löftet

-Har du glömt ditt nyårslöfte mormor ? frågar äldsta Hjärtans Fröjd, nybakade studentskan. - Jaha, vilket var nu det, undrar jag. - Att du ska prata mindre och lyssna mer... Jag sitter och orerar om hur trist det är när alla unga tjejer och äldre  med ljust hår nu måste vara kompakt svarthåriga. Att det är konstigt! Dottern och barnbarnet undrar varför jag hänger upp mig på sånt. - Men jag tycker så, ni får väl ha era åsikter, men jag tycker så. - Men varför blir du så upprörd, undrar dottern. Och återigen förstår jag inte vad hon menar, eftersom jag inte känner mig speciellt upprörd, bara uttrycker min åsikt. Det kan väl inte vara så illa att jag håller på att tappa - inte förståndet - men ramar och begrepp - jag kanske skriker fastän jag inte hör det själv, eller vad är det som händer? Studentskan berättar om vår nyårsafton när hon firade med oss gamlingar och då vi på TV hörde ett citat av Shakespeare: "You shall listen to many, and talk to few..." och att jag då sagt att det skulle bli mitt nyårslöfte, men att jag formulerade om det lite : Jag skall lyssna mer och prata mindre...  Men som sagt det hade jag glömt. Kan man ge midsommarlöften ?

drömmar...

I den här familjen har vi alltid haft en egenhet - vi tycker om att berätta om våra drömmar - ju galnare desto mer fascinerande är det. D v s alla i familjen är inte lika fascinerande som andra, men de får stå ut!
Inatt hade jag en tydlig dröm om att jag var på en flygplats. Då jag glömt min väska gick maken före till gaten och när jag skulle in där blev jag stoppad av en uniformsklädd man som sa att jag var tvungen att stanna där jag var för att det gått ett larm. Jag försökte övertala honom då mitt flyg skulle gå om en stund, men han var orubblig. Jag satte mig för att vänta på en bänk bland alla andra som väntade och jag hörde spridda kommentarer om terroristdåd och jag försökte ringa till maken och säga att han inte skulle vänta på mig utan ta bokat flyg och så skulle jag komma efter, men min mobiltfn var död. Plötsligt hördes en enorm smäll och jag såg hur cement och rök slog ut ur en byggnad intill och därefter en gäll kvinnoröst : - Det var den där jävla grädden på äppelpajen! .. och så vaknade jag.
När jag gick en ledarskapsutbildning för några år sen jobbade vi en del med våra drömmar och fick av kursledaren alltid frågan om vilken stämning det var i drömmen - t ex var det otäckt ? eller hur var det ? Stämningen i nattens dröm var enbart en form av konstaterande, accepterande.  Inga dramatiska  känslor alls. Och så har det blivit mer och mer i det vakna livet - väldigt lite förvånar en längre även om man kan tänka t ex :  - Nä, inte du också ... eller -Nä vad i hela friden ... och så går man ut och krafsar i krukorna i  växthuset för där är allt som det varit i årtusenden - får växterna vatten och omsorg så håller de ut även om inte solen är närvarande för tillfället.

Den gode och den onde

Sista dagarna har jag umgåtts med tankar om Gud och Satan. Jag vill tro på Gud, men inte på den andra finns överhuvudtaget . Men livet har väl bjudit på ett och annat som gjort att tankarna gått i andra banor och jag minns att jag för många år sedan läste en bok av prästen och psykologen Scott Peck där han redogjorde för just ondskan hos människorna med olika exempel som han mött i sina båda professioner. Den var gräslig att läsa, men han menade att det bästa man kan göra när man möter Satan är att vända honom/henne  ryggen för då kvävs han/hon i sina egna ond-ormar (min benämning) när han/hon inte kan slänga dem på någon.  Det stora bekymret är att  veta med säkerhet när det är just ondska man möter och inte bara sorgliga och bedrövliga effekter av trauman och uppfostran och hur ser egentligen det ondskefulla ut inom en själv ?? - men det måste ju också gå att vända ryggen till.  Jag fortsätter och funderar och försöker hitta den förfärliga boken igen! Är Anders Breivik ond ?

