutat gnälla.

Mitt påtande i växthus och övrig trädgård har inte haft likadana proportioner som t ex förra året. Det mesta har liksom skött sig själv p g a det ymniga regnandet särskilt i början av sommaren och nu skördar vi frukterna med att ta in våra egna tomater, basilika, sockerärter, persilja, sallad och stora mängder jordgubbar från ett förhållandevis litet tätt bevuxet jordgubbsland.  För mig är det och har alltid varit från tidigt i livet en enorm rikedom att gå barfota ut på morgonen och plocka in några salladsblad och tomater till frukost. Idag är det regnigt, kyligt så nu sker mycket jobb här inomhus - teaterföreningens olika föreställningar måste affischeras bl a och kylskåpet ser onödigt tomt ut. Sen som ett brev på posten kommer den här underliga rastlösheten; vad ska jag göra nu ? och med göra finns JOBB tryckt in i ryggmärgen hur jag än talar till mig själv om att jag nu tagit pension och bara skall ha ströjobb - jag lovade ju mig själv det. Men å andra sidan är man väl inte sämre än man kan ädnra sig. - Men naturligtvis kommer du att få fler uppdrag i höst, sa en kompis övertygande häromdagen - men hur vet hon det ?! Det är andra hösten som pensionär och den känns nästan värre än den första. Jag kikar in på friskolans hemsida och där ser jag hur allt rullar på med ny personal, säkert en hel del nya tag med ny ledning, precis som det skall vara och jag vill absolut inte tillbaka, men vart försvann de där intensiva, krävande, utmanande och tidvis riktigt lyckliga sju åren? Det är martyren i mig som nu slagit sig ned på min axel och gräver ned sina äckliga fingrar i min nacke - usch, fy, försvinn hemska figur!!! Det ordnar sig och mitt kontor sedan 1991 är ännu inte sorterat och städat ...

(Bildtext: En sång en gång för länge,längesen - en av sommarens begivenheter som jag redan nästan glömt bort här i rastlösheten - musikkvällen vid Brännvalls café tillsammans med Hjärtans Fröjd m fl.)