Johnny

Den lilla stora människan och barfotamannen Johnny Holmberg har inatt gått över till en annan värld och vet nu något som vi inte vet. Skogsmannen, den hängivne socialisten, poesivännen. Överkalix är en stor profil fattigare. Johnny som irriterade sina politiska vänner och motståndare med att läsa poesi av Dan Andersson och Gustaf Fröding i samband med kommunfullmäktiges möten. Johnny som genomskådade marknadskrafternas härjningar. Johnny som kunde ställa frågan: - Tillväxt, varför är det så viktigt med tillväxt?  Denna  fråga ställde han bl a till de församlade i samband med ett samtal mellan skogsarbetare nu och då vid  Nattfestivalen i Korpilombolo i december 2011 där det framkom hur de äldre skogsarbetarna slitit ut sina kroppar i hårt arbete. Det var viktig historia som framkom under det mötet och så var det med Johnny, varhelst det handlade om mer filosofiska tankegångar, om utveckling, om medmänsklighet så presenterade han egna tankar och rön. Och det är inte populärt i småborgerligheten. Så snart du visar att du har en egen tanke så blir du klassad som att du vill vara märkvärdig och blir undanskuffad i många kretsar. Johnny tror jag inte hade något emot att bli undanskuffad ur vissa kretsar. Han njöt av att tända brasor lite här och där, placera ut lite vassa stickor som irriterade och klämde.

Sista gången vi sågs var i tisdags då vi var och lyssnade på en ung trubadurska som sjöng visor till gitarr på ett sätt som jag vet att Johnny uppskattade. Jag kom sent, nickade hej åt honom och han nickade tillbaka och det slog mig att han såg så allvarlig ut, men sen lämnade jag det därhän. Tills jag hörde att vad som hänt. Vi jobbade tillsammans, han Anders och jag med ett Dan Anderssonprogram vid en tidigare nattfestival. Han gick in med hela sin själ i det arbetet och presenterade fakta om poeten, som få fått höra om tidigare. Med Johnnys egenhändigt byggda fiol och den svarta slokhatten lutande mot som enda rekvisita presenterade vi tillsammans sång, musik och berättelser med hans starka stämma. Han tyckte att jag var för försiktig när jag började sjunga "Jag är spelman, jag ska spela ...". Du måste ta i mer!... Precis som jag tolkade ett av hans motton i livet - du måste ta i mer! - såväl vad gällde poesi som politik.

Det slår mig så här efteråt att han när han berättade om VI:s littearturbåt som han rest med tidigare i vår, var lite mer återhållsam än tidigare, även om han var så glad över att han tagit chansen att åka med och lyssna på alla goda författare och träffa likasinnade.  Johnnys filosofiska och politiska tankegångar var det nog inte alla som kunde ta till sig här i bygden. Som så´n blir man emellanåt väldigt ensam även om jag tror att Johnny så småningom förstått och accepterat det mesta av egenheterna här.

sent omsider ...

Sent omsider har jag sått frön i mitt växthus och satt mina ynka tomatplantor i djupare jord. Det har varit en pärs att sitta bakom en stor driva och tråna efter mitt glashus. Det blir spännande att se hur allt klarar sig och hur länge det tar för fröna att gro i år och om de kommer att bli nog stora för utplantering i juni ... eller juli ....
En snörik vinter har det varit, men nu "går det undan" som H säger och stirrar på snödrivorna som sjunker dag för dag utanför våra fönster. Jag tyckte jag hörde storspoven drilla långt borta också ... det är ett vårtecken om något! Till helgen åkter jag söderut för att möta vitsipporna hos en kompis. Jag har varit på väg dit i flera år, men arbetet i skolans värld har inte tillåtit särskilt mycket ledighet i slutet på vårterminen. Men sedan juni 2011 är jag fri...

Titta hit, titta bort och titta fel

Häromdagen märkte jag tydligt hur en människa som jag känt i många år och mött i olika sammanhang, både negativa och positiva, medvetet tittade bort när jag sökte hennes blick för att säga hej. Fåntratt hade jag lust att säga, men alla har ju sina olika skäl för varför de gör som de gör. Hon hade väl en orsak.

En motsats till ovan kan väl delvis skönjas i boken Morjärvmannen som jag läser f n. Ett mycket läsvärt material litterärt, men samtidigt en mycket märklig historia om SÄPO som bevakar och så småningom ser till att en vanlig familjefar häktas på tveksamma grunder för spioneri. Det mesta hämtas från olika människors skvaller på bygden där en människa som vågar leva annorlunda än de flesta blir misstänkliggjord. Här låtsas man verkligen inte se utan här ser man allt och gör egna fantasifulla tolkningar. Sanfrid Eriksson blir en fri man efter en tid, men såväl han som familjen i övrigt far illa.

Jag har ett svagt minne av det som hände här, eftersom min man hade sitt föräldrahem i närheten och jag minns också att mina svärföräldrar hela tiden sa att det hela bara var svammel, att Sanfrid inte var någon spion.

Samtidigt kan jag inte låta bli och fundera över denne man som gick omkring i gårdarna och bläddrade med tusenlappar och när han så småningom när han upptäckte att han var bevakad tog olika svängar hit och dit i området och på det viset skapade än fler misstankar. Vad är det som driver honom ? Jag tycker det är en lika intressant fråga som vad det är som driver SÄPO att i åratal jaga en oskyldig människa. Sanfrid var en smart och intresserad människa - kanske var hans tillvaro så pass trist här i obygden och han mötte kanske inte så många som tänkte lite annorlunda tankar eller genomskådade tillvarons system som han, så han tog chansen och gjorde livet lite mer spännande med att lura de av allmänheten så upphöjda och respekterade poliserna. Ja vad vet jag, jag bara funderar, men boken är onekligen mycket läsvärd.

Agnus Dei, curling, god mat och rysare - påskhelgen 2012!

Påskhelgen 2012 är på väg att lite i sänder lämna oss. Idag på annanda'n har H och jag tagit en längre sparktur på hård skare över Tallviksavan och en bit av Kalix älv. På hemvägen besökte vi en gammal lada var snickaren tog lös en grå bräda som kanske ska bli "snapsholkar" så småningom. Det blev nästan lite sakletar-stuk på turen. Några kvistar med videkissar fick vi också med oss hem. Annars har helgen som brukligt är innehållit mycket körsång i kyrkan. På långfredag sjöng vi Agnus Dei och igår på påskdagen Livet segrar bland mycket annat. Jag har alltid upplevt påskens budskap som mer speciellt än julens. Kanske för att det innehåller så´na kontraster - plåga och förtvivlan mot liv och förhoppning. Påskdagen innehöll även en tur till Fellesön med en kortare skotertur över blåis till familjen Bäckmans stugor. Vårt yngsta Hjärtans Fröjd I fyllde 8 år igår och det blev presentöppning och go´fika och senare go´mat som det alltid blir hos detta gästvänliga sällskap. I med storebror och kusinerna sökte hela tiden något att ta sig för med. Om man inte låtsas höra så mycket när de tjatar om att de inte har något att göra så kommer idéerna så småningom av sig självt. Det blev till slut curlingmatch med ihopplockade piasavakvastar på en blank isfläck ute på sundet - hur reglerna konstruerats fick jag aldrig riktigt klart för mig, men glada barn med rödrosiga kinder slängde sig halsbrytande omkring på det hala underlaget. När så solen började gå ned åkte vi tillbaka med skoter över isen till bilen och så vidare hem. Och så förstörde jag hela den trevliga dagen med att fastna vid filmen Flickan som lekte med elden som jag dessutom sett en gång. Vid sänggåendet så småningom bad jag om beskydd åt de äldsta Hjärtans Fröjd som befinner sig i vimlet i Paris några dagar. Det var som om den där filmen gjorde mig aningen ångestfylld mot natten. Har alldeles för vild fantasi. Min moster fick de sista åren sluta se på TV-serier som Falcon Crest (om ni minns den) för hon fick en så'n förfärlig hjärtklappning ... så jag har väl något att brås på